I en av mina favoritförfattares, Steven Saylor, bok The Triumph of Caesar ifrågasätter Caesars hustru Calpurnia om Kleopatra verkligen kan vara en inkarnation av gudinnan Isis. Släktskap med en gud eller gudinna, som att hennes make Caesar är släkt med Venus, är en helt annan sak och fullt rimligt.
Den här deckarserien Roma sub Rosa som boken ingår tar upp verkliga händelser och Steven Saylor utgår från de källor som finns, så resonemanget som Calpurnia och bokens detektiv Gordianus för är säkert rimligt. För en nutidsmänniska som mig låter bådadera lika konstigt. Men när jag tänker på saken så hade ju Jesus också släktingar, så det bör rimligen finnas personer idag som på mycket långt håll är släkt med honom. Märkligt att tänka sig.
Vad som också är lite konstigt, med tanke på hur viktigt anor var på Jesu tid, är att släkten försvinner ur historien så tidigt. En av hans halvbröder nämns som en av de första ledarna ledarna, men sedan är det tyst om dem. Är det någon som kan förklara det?
Anneli
Med trettio generationer tillbaka är väl generna i fråga så utspädda att det saknar berydelse. Annars närmar vi oss Da Vinci-kodens ”sange real” blodmystik…
felräknat, drygt 60 generationer t o m!
Thorsten,
släkt är vi likväl. Efter 60 generationer förmodligen varenda en av oss. Kul tanke!
Gert
Ju, visserligen räknar man ut 2^n får man ju redan med 2^33 mera än 8 miljarder förälder, så för att det ska gå ihop måste ju dessa i stigande grad vara släkta med varandra. Men detta är spetsfundigheter!
Thorsten,
Ta det långsamt. Jag fattar inte.
Agneta
Ju, om Du går baklänges i Ditt stamträd har Du 2 föräldrar, 2^2 = 4 far- och morföräldrar o s v, alltså 2^n i den n:te generationen innan Dig. När antalet till slut överstiger antalet människor på jorden inser man att alla föräkdrar inte är oberoende av varandra utan inbördes släkta. I extremfall (små endemiska populationer) händer det redan efter några generationer, inavel 🙂
Oj, oj. Matte är inte min starka sida. Jag vet ju att det inte krävs så många generationer för att man ska komma tillbaks till 1600-1700-talen, men 2000 år det övergår min matematiska tankeförmåga…
Anledningen till inlägget var att jag helt plötsligt insåg konsekvenserna att Jesus hade släktingar och så då nästa tanke konstigt att dessa inte drog nytta av sitt släktskap med Gud. Det gjorde ju alla andra vid den här tiden.
Anneli
Att de flesta av Jesu släktingar, utom de närmaste såsom Maria och i halvdunkel höljda bröder/halvbröder inte ville känna svid släktskapen med Jesus berodde väl att de första kristna ansågs vara en udda sekt som de flesta då inte ville ha så mycket med att göra. Och när Kristendomen hundratals år senare började sitt segertåg, var släktspåren redan bortsuddade. Inte konstigt alls, tycker jag!
Anneli,
På den tiden ja.
Med tanke på att adel fick sina fina slott o gods o rikedomar o sin makt utifrån hur många människor de slog ihjäl eller ex. som jag hörde talas om hjälpte Karl den galne 12:e att skyddat kissa så kanske det är ett gott tecken.
”von” o ”af” for ju sedan ut som krigare i guds namn …o mördade utan att begripa att adel innefattar ”ädel”. Att bränna muslimer eller judar inne är ju inget vidare ädelt.
Hittar man en bysnickare eller skomakare i sin släkthistoria kan man nog glädja sig mer än om man finner en blodtörstig katolsk adelsgubbe inom ex. Tyska Orden. Man kan inte heller vara alltid trygg när man hittar en präst i släkten, speciellt inte i norrland. De jagade samer o vissa jordemödrar.
Agneta
Thorsten,
Det är sant att de kristna ansågs vara en något udda judisk sekt de första århundradena. Men inom sekten borde man ha hävdat sitt släktskap, om judarna resonerat som romarna det vill säga. Vilket de just i den frågan inte gjorde.
Jag vill minnas att jag läst de första kristna tolkade Messias annorlunda än vad man sedan kom att göra, alltså i judisk tradition som den utvalde.
Det är ju sedan när man ska försöka övertyga romare, egyptier m.fl. som släktskapet med Gud blir så viktigt.
Kan jag själv ha skrivit en blogg om det tidigare, eller någon annan? Jag får leta lite.
Anneli
Anneli,
Jesus har inga ättlingar eftersom han var barnlös. Katolsk tradition säger att Maria och Josef inte fick några barn tillsammans, medan protestantisk tradition säger att de fick fyra söner och tre döttrar. Jesus hade i så fall sju halvsyskon.
Jesu bror Jakob utsågs senare till ledare för gruppen Jesustroende i Jerusalem, han ledde det första apostlamötet i Jerusalem omkring år 50. Jakob lynchades omkring år 65. De sista av Jesu släktingar som man vet något om sägs vara några barnbarn till Jesu bror Judas som fanns bland dem som på 80-talet ställdes inför kejsar Domitianus därför att de vägrat svära den officiella eden, de friades och levde ända till kejsar Trajanus tid 98-117. Judas Kyriakos, församlingsföreståndaren i Jerusalem 148-149, sägs också vara ättling till Jesu bror Judas.
Den historiska förklaringen till att senare släktingar har glömts bort är troligen att de var vanliga, enkla människor utan maktposition i samhället. Närmare uppgifter finns på sajten Bibelfrågan:
http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/slakting.htm
Inez
Inez,
Tack! Det var ytterligare en webbplats att lägga till som bokmärke.
Jag visste inte att släktingar till Jesus nämns i källorna så långt fram i tiden som 148-149, det var intressant. Sedan har vi förstås de vanliga reservationerna att det finns olika tolkningar av dessa källor.
Kanske delade inte så många av Jesus släktingar hans tro, eller så kunde de inte hävda sig i maktkamperna i den tidiga kyrkan, eller så var de rent av ointresserade av det hela. Vem vet.
Jag har nog inte skrivit om Jesus släkt tidigare men jag tangerar ämnet i flera bloggar bl.a.
den här http://www.katolskvision.se/blog/?p=4259
Anneli