Jag har aldrig varit så rädd som idag och jag glömde allt vad Gud är och kan …när jag mötte björnen i skogen. Just hemkommen efter att en vän hämtat upp mig däri skogen kan jag bara skriva av mig här och bikta: jag tänkte inte en enda gång rationellt eller som troende.
Folk har sagt mig här att man ska vända sig om lugnt och bara gå iväg. Helst inte vända sig om utan se mot o på björnen.Och jag har åtskilliga ggr memorerat med skräck i sinnet kommit ihåg vad en tuff ridande polis i Banff district i Canada sa ” if it doesn’t work and he is coming towards you …you better lay down and pretend you are dead”.
Först tyckte jag det var en älg därborta framför mig men varför har han så tjocka ben o varför svänger han så konstigt med huve’t?
Sedan rusade jag som en galning, det var en jättebjörn. Jag sprang (helt förskräckligt fel) mot det lilla huset i skogen där det finns en utetoa. Där kunde jag låsa in mig o ringa på mobil. Väl framme har de satt på lås på utetoa!!! Då ser jag en stege och börjar försöka lyfta den mot tak …jag hade ju läst om någon som suttit på tak med en björn nedanför. Stegen nådde inte upp till lilla husets tak!!!
De tjugo minuter det tog för min vän att hämta mig efter jag ringt var ingen böneakt. Jag är ledsen att jag tydligen inte är mkt till troende när det kommer till skott. Tankarna bara rörde sig om att bli uppäten. Inte ens Padre Pio fanns i mina tankar. Inte Gud. Inte Jesus. Bara vettlös rädsla.
Sorry, jag skulle inte duga som martyr.
Agneta
Agneta,
vem skulle inte bli förskräckt av ett plötsligt möte med en björn? Hoppas du hämtat dig.
Men lite nyfiken är jag förstås. Var i Sverige mötte du björnen?
Gert
I Fredrika. Alldeles allena långt uti storskog. Bara stavar till försvar. Jag har inte lugnat ner mig än.
Vi ses kanske i Stockholm till lördag.
Hej (jag lever!) Agneta
Extra.
Dessutom är jag okunnig o korkad. Jag lade ut korv o pitepalt till räven. Nu ser jag att det är björnspår runt stubben bakom mitt hus.. Har lagt ut i 3 nätter. Var morgon borta. Precis sånt man inte får göra.
Slut, måste lugna ner mig.
Agneta
Ojoj, det får mig att tänka på historien om den bistra gubben till norrlänning som möter en björn i skogen och ber till Gud: Herre, jag ber Dig inte om hjälp, men förhåll Dig åtminstone neutralt…
Och den låsta muggen påminner om problemen på Svalbard, där det var kutym att inte låsa några dörrar just för att kunna ta skydd när man blir förföljd av en isbjörn. Men nu