Snubblade över ett tal som ärkebiskop Hilarion höll vid Annual Nicean Club Dinner (Lambeth Palace, 9 September 2010).
Talet inleds med en högtidlig historisk tillbakablick på den odelade kyrkans första århundraden och händelserna som föregick kyrkomötet i Nicea då Arius lära – att Sonen inte var av samma väsen som Gud utan var skapad av Gud – fördömdes som kätteri .
I sitt tal anspelar Hilarion på ärkebiskop Rowan Williams bok om Arius – Heresy and Tradition i vilken Williams utifrån historiska, teologiska och filosofiska aspekter beskriver arianism som en ”arketyp för kristen avvikelse” som kommer igen gång på gång under olika namn.
Hilarion för därefter åhöraren elegant in på konciliet i Nicea där den niceenska trosbekännelsen antogs 325 efter 3 århundraden av förföljelse. Kyrkan hade blivit tillräckligt stark och mogen för att i arianismen kunna urskilja en farlig avvikelse från den rena läran. Kyrkan införde inget nytt genom att anta den niceenska trosbekännelsen utan formulerade snarare tydligt och klart den tro som varit hennes från allra första början.
Det har gått nästan 1700 år sedan konciliet i Nicea men kriterierna som då användes av kyrkan för att skilja sanning från heresi har förblivit oförändrade. Hilarion beklagar därefter implicit att begreppet heresi trots att det finns kvar inom kyrklig vokabulär har försvunnit från dagens politiskt korrekta teologi som istället föredrar att hänvisa till ”pluralism” och att tala om tillåtna och legitima skillnader.
Och simsalabim så förvandlas plötsligt dagens moralfrågor ( de gängse kontroversiella) till samma magnitud som frågor som rör trons kärna och kyrkoordning och avvikelser som jämförbara med Arius heresi. ”Ty i dessa angelägenheter finns bara en sanning och varje avvikelse är en heresi” ( här är det meningen att åhöraren snabbt ska ha lärt sig att direkt associera till Arius)
Tydligare än nedan här går det inte att beskriva dagens tvärkyrkliga förbindelser.
“All current versions of Christianity can be very conditionally divided into two major groups – traditional and liberal. The abyss that exists today divides not so much the Orthodox from the Catholics or the Catholics from the Protestants as it does the ‘traditionalists’ from the ‘liberals’. Some Christian leaders, for example, tell us that marriage between a man and a woman is no longer the only way of building a Christian family: there are other models and the Church should become appropriately ‘inclusive’ to recognize alternative behavioural standards and give them official blessing. Some try to persuade us that human life is no longer an absolute value; that it can be terminated in a mother’s womb or that one can terminate one’s life at will. Christian ‘traditionalists’ are being asked to reconsider their views under the slogan of keeping abreast with modernity.”
http://www.mospat.ru/en/2010/09/10/news25819/
// Irène
PS Hilarion kommenterades i maj i år i the Guardian
”Condemning women’s ordination and blessing of same-sex partnerships by some churches, he stated that ”we seek and find allies in opposing the destruction of the very essence of Christianity”.
”Russian Orthodox leaders have been criticised for their closeness to an authoritarian state, and have backed anti-gay laws that undermine basic freedoms. In 2012, Hilarion called for an international Orthodox and Catholic alliance to defend ”traditional Christian values” including ”the possibility of marital union as a union only between man and woman”. Papal representative Archbishop Antonio Mennini, visiting Britain, urged cooperation with other faiths as well as denominations to oppose same-sex marriage.”
”Perhaps Church of England members, and other Anglicans, should discuss how far the quest for truth, love and justice, and local mission, should be compromised in attempts to win the favour of Vatican and Eastern Orthodox leaders, who no doubt will continue to disapprove of Anglicanism. Their views should be taken seriously, but unity is not the same as conformity.”
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/belief/2012/may/30/inter-church-alliances-anglicanism
Alla långrandiga beskrivningar av vad som styr dagens ekumenik kan sammanfattas i att söka och skapa allianser med alla kristna som är MOT kvinnliga ämbetsbärare och FÖR diskriminering av homosexuella och FÖR illegala aborter.
