”Ett nytt sätt att vara kyrka”

Många olika röster har i media kommenterat  LCWR svar och hållning  till Troskongregationens läromässiga utvärdering . Thomas C Fox på National Catholic Reporter  har enligt mitt tycke  skrivit den mest briljanta analysen som jag tror bäst återspeglar  vad det hela handlar om nämligen ”Ett nytt sätt att vara kyrka.”

Jag anbefaller artikeln – som jag här komprimerat – å det varmaste

Fox citerar syster Pat Farell

“Many institutions, traditions, and structures seem to be withering. Why? I believe the philosophical underpinnings of the way we’ve organized reality no longer hold. The human family is not served by individualism, patriarchy, a scarcity mentality, or competition. The world is outgrowing the dualistic constructs of superior/inferior, win/lose, good/bad, and domination/submission. Breaking through in their place are equality, communion, collaboration, synchronicity, expansiveness, abundance, wholeness, mutuality, intuitive knowing, and love. This shift, while painful, is good news! It heralds a hopeful future for our Church and our world. As a natural part of evolutionary advance, it in no way negates or undervalues what went before. Nor is there reason to be fearful of the cataclysmic movements of change swirling around us. We only need to recognize the movement, step into the flow, and be carried by it. Indeed, all creation is groaning in one great act of giving birth.”

Fox beskriver hur ordenssystrarnas svar är förankrat i tron att det är kvinnor som av naturen själv denna gång i historien ombeds att visa vägen och att det är en kärleksfull  Gud som inte bara skapat universum utan som också förblivit  aktiv i den precis som andra Vatikankonciliet  har lärt.

Ordenssystrarna ser denna Guds Ande mitt ibland oss och hör dess kallelse att fortsätta framåt.  Systrarna tycks säga att  ibland kräver detta särskilt mod i en fientlig och ogästvänlig värld. Kvinnorna ser detta som en del i en utvecklingsprocess där män och kvinnor av god vilja kan arbeta tillsammans i rättvisans namn för att bygga Guds rike på jorden.

Detta är en utpräglad katolsk sakramental vision framvuxen ur gamla katolska traditioner  och i nutid kontextualiserad av Teilhard de Chardin och fader Thomas Berry vilka fångades upp under konferensen av futuristen Barbara Marx Hubbard.

Fox beskriver hur ordenssystrarna själva ser sig som vittnen till Gudsfolkets smärta och glädje och däribland särskilt de mest marginaliserade som nästan alltid saknar möjlighet att styra sina egna livsöden och vars röster sällan har blivit hörda fram tills nu.

Fox beskriver vidare hur ordenssystrarna  ser sig som hoppets gemenskaper i en värld som hungrar efter äkta andlighet och hopp. Om tron på att Jesus lever bland de fattiga och att detta att  ta hand om sina minsta bröder utgör det kristna budskapets mest centrala uppdrag och kallelse.

http://ncronline.org/blogs/ncr-today/lcwr-response-offers-new-vision-being-church

// Irène

PS  Vad är en futurist är det nog många som frågar sig.  Om jag skulle svara så är det en person som intresserar sig för och har tankar om vår framtid.  Ingen av oss VET något om framtiden men alla kan – om vi vill – ha visioner om framtiden. Visioner som bygger på olika utsagor  från olika människor och tolkningar från olika texter.

Min största favorit  i detta avseende är Teilhard de Chardin – som med rätta av Birgitta Trotzig kallats för ”en modern kyrkofader.”   Eller varför inte en modern PROFET.

Jag citerade en helt fantastisk text av Birgitta Trotzig om Teilhard de Chardin  i samband med hennes död förra året 2011.

”Men ju längre tiden har lidit, ju klarare har det blivit att det är  i förhållande till den kristna traditionens  världsbild som hans  betydelse ligger.  En modern kyrkofader: den store uppenbararen på modernt språk (och i modern sensibilitet och sätt att känna och se ) av den kristna världsbildens kosmiska aspekt . Det har alltid varit den kristna stötestenen att inte kunna  hålla kategorierna isär: att sluta från den fallna människan till en fallen värld. Att inte komma ihåg att kristendomens revolutionerande  idé just är att det ondas problem utspelar sig helt och hållet i människans vilja och samvete och ingen annanstans,  helt och hållet i andliga kategorier – och att det finns ingenting  varken i naturen eller ens i människans naturliga utrustning ,  som är i sig själv ont, allt beror på hur man använder sig av det. ”

”Detta att vara kristen ändar ju beklagligt ofta inte i några särskilt inspirerande livsperspektiv, utan i ett sterilt  sysslande med  ” kyrkan ” (som om någon kyrka i och för sig själv vore det intressanta ) och ett ändlöst bladder om kyrkliga och prästerliga angelägenheter- som om det var de kyrkokommunala sambanden den kristna uppenbarelsen handlade om. I denna öken av beskäftigt småsynt handlingsaktivism, är Teilhards vision ett av de stora tecknen som visar ut, bort, hän- utåt! ständigt utåt ! Att kristendomens mening inte handlar om att väga livsformer på guldvåg, om de är ett gram mer eller mindre ”kristna ”- över huvudtaget inte. Utan om en livsåskådning, ett skådande i den gamla visionära profetmeningen: en syn av hela universums födelse. ”

http://www.katolskvision.se/blog/?p=2728