På Vatikanens hemsida finns en intervju med Troskongregationens nye prefekt Gerhard Ludwig Müller.
”En ökad polarisering mellan traditionalister och progressiva hotar kyrkans enhet och skapar starka spänningar bland kyrkans medlemmar.”
Ärkebiskop Müller ser som sin uppgift att minska dessa spänningar och att detta är en av kyrkans största utmaningar.
http://www.news.va/en/news/vatican-cdf-head-on-importance-of-church-unity
På samma hemsida finns också en länk till en intervju med Ulla Gudmundson som i Vatikanradion på engelska berättar om Hedningarnas Förgård och i vilken hon bla säger
”Man kan vara troende på olika sätt och man kan vara icke- troende på olika sätt utan att det finns konsensus inom olika läger.”
http://www.news.va/en/news/swedish-ambassador-to-holy-see-impressions-on-cour
Det Ulla Gudmundson lyckades med på Hedningarnas Förgård var att samla olika representanter för olika sätt att tro och olika sätt att icke-tro. Detta är också huvudsyftet med projektet Hedningarnas Förgård.
Att allt var frid och fröjd beror delvis på att ingen ifrågasatte de troendes sätt att tro. Rättare sagt Ulla Gudmundson ifrågasatte INTE de troendes sätt att tro.
Kan det vara så att att förutsättningen för sann dialog kräver att var och ens tro respekteras och ingens tro framhålls som sannare än någon annans – inte heller INOM den kristna familjen.
Sveriges ambassadör vid Heliga Stolen genomförde i alla fall sitt ordförandeskap utifrån den hållningen.
Vad hade hänt om även ärkebiskop Müller deltagit i Hedningarnas Förgård?
Hade spänningar som nu inte fanns då uppstått ?
Det är upp till var och en att fantisera.
Utifrån ett livslångt tillhörande till den katolska kyrkan har jag fått lära mig att det bara går att tro på ETT sätt och det är det sätt som står skrivet i Katolska Kyrkans Katekes, förkunnas av Läroämbetet och skyddas av Troskongregationen som ALLTID har tolkningsföreträde i tveksamma fall.
Jag känner därför en viss oro när Müller påstår sig vilja minska spänningarna inom KYRKAN.
Till vilket pris ?
För 6 år sedan skrev Gert Gelotte och jag i DAGEN artikeln ”Har ekumeniken någon framtid ?” som jag tycker fortfarande står sig och där vi tar upp bla detta med tolkning i ”hermeneutikens tidsålder .”
Vi citerar Werner Jeanrond
”Eftersom tron är en gåva från Gud till den enskilda människan, måste det alltid finnas utrymme för en personlig gestaltning av tron inom de troendes gemenskap. Spänningen mellan den enskilda troende och gemenskapen av troende kan bara upplösas till priset av antingen en radikal trosindividualism eller en radikal kyrklig tyranni.”
Vi drar slutsatsen
” Så länge ekumenik handlar om vem som innehar sanningen, lär vi aldrig nå enhet. Men om vi byter perspektiv och säger oss att ekumenik handlar om hur vi hanterar tolkningar i spänningsfältet mellan den enskilda troende och gemenskapen av troende öppnar sig nya möjligheter.”
http://www.dagen.se/vardag/har-ekumeniken-nagon-framtid-/
Att jag känner oro inför ärkebiskop Müllers önskan att reducera spänningar inom kyrkan hör ihop med hur teologiskt nytänkande hanteras inom min kyrka.
Den katolska ordenssystern och professorn i teologi Elizabeth Johnson skriver i slutet av sin bok ”Quest for the living God.”
”Det faktum att röster från hela världen – och också från periferin till etablerade maktcentra – bidrar till idén om Gud pekar på att den Konstantinska eran lider mot sitt slut och mot en äkta global kristendom. Teologi är inte längre bara koncentrerat till Europa, som i århundraden varit kristendomens moderkontinent ”but now emerges from multiple geograpfic and existential centers of life and thought.” Kyrkans universalitet gagnas just av att dessa centra söker den levande Guden i sina specifika omständigheter. Genom att tyda tidens tecken och kalla hela kyrkan till lärjungaskap upptäcker de var och en något av Guds kärleks bredd och längd, höjd och djup som övergår all kunskap inklusive teologiska system. Sökandet fortsätter. Och sökandet kommer att fortsätta så länge som den levande Gudens obegripliga mysterium kallar människan in i den utlovade men okända framtiden, dvs så länge människan existerar.” (min övers)
”Quest for the Living God appeared in 2007. In 2011, the Committee on Doctrine of the United States Conference of Catholic Bishops wrote that Quest ”does not recognize divine revelation as the standard for Catholic theology” and ”differs from authentic Catholic teaching on essential points.”
http://en.wikipedia.org/wiki/Elizabeth_Johnson_%28theologian%29
// Irène
PS Kristendomen grundades av en judisk man djupt rotad i sin judiska Midrash tradition vars utmärkande drag var och är TOLKNING och METAFORER.