Ty detta hör enligt ärkebiskop Hilarion till kristendomens KÄRNA.
Irène.
”the very essence of Christianity”
Hilarion och hans ekumeniska bröder må tro att de bekämpar kätteri, men som Hans Küng påpekat är det Jesus som avgör vad kristendom är; ingenstans gör Jesus kön till en del av evangelium.
Eftersom jag nyss redogjort för Jesu syn på innebörden av sin gärning hänvisar jag till Gerts tråd.
Samuel.
Irène!
Det är många steg och underförstådda antaganden mellan det som kristna försöker enas kring och den doktrinära förklaring du skriver med fet stil i slutet. Du skulle göra mycket större nytta för ekumeniken, för kvinnor i utsatta positioner där abort övervägs och för homosexuellas välbefinnande och accepterande i samhället om du kunde se likheter och hitta dialog istället för att förstora upp skillnader.
Abort: Visst anser också du att ett foster har människovärde. Människovärdet relativiseras väl inte bara för att fostret är i livmodern. Den argumentation jag hört från LCWR-systrar har inte heller motsagt detta.
Diskriminering av homosexuella: Att stödja orättfärdig lagstiftning som fråntar homosexuellt lagda människor mänskliga fri- och rättigheter är verklig diskriminering.
Att hävda äktenskapet som ett sakrament som gäller det i skapelsen nedlagda biologiska och antropologiska fenomen som innebär att 2 personer av olika kön lever tillsamman, förökar sig och tar hand om avkomman är inte diskriminering av homosexuella. Att framställa detta som diskriminering och måla upp kyrkor och människor som omfattar detta som homofober och mot homosexuellas rättigheter är att måla upp en falsk bild som bara får homosexuella att må sämre.
Fenomenet mamma-pappa-barn är något grundläggande naturligt och mänskligt som gäller alla människor, också homosexuella som dels själv är komna ur ett sådant sammanhang, dels att också homosexuell kärlek är ett utflöde ur denna komplementaritet. Jag finner det okonstruktivt och dumt att skjuta in sig på att förneka så grundläggande självklara saker istället för att bekämpa den verkliga diskrimineringen av homosexuella.
Samuel!
Jag är nyfiken på din teologi. Jesus i centrum är en helt riktig prioritering som jag bejakar.
Men Bibeln som helhet som Guds ord (och i det katolska sammanhanget, ordet tolkat i den levande traditionen), har inte det också en betydelse, eller bortser du helt från det?
Bengt,
Den lilla kärnfamiljen är en rätt sen företeelse. Historiskt sett harmånga barn vuxit upp i andra familjekonstellationer eftersom mödrar dött i barnsäng och fäder i krig, förutom de vanliga farsoterna förstås.
Sedan undrar jag vad du menar med verklig diskriminering av homosexuella? Att inte få leva i ett förhållande, vilket Katolska kyrkan förbjuder, måste rimligen vara verklig diskriminering.
Anneli
Jag undrar ibland om arianism, med Jesus ett ”snäpp” lägre än Gud, satte ett frö till Islam, där Jesus/Isa finns med, men som näst viktigaste profet efter Mohammed.
Bengt
”Du skulle göra mycket större nytta för ekumeniken, för kvinnor i utsatta positioner där abort övervägs och för homosexuellas välbefinnande och accepterande i samhället om du kunde se likheter och hitta dialog istället för att förstora upp skillnader.”
Det finns ett problem i det du beskriver. Antingen anammar du vissa teologiska GRUNDANTAGANDEN som ABSOLUTA SANNINGAR – typ sonen är av SAMMA VÄSEN som FADERN – och då kan du inte i nästa stund komma med förslag om dialog.
Det Hilarion gör är att han bekräftar kyrkans syn på att det finns teologiska sanningar som är i samma dignitet som naturlagar.
Och simsalabim blir den hittills varande synen på de gängse kontroversiella moralfrågorna upphöjd till absolut sanning i nivå med naturlag och alla avvikelser jämställs med Arius heresi.
Bengt skulle du rekommendera att ha DIALOG om TYNGDLAGEN ?
Vad abort beträffar så gäller det att skilja på att vara MOT abort som sådan men att vara FÖR en lagstiftning som möjliggör för en kvinna (och man) att ta ett beslut som inte blir kriminaliserat.
