Vänner,
Ur en intervju med Tomas Tranströmer i Västerås stiftsbok 1980.
Claes-Bertil Ytterberg: Du har aldrig stuckit under stol med att du har en kristen livssyn i botten, utan att för den skull pressa in den i konfessionella ramar.
Tomas Tranströmer: Om man vill kalla det kristet eller inte beror ju alldeles på om man ser det kristna som någonting som ska avgränsas eller som ett dynamiskt centrum som vi alla tillhör på något sätt. Det senare synsättet är något jag gärna bejakar.
Tydligare kan väl vår tids kristna identitetskris inte beskrivas? Något som måste avgränsas eller ett dynamiskt centrum. Personligen tror jag inte Gud behöver något beskydd. Och jag har svårt för kyrkan som andligt vaktbolag. Vad anser ni?
Gert
Gert
Paradoxalt nog gäller att ju mer inkluderande hållning en katolik har gentemot andra kristna – ju mer blir den katoliken exkluderad av sin egen kyrka.
Ve den katolik som inte känner gränser mot andra kristna.
Och ve den katolik som inte känner gränser mot andra religioner.
Men
”Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ”
// Irène
Härligt Tranströmer citat! Det bejakar jag helt.
Gud behöver inget beskydd; däremot vi människor ganska ofta.
Men jag kan inte se att kyrkan är ett vaktbolag; kyrkan, det är ju vi.
Inte heller kyrkans institutioner fungerar väsentligen som vaktbolag.
Historiskt sett har katolska kyrkan förbrutit sig mycket genom sin nedlåtande
avgränsning mot andra kyrkor. Rom valde att inte gå med i Kyrkornas världsråd,
höll sig borta från alla de stora ekumeniska möten. Fortfarande på 1950-talet var det
”förbjudet” för mig som katolik att vara med i andra kyrkors gudstjänster. Men redan 1960
var det ändrat, ekumeniska gudstjänster och sammankomster växte fram som ”svampar ur jorden”. Idag: läs kardinal Kaspers lilla bok Kristen Enhet på svenska om ekumenik.
Även Harvesting the Fruits.
Även den stora ekumeniken – den mot hela världen och andra religioner – har öppnats och vuxit enormt, även inom romersk katolska kyrkan.
Krister
PS Ett lästips ytterligare: professor K.E.Skydsgaards bok från 1954 ”Katolicism och Protestantism – Gemenskap och splittring”, i översättnig från danskan av Per Erik Persson. Ett mycket kunnigt och respekterat verk. Skyddsgaard deltog senare i Andra Vatikankonciliet, som inbjuden gäst från icke-katolsk kyrka.
Vänner i sökande för förståelse.
Med sin formulering ”dynamisk centrum som vi all hör på” är en av dom bättre formuleringar om den subjektiva erfarenheten som vi kväkare har i våran tysta andakt.
Den katolska andliga traditionen med tex Eckehart och mme Guyon har starkt bidragit till våran sökande något av Gud i oss alla . Transtömers formulering känns som en möjlig mötesplats för mötet över gränser i våran strävan att nå varandra i gemensam bön för barmhärtighet i våran världsliga gränsskapande begränsningar.
Markku Hirn
Krister,
”andligt vaktbolag” är en lite elak metafor. Kyrkan är, som du skriver, inget vaktbolag, men nog uppför hon sig understundom likt ett sådant? Och då tänker jag inte bara på troskongregationen.
Gert
Markku,
tack för ditt inlägg!
Jag tror tystnaden inför mysteriet är den allra bästa mötesplatsen. I samma ögonblick vi börjar förklara för varandra vem Gud är och vad det innebär börjar problemen. Ändå kan vi inte låta bli att tala om Gud …
Gert
Gert,
Visst finns det för många vakthundar på många ställen, vilket gör att många ”bolag” uppträder
med pretention som andlig vakt. Är de rådgivare så är det ibland bra.
Marku,
Jag vill också tacka för ditt fina inlägg! Ni kväkare är så bra, vare sig ni är tysta eller samtalar.
mme Guyon känner jag bara mycket ytligt till; om jag inte minns fel så finns hon delvist bevarad i ett av ”mystikrummen” på Sigtunastiftelsen.
Krister
Gert
Ja, ibland även vi talar om Gud.Talet gör oss medvetna om den verkligheten som går inte att beskriva med ord men som drar till sig just som en dynamisk kraft.
Markku
Markku
Om en inkluderande hållning var det som mest utmärkte Jesus så skulle man kunna säga att Jesus nog skulle känna sig mer hemma hos dagens kväkare än hos dagens katoliker.
Katolsk hierarki skulle ha oerhört mycket att lära av kväkare – om de vore motiverade. Tyvärr är inte så fallet.
Orsaken är mycket enkel.
Katolsk hierarki bygger hela sitt existensberättigande på existensen av att det finns skillnader.
Skillnader i synen på Gud.
Skillnader i RÄTT syn och FEL syn.
// Irène
PS Alltid värt att påminna om att Sveriges första kvinnliga teologie kandidat 1909 Emilia Fogelklou var kväkare.
Irene
Jag har följt utvecklingen i Katolska kyrkan sedan 60-talet efter VK ll och jag tror att Kyrkan fungerar så som det har alltid gjort :
Dynamisk spänning mellan hierarki ,levande andlighet bland gräsrötter. Hierarkin tycks vara fången i sina strukturer och kultur , gräsrötter for stå för förnyelsen som måste komma . Så småningom gör hierarkin eftergifter men väntan på dom är plogsam.
Katolska kyrkans rik andlig tradition är kristenhetens gemensam skatt och jag är tacksam om du anser att kväkarna kan bidraga med något.
Tack för att du kommer i håg våran Emilia, hon var sannerligen något av Guds taleskvinna för våran samfund.
Markku
Kväkarna verkar onekligen vara symaptiska, jag får försöka lära mig mer om er. Tystnaden är ett bra sätt att mötas, ord tenderar ofta att söndra.
Gert,
Intressant infallsvinkel med kyrkan som Guds vakthund. Jag upplever det snarare som att Katolska kyrkan vaktar Gud så att hen inte hittar på något som står i strid med kyrkans lära…
Anneli
Anneli,
jo, så kan man också se det. Man skulle även kunna säga att kyrkans gud är den gud hierarkin behöver för att få förbli hierarki.
Gert
Hå ja ja, jag blir nästan matt av dessa olika riktningar på liknelsena.
Säg mig, hur skulle ”kyrkan kunna vakta Gud så att hen inte hittar på något som står i strid med kyrkans lära…” ?
Krister
Krister,
Tja, vi kan väl ta det gamla vanliga exemplet med bestämmelsen att kvinnor inte kan få sin prästkallelse prövad i Katolska kyrkan.
Den visar, som jag uppfattar det, att kyrkans ledning inte riktigt litar på att Gud inte kallar kvinnor till präster om hen får en chans. Så man övervakar och begränsar Guds möjligheter där.
Anneli
Anneli,
Jag köper exemplet, jag minns att du framfört det tidigare. Det har sina svagheter, men är ändå mer rätt än fel, grattis!
Krister