I anslutning till Hedningarnas Förgård kommer några favoritstrofer av Göran Greider för mig (ur boken Tron är ingen privatsak).
Men om religionerna bär minnet
av den allra första gemenskapen,
det jämlika delandet av det vi samlat in och jagat,
det heliga småpratandet och schamanernas visioner i ockra
-då undkommer vi aldrig denna religion.
Då finns den där, som en fotosyntes,
grundläggande för hela vår tillvaro.
Religioner så som vi känner dem:
Något halvfärdigt, hängande mellan ursprung och fullbordan.
Därför räcker inte språket till och varje religion
är till hälften alltid outsägbar.
Vi säger kristen eller muslim eller hindu och vi ser inte
de gigantiska rotsystemen,
delade också med de otrogna och de misstrogna,
de vantrogna och de alltigenom ljumma,
under marken där vi går.
// Irène
Irène.
”Vi säger kristen eller muslim eller hindu och vi ser inte
de gigantiska rotsystemen,
delade också med de otrogna och de misstrogna,
de vantrogna och de alltigenom ljumma,
under marken där vi går.”
Kanske blir du lite förvånad över att höra att jag till fullo delar din, Greider, men också Bonos ingång till frågan om Gud, religionerna och det stora mysteriet: I still haven’t found what I’m looking for.
You broke the bonds and you
Loosed the chains
Carried the cross
Of my shame
Of my shame
You know I believed it
But I still haven’t found what I’m looking for
Trots vad Anneli tycker så är det så att min indianska erfarenhet format min syn på sambandet mellan mytiska universaler och den kosmiske Kristus. När indianerna möttes av evangeliet insåg de, eller kände, att detta var vad de ”had been looking for”. Cristo es la respuesta.
Att Kristus mötte och besvarade många, de mest väsentliga, av de frågor deras mytologi – liksom andras mytologier – ställde till tillvaron. De uppfattade evangeliet som de goda nyheter det var avsett som. De öppnade sina hjärtan och slukade budskapet om gudomlig försoning och frälsning med hull och hår.
Frågan är ju: Hur ska vi kunna leva ett gott liv tillsammans i denna och den kommande världen?
Men nu, 80 år senare, är de långt ifrån tillfreds. Med fredliga medel kämpar de för ett människovärdigt liv, för erkännande som fullvärdiga människor och politisk integration. Befrielsekampen från allt sorts förtryck går vidare för de vet att de är erkända och älskade av jordens och himmelens högsta instans.
Och de vet att deras belägenhet är som Bono sjunger och Paulus beskriver den: ”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”
Eller med Jesu ord:
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten
de skall bli mättade
Vi är på en äventyrlig jakt – quest – efter sanning och har i Kristus fått en försmak om vad som väntar.
Samuel.
Samuel
”Kanske blir du lite förvånad över att höra ……”
Nej jag blir inte alls förvånad.
// Irène
Samuel,
Mina favoriter U2 är annars måna om att betona de olika religionernas lika värde. Jag letade på Youtube efter en video med Sunday Bloody Sunday och Bullet the Blue sky där Bono har ett pannband med olika religioners symboler på, men jag hittade det inte nu. Jag har för mig att jag lagt ut den tidigare.
Anneli
Anneli.
Tror du att Bono jämställer mänskliga rättigheter med kastsystemet, dhimmistatus, patriarkat eller uppdelningen i rena och orena? Självklart inte. Människors religiösa sökande, däremot, måste i utgångsläget anses vara likvärdigt, men sökresultaten är det inte.
Människans absoluta värde är inte förhandlingsbart.
Samuel.
Ulf Jonsson skriver i L’Osservatore Romano om sina intryck av Hedningarnas Förgård.
”And those who had so far experienced the Church mainly as a teaching institution, could now experience her also as attentively listening to others. ”
Nu är det ju inte så att kardinal Ravasi kan sägas vara synonym med Kyrkan för det första.
Och för det andra skulle vi inte ha de problem och konflikter vi har inom katolska kyrkan om hierarkin anammade Ulla Gudmundsons inställning till tro och icke-tro.
”Man kan vara troende på olika sätt och man kan vara icke- troende på olika sätt”
Man kan bara vara troende på ett enda sätt – så lyder Ravasis chefs uppfattning.
Och detta enda sätt är det sätt som Ravasis chef tror på.
http://www.osservatoreromano.va/portal/dt?JSPTabContainer.setSelected=JSPTabContainer%2FDetail&last=false=&path=/news/cultura/2012/215q12-La-sorpresa-dei-gentili-di-Svezia.html&title=The%20surprise%20of%20the%20Gentiles%20in%20Sweden%C2%A0&locale=en
// Irène