Jag delar LCWR framhållande av barmhärtighet när det gäller abort.
Du har inte kommenterat situationen i Polen med 150000 illegala aborter per år och all business runt omkring detta.
Varje gång Hilarion, B16 och co blir HÖGSTÄMDA om foster och människovärde så gäller det att påminna om myntets baksida.
Frågan ”Vad är då en människa ?” har jag tidigare diskuterat i Läkartidningen och tar inte upp här igen.
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=14043
Så vill jag säga en sak till.
Ingenstans i Evangelierna finner du Jesus tala om homosexualitet.
Däremot finns det ställen där han upprört talar om HYCKLERI.
Hilarion gör tvärtom. Han talar om homosexualitet men inte om hyckleri.
Hans egen patriark är hyckleriets väktare nr i i Ryssland där korruption och dubbelmoral är helt RUMSRENT medan homosexuella förföljs och diskrimineras.
Det säger sig själv att så länge inte hetero- och homosexuella har samma juridiska likaberättigande i alla avseenden , så länge kommer vissa heterosexuella att våldföra sig på homosexuella, förfölja och diskriminera dem.
Höjden av kristet HYCKLERI att anbefalla medlidande med homosexuella.
// Irène
Anneli! Jag talar inte om den borgerliga kärnfamiljen, utan om betydligt mer grundläggande naturliga och antropologiskt strukturer. Märkligt att det skall vara så svårt att förstå och istället hela tiden komma dragande med den hatade kärnfamiljen.
Irene! När du talar om hyckleri (fast ibland överdriver du där också), eller när du fördjupar en debatt genom att ta upp kompletterande aspekter, ”medaljens baksida” och sådant, då har du mycket att komma med, men inte när du skall hjälpa kyrkan att formulera nya doktriner.
Synen på abort och på äktenskapet (och inte heller på prästämbetet, enda frågan där det föreligger en verklig läromässig konflikt mellan LCWR och biskoparna) lär inte ändras under överskådlig tid, det finns ingen konsensus för det.
Däremot har dessa trossatser inte samma dignitet som trossatserna som uttrycks i trosbekännelserna om Jesus sann Gud och sann människa. Det finns en trossanningarnas hierarki där de sistnämnda har högre dignitet än de förstnämnda.
Bengt
”Synen på abort och på äktenskapet (och inte heller på prästämbetet, enda frågan där det föreligger en verklig läromässig konflikt mellan LCWR och biskoparna) lär inte ändras under överskådlig tid, det finns ingen konsensus för det.”
Det är det jag inte heller tror och det är just därför jag inte nappar på ditt förslag att som du uttrycker det ”hitta dialog” utan bara fastslår FAKTUM som du dock inte gillar att höra.
”Fenomenet mamma-pappa-barn är något grundläggande naturligt och mänskligt som gäller alla människor, också homosexuella som dels själv är komna ur ett sådant sammanhang”
Vem har sagt emot dig på denna punkt ?
Det jag försöker framhålla är att detta ”grundläggande fenomen” står FAST även om homosexuella får legal möjlighet till samma familjebildning som heterosexuella.
Felet du och andra gör är att ständigt se homosexuellas likaberättigande som ett slags HOT mot fenomenet mamma-pappa-barn.
Som om heterosexuella helt plötsligt skulle upphöra att vilja ingå äktenskap och hellre bara leva i homosexuella förbindelser och hota människans fortsatta fortplantning på jorden.
// Irène
Bengt
”När du talar om hyckleri (fast ibland överdriver du där också)”
En del överdriver pga av att en del – typ nyss Hilarion – underdriver.
// Irène
Irène! Då är vi överens om fenomenet ”mamma-pappa-barn” (inte liktydigt med den borgerliga kärnfamiljen) naturligt existerar i verkligheten. Ja, det står ju fast, för vi kan inte ändra på naturen.
Äktenskapets sakrament tar fasta på detta naturliga fenomen och är knutet till det.
