Vänner,
Ännu en replik ur en pågående debatt. Det är Anneli Magnusson som skriver om många katolikers dubbla identiteter.
”Jag har mött många katoliker som är underbara människor, engagerade i frågor om mänskliga rättigheter, mot misshandel av kvinnor och barn osv. Men det är “utanför” Katolska kyrkans sammanhang.
Samma personer förvandlas i det ögonblick de diskuterar katolska frågor. Då har de inget emot att kvinnor dör av för många och täta graviditeter, eller illegala aborter, ser inget fel i att homosexuella diskrimineras, tycker visserligen att de sexuella övergreppen är hemska, men att media är värst osv.
Vad är det hos Katolska kyrkan och andra samfund som minskar människors medkänsla med andra?”
Ja, vad? Kan det vara behovet av gruppidentitet och rädslan för att bli utstött ur gemenskapen?
Gert Gelotte
Gert,
Grupptrycket är säkert en viktigt faktor, men också vanan vid att Katolska kyrkan har sina egna regler, jämför med skolan för ett antal år sedan.
Men jag tror att bara människor blir uppmärksamma på att de faktiskt beter sig annorlunda i och utanför kyrkan kommer en förändring att påbörjas.
Man kan jämföra med vårdpersonal, socialarbetare osv, som är professionella i sitt arbete, men som på fritiden påstår sådant som går stick i stäv med deras yrkeskunskaper. Eftersom världarna är så skilda åt är det bara när de ger sig ut i en offentlig debatt de kan tvingas ta konsekvenserna av de dubbla sitsarna.
/Anneli