Jag har den senaste tiden tänkt lika mycket på hur diskussionen förs som på vad som tas upp, främst här och på Bengts blogg. Men det ser nog likadant ut på flera håll i kristna media.
Det är intressant att se på vilka ämnen som engagerar läsarna, mycket rör lydnad och regler, går man till botten med historien runt Pussy Riot hittar man just regelbrott som ett tungt argument mot dem tillsammans med en ännu större favorit bland kristna debattörer, inte minst värdekonservativa dito, sex.
Varför får ämnen som sex och (eventuella) regelbrott så stor uppmärksamhet? Är problemet ”bara” gamla regler som i vissa grupper lever kvar och kolliderar med samhällets mer moderna syn? Handlar det om kontroll, i det här fallet kyrkans, över människor och rädslan att förlora den?
En minst lika viktig fråga är hur vi får ett konstruktivt och öppet samtalsklimat? Om vi tar katolska kyrkans syn på sexualitet så är tycker jag den relevanta frågan vad kan den tillföra den stora majoriteten människor? De som lever ett ganska stillsamt liv ur moralsynpunkt, i ett förhållande där sex och preventivmedel är en självklar del av relationen.
I diskussioner med värdekonservativa kristna får man intrycket av att de flesta människorna i det sekulariserade samhället har ett synnerligen utsvävande erotiskt liv. Men så är det förstås inte om man tänker efter, även om jag kan hålla med om att det lätt är den bild man får av sex i media.
I synnerhet när det gäller homosexuella blir bilden skev. Pridefestivalens mer fantasifulla inslag, blir måttstock för alla homosexuella, vilket är lika missvisande som att tro att alla kristna är som de mer excentriska deltagarna i Jesusmanifestationen!
Vad jag skulle önska är att t.ex. en diskussion om Katolska kyrkan syn på kärlek och sex kom att handla vad den kan tillföra den stora majoriteten människor såväl heter- som homosexuella? Inte de mindre grupperna. Då måste kyrkans ledare hitta något bättre att komma med än förbud mot preventivmedel, men jag tror att det under bråten finns tankar som är riktigt bra. Som ni märker är det också en tvåvägskommunikations som krävs.
Anneli
Stina,
Jag tog bort din kommentar eftersom den inte följde ämnet.
Anneli
Stina,
Jag menar allvar. Den här gången blev det papperskorgen för din kommentar. Vilket betyder att e-postadressen är spärrad åtminstone för det här inlägget
Anneli
Stina,
ja prideparaden säger något väsentligt. Den säger att deltagarna vägrar att stanna kvar i garderoben. Den säger att friheten och självrespekten är något att jubla över. Den säger också att kärleken förtjänar att firas.
Allt detta säger prideparaden rakt i ansiktet på alla som på något sätt vill fortsätta förtrycket av homosexuella. Det måste kännas utomordentligt skönt.
Gert
Gert,
Din kommentar hänger lite i luften eftersom jag tog bort Stinas, den följer inte ämnet mer för att hon lägger in den tre gånger.
Det är trots allt fascinerande att ett ämne vars huvudsyfte är att diskutera hur vi kan få till en mer konstruktiv dialog är så provocerande? Så till den milda grad att någon är beredd att skapa en ny e-postadress för att kunna kommentera.
Kanske är en nyanserad dialog det som en del människor fruktar mest?
Anneli
Anneli, för kännedom Gert
Jag tycker du borde lägga tillbaks Stinas kommentar. Jag tycker du uppträder ibland på bloggen som en egensinnig domare, diktator. Folk borde få säga vad de vill ha sagt; tonfallet hos Stina var inte ohövligt.
”Det är genom att utöva dialog som man får dialog.”
Krister
Krister,
Det är naturligtvis svårt med gränsdragningen, men nu har jag satt en gräns och den står jag för.
Sedan är du i din fulla rätt att inte sympatisera med den.
Det jag vill uppnå med det här ämnet är som sagt att undersöka hur man kan föra ett samtal utan de sedvanliga överdrifterna.
Vad händer då om jag låter en kommentar som innehåller sådana passera? Det hade kanske gått att använda sig av den för att illustrera vad jag menar. Men nu vill jag ha en sansad stämning under det här ämnet så det alternativet valde jag bort.
Om det sedan är att vara domare, lärare, inkvisitor, pryd viktorian eller något annat av allt det jag kallats genom åren ska jag låta vara osagt.
Anneli
Jag kommer tillbaka, Anneli.
Stina,
Du är välkommen om du håller dig till ämnet och uttrycker dig vårdat.
Men jag måste säga att jag är förvånad över att du är beredd att i princip spamma inlägget för att få din vilja fram.
Jag har själv blivit blockerad från en blogg, förmodligen för att jag inte passade in. Jag vet inte säkert, eftersom jag inte fick någon förklaring, inte frågade jag efter någon heller. Jag skulle aldrig drömma om att bete mig som du gjort.
Man får helt enkelt respektera den som ”äger” bloggen eller som här ämnet.
Anneli
Kanske är det så att man för att kunna föra en konstruktiv dialog måste känna respekt för andra människor och för att de kan tycka och vara annorlunda än man själv?
Inspirerad av Gerts inlägg Tro och otro tror jag också att man behöver ha bilden av en kärleksfull Gud som inte kräver ”människooffer” i form av dem som avviker från normen, i betydelsen det vanligaste.
Nyfikenhet snarare än rädsla befrämjar dialogen och rent allmänt kontakten mellan människor. Hur väcker man nyfikenhet hos den rädde? Hittar vi svaret på det tror jag att vi har en del av lösningen.
Anneli
Välkommen? Du vet mycket väl att det inte stämmer, Anneli. Hycklande klär dig inte.
Stina,
Jag väntar med spänning på dina och förstås andras synpunkter om hur vi skapar en konstruktiv dialog.
Anneli