Teoretiskt skulle kyrkans läroämbete kunna ändra på innebörden av äktenskapets sakrament så att det inte är så fast knutet till detta naturligt förekommande fenomen, utan istället tar fasta på parbildning och olika konstellationer för samlevnad över huvud taget (teoretiskt också för fler personer än två). Men enligt kyrkans nuvarande självförståelse anser man sig inte kunna göra detta då sakramentets nuvarande utformning anses rätt uppfattad.
Att kyrkan uppfattar sakramentets innebörd på det sättet kan inte i sig innebära ett hot mot homosexuellas rättigheter.
Det finns olika typer av parbildningar och familjekonstellationer, detta med fler personer än två är ju också något som kommer där jag tror det var Miljöpartiet som framfört förslag på att även detta skall kunna registreras som äktenskap. Det bör finnas möjligheter att legalt kunna leva i juridiskt hållbara konstellationer hur man vill, det skall inte samhället lägga sig i. Det är en mänsklig rättighet att utforma sitt liv som man vill så länge man inte kränker andra människors mänskliga rättigheter.
Däremot är det inte en mänsklig rättighet att få allt i sitt liv välsignat av kyrkan. Det finns många kristna homosexuella par som lever i fasta förhållanden, och som får stöd och hjälp i själavården precis som singlar och heterosexuella par får hjälp. Problemet för homosexuellas acceptans och integrering i församlingen är nog inte så mycket kyrkans lära som den allmänna attityden, både i kyrkan och samhället där det trots vårt frigjorda samhälle fortfarande finns mycket ingrodda fördomar.
Bengt
”Äktenskapets sakrament tar fasta på detta naturliga fenomen och är knutet till det.”
Det är inte detsamma som en naturlag.
”Det finns många kristna homosexuella par som lever i fasta förhållanden, och som får stöd och hjälp i själavården precis som singlar och heterosexuella par får hjälp”
Det jag vänder mig mot är att homosexuella blir så utsatta för katolskt GODTYCKE.
Var du bor och vem som råkar vara präst/ kyrkoherde där ska inte vara livsavgörande för homosexuella på glesbygd där valmöjligheter till katolsk själavård är begränsade.
I Stockholm, om vi nu håller oss till Sverige, går det att välja ”RÄTT” präst för homosexuella för att få ”hjälp i själavård.”
Väljer de homosexuella ”FEL” präst så kan de istället bli ”STJÄLPTA i själavården. ”
Ve den homosexuella katolska person som är hänvisad till typ ärkekonservativ polsk präst !!! Resultatet kan om det vill sig illa bli självmord.
”Problemet för homosexuellas acceptans och integrering i församlingen är nog inte så mycket kyrkans lära som den allmänna attityden”
Där hävdar jag å det bestämdaste att du missar att se sambandet mellan det stora inflytandet kyrkans syn har på ”den allmänna attityden” vilken som bekant varierar mellan samhällen.
Katolska kyrkan allierat sig med muslimsk syn i FN i synen på homosexualitet. Vad sänder det ut för budskap till kristna / katolska homosexuella att det finns länder (Iran, Mauretanien, Sudan, Saudiarabien och Jemen) där utövad homosexualitet är belagd med dödsstraff ?
// Irène
Vänner,
jag vill gärna påminna om att Jesus inte instiftade några sakrament alls. Sakramenten är en teologisk tolkning av händelser i Jesu liv. Teologiska tolkningar kan självklart förändras.
Att homosexuella par inte får gifta sig katolskt beror inte på att Gud motsätter sig detta. Det har vi nämligen ingen aning om. Orsaken är att katolska kyrkans ledning väljer att inte tillåta det och finner argument för detta. Andra kristna kyrkor tillåter det och finner argument för sin ståndpunkt.
Skillnaden består alltså inte i vad Gud vill utan i vad människor vill.
Att katolska kyrkan inte ger homosexuella samma möjligheter som heterosexuella påverkar självklart homosexuellas ställning även utanför kyrkan. Särskilt i länder och områden där kyrkan har starkt inflytande och utbildningsnivån är låg.
Personligen kan jag inte förstå hur lika rättigheter för homo- och heterosexuella skulle medföra en nackdel för andra än för dem som av ideologiska skäl vill att homosexuella skall stå mer eller mindre utanför de fullvärdiga människornas samhälle.
Gert
Gert
”jag vill gärna påminna om att Jesus inte instiftade några sakrament alls. Sakramenten är en teologisk tolkning av händelser i Jesu liv. Teologiska tolkningar kan självklart förändras.”
Tack ! Jättebra formulerat !
// Irène
Gert
Kyrkan framhäver alltid hur viktigt det är ur barns synvinkel att växa upp i en kärleksfull familj som har kyrkans beskydd.
Men katolska kyrkan borde här vara mer tydlig i att deklarera att denna omsorg SJÄLVFALLET bara rör barn till heterosexuella.
Läste nyligen om ett fall i Holland där en katolsk präst vägrade döpa ett barn till ett lesbiskt par.
Detta tyder på att katolska homosexuella par felaktigt – genom bristande information – fått för sig att katolska kyrkan bryr sig lika mycket om deras barn som barn till heterosexuella.
Så är naturligtvis inte fallet.
Barn till homosexuella katolska par är ju lite att betrakta som dåtida ”oäkta barn”.
Varför hymla om detta ?
// Irène
Gert!
Det är klart att vi inte kan uttömmande utforska Guds innersta vilja i allt. Vår kunskap är ett styckverk. Angående sakramentens natur vill jag gärna hänvisa till vad Inez just skrev under en annan post, där var dopet i fokus:
http://www.katolskvision.se/blog/?p=7327&cpage=1#comment-32633
Utgår vi från det du säger Gert, så kan vi naturligtvis inte veta någonting, inte ens att det finns en Gud som vill något över huvud taget. Enligt kyrkans nuvarande tolkning och självförståelse finns dock Gud, finns Kristus som grundat kyrkan och att den bl.a. är strukturerad på ett visst sätt med sakrament. Sedan kan sakramentssynen givetvis utvecklas som Inez säger.
Irène! Gert! Det finns mycket ingrodda fördomar mot homosexuella i kyrkan och i samhället. Irène beskriver olika exempel på det.
Att det finns muslimska länder där homosexualitet är belagt med dödstraff är djupt problematiskt, och jag skulle önska att Katolska kyrkan som i andra fall uttalar sig tydligt i rättvise- och människorättsfrågor kunde uttala sig lika tydligt här.
Bengt,
Jesus, jag antar att du menar den historiske Jesus och inte den kosmiske Kristus, har historiskt sett varken grundat kyrkan eller strukturerat den med sju sakrament. Man kan på sin höjd säga att han tagit steg som i sin förlängning lett till detta. Man kan också tro att detta var meningen på något sätt. Låt oss inte glömma att Jesus var jude. Han var inte kristen, än mindre katolik.
Vi kan inte veta att Gud finns. Däremot kan vi tro det. Varför så många tror att Gud finns är en intressant fråga som antagligen bara har personliga svar. För min egen del spelar ”kyrkans nuvarande tolkning och självförståelse” ingen som helst roll för min tro att Gud finns, snarare tvärtom.
Dock inser jag att kyrkan som organisation är nödvändig och att tron måste struktureras för att vi skall kunna tala om den och reflektera över den.
Gert
Bengt
”Sedan kan sakramentssynen givetvis utvecklas som Inez säger.”
Men ”inte under överskådlig tid” har du sagt tidigare så i praktiken menar du att homosexuella katoliker som lever idag ska slå sig till ro och acceptera att ha det som de har det.
Och vi andra runt ikring ska lojalt titta på och lojalt försvara hierarkin i alla väder?
Har jag uppfattat dig korrekt ?
// Irène
Gert!
Det du säger i första stycket var bra formulerat, det var lite mer utvecklat än det jag skrev.
Du skriver: ”För min egen del spelar ”kyrkans nuvarande tolkning och självförståelse” ingen som helst roll för min tro att Gud finns, snarare tvärtom.”
– Med ”snarare tvärtom” antar jag du menar kyrkans bristfälligheter som vi inte kan förneka. För min del skulle jag inte säga riktigt på samma sätt som du. Jag har fått min tro förmedlad genom Kyrkan, genom konkreta människor, föräldrar, morföräldrar, faddrar, som i sin tur fått den från tidigare generationer. Jag ser också bristerna, men paradoxalt får det mig inte att tro mindre.
Du skriver: ”Dock inser jag att kyrkan som organisation är nödvändig och att tron måste struktureras för att vi skall kunna tala om den och reflektera över den.”
– Precis, och jag skulle tillägga, att det är inte godtyckligt hur, det är inte ”människopåhitt”, utan Gudsuppenbarelse, Herren som är med sin kyrka och Anden som leder, men alltså uppblandat med mänskliga svagheter och brister, precis som i liknelsen om ogräset i åkern.
Irène!
Nej.
Bengt
Hur menar du då ?
// Irène
Irene
Hur menar du själv?
Hur kan du få för dig att jag tänker att ”homosexuella katoliker som lever idag ska slå sig till ro och acceptera att ha det som de har det. Och vi andra runt ikring ska lojalt titta på och lojalt försvara hierarkin i alla väder”
Det har jag aldrig sagt.
Bengt,
jag tror inte man ens skall försöka att dela upp kyrkan i mänskligt och gudomligt. Jag tänker snarare på kyrkan som mänskligt konkretiserad gudomlighet.
Gert
Gert!
Ja, längre än så kommer vi väl inte i att försöka närma oss detta.
Bengt,
Jag tycker att du blandar bort korten när du talar om kärnfamilj kontra borgerlig familj. Visst det krävs en man och en kvinna för att få barn.
Men det har inte historiskt sett lett till att äktenskapen likadana ut, jag antar att du vill få det till att det ”alltid” (detta förädiska ord) bestått av en man och en kvinna.
Det stämmer inte, idealen har växlat genom historien, bara i Bibeln finns män som har flera fruar, män som gifter sig med slavinnor, nära släktingar som gifter sig med varandra. Inget av detta skulle vi acceptera idag.
Inte heller tycker vi att det går bra att som de fria männen under antiken ha sex med inte bara sin fru, utan prostituerade och slavar av båda könen.
Normerna har ändrats genom historien och jag kan inte se varför förändringen skulle avstanna precis nu, kan du? Ett rimligt steg är att tillåta samkönade äktenskap, t.o.m. om man hävdar att ett äktenskap måste vara fruktsamt. Även samkönade par har barn vilket borde gå lika bra som att heterosexuella par som inte kan få barn adopterar. Eller vill du att de sistnämnda ska tvingas skilja sig eftersom de inte uppfyller kriterierna för ett fruktsamt äktenskap?
Läs gärna min blogg om olika syn på äktenskapet i Bibeln
http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/08/olika-modeller-for-aktenskapet-i-bibeln.html
Anneli
Mycket riktigt är den naturliga ordning som Gud skapat och återupprättat, den ordning utifrån vilken sakramenten utgår, FUNDAMENTET. Patriarken har alldeles rätt.
Bengt
Du frågar mig hur jag menar.
Jag menar att du är svår att förstå sig på när du rekommenderar mig ”dialog”.
”Du skulle göra mycket större nytta för ekumeniken, för kvinnor i utsatta positioner där abort övervägs och för homosexuellas välbefinnande och accepterande i samhället om du kunde se likheter och hitta dialog istället för att förstora upp skillnader.”
Samtidigt som du säger att i frågor som har med sakramentssyn att göra finns inte någon utveckling att förvänta sig ”under överskådlig tid.”
Vad är det då för vits med dialog?
Hör du inte själv hur motsägelsefull du ständigt låter?
När jag gör en KONSEKVENSANALYS av den kyrkliga moralsynen då kallar du det för att jag ”försöker hjälpa kyrkan att formulera nya doktriner. ”
”Däremot är det inte en mänsklig rättighet att få allt i sitt liv välsignat av kyrkan.”
Vem har krävt det ? Vi talar inte om ”allt”
Vi talar om att homosexuella par inte har samma VALMÖJLIGHETER som heterosexuella par.
När det gäller känslan av diskriminering – vem anser du ska ha tolkningsföreträde ?
De homosexuella själva eller vi andra ?
// Irène
Ja, Iräne, visst är det svårt med dialog när man bara tål sin egen åsikt.
Bengt.
”Jag är nyfiken på din teologi. Jesus i centrum är en helt riktig prioritering som jag bejakar.
Men Bibeln som helhet som Guds ord (och i det katolska sammanhanget, ordet tolkat i den levande traditionen), har inte det också en betydelse, eller bortser du helt från det?”
Från barndomen har jag med mig ett ord av Jesus från hans polemik med fariséer vilket sammanfattar min syn på hur Bibeln som helhet relaterar till Kristi centralitet: ”Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.” Joh.5:39.
Ingen och ingenting kan ersätta hjärtats tillit till Kristus. Jesus är Gud. Gud är kärlek. Kärlek ger liv och frihet.
Jag tror verkligen att Bibeln är Guds ord och att den levande tolkningstraditionen är nödvändig, men katolska kyrkan har gått vilse i sin petrinska hybris. Man har ersatt Kristi centralitet med romersk religion, klerikalt patriarkat och kejserlig personkult. Man har gjort Gud till ett medel för religiös och politisk maktutövning. Så var det inte före Konstantin. Förre påvens böner om förlåtelse var en bra början men hans syndaånger var inte grundlig nog. Fanns exv minsta antydan om insikt i den sedan pingsten upphävda könsmaktordningen?
Vidden av Kyrkans synd framgår övertydligt om man jämför dess inkrökta pathos, dess urvattnade ethos, med det manifest Jesus inleder sin messianska gärning med: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.” De förtryckta definierar förtrycket.
Den som är förtryckt av kapitalet, patriarkatet, heteronormen eller andra syndens makter har Jesus på sin sida.
Kristi passion är liv i frihet: människans befrielse från de lögnens makter som förtrycker och håller henne fången.
Ty ”lögnens fader har varit en mördare från begynnelsen” men sanningens son gör oss fria att leva och älska.
Jesu lära är en allomfattande befrielseteologi.
Det är min teologi.
Samuel.
Anneli skriver:
”Visst det krävs en man och en kvinna för att få barn.”
– Det är precis det jag menar. Den antropologiska strukturen är grundläggande.
Anneli fortsätter: ”Men det har inte historiskt sett lett till…”
– Jag talar inte om hur familjeliv och relationer utformats i historien. Det är helt rätt att det sett och ser väldigt olika ut i olika tidsepoker och kulturer.
Samuel:
Tack för svar. Jag motsäger inte att det finns fog för kritik av Katolska kyrkan för romanisering. Jag hoppas ett fördjupat studium av Andra Vatikankonciliet som vi nu skall ägna oss åt under Trons år kan börja vrida det hela rätt igen, liksom den fortsatta ekumeniska dialogen vilket innebär ett givande och tagande.
Men bakom min fråga låg synen på manligt- kvinnligt där du så eftertryckligt sade att Jesus inte hade något att säga om (jag hittar inte citatet nu). Men det stämmer väl inte. Och finns det inte i Bibeln en antropologi om könskomplementariteten som grundläggs redan i 1 Mos 1? ”Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem…”
Irène skriver:
”Vi talar om att homosexuella par inte har samma VALMÖJLIGHETER som heterosexuella par… känslan av diskriminering…”
De har helt naturligt inte samma valmöjligheter, de kan ju inte få barn heller. Det finns massor av orättvisor i så fall där valmöjligheter är begränsade. Män har inte möjlighet att föda barn… Problemet ligger inte i de yttre begränsningarna, utan att man tankemässigt hakar upp sig på vad som inte är möjligt, istället för att fokusera på de möjligheter som faktiskt finns i den situation man lever i.
Ibland tror jag att utomstående uppförstorar debatten om orättvisor, vilket jag inte tror är till gagn för de homosexuella själva. Jag hävdar än en gång, det stora problemet är våra homofoba attityder.
Bengt,
Att inte kunna få barn (fysiskt) är inte en valmöjlighet.
Det är stor skillnad på det man inte kan och det man inte får – därför att någon med makt att säga nej säger nej.
Homosexuella kan gifta sig men får inte därför att de som har makten över äktenskapet säger nej.
Du har rätt i att homofoba attityder är ett stort problem. Men marginalisering på grund av ideologiska beslut är ett oändligt mycket större problem. Det är den begränsade verklighet som skapas för homosexuella som är homofobins jordmån.
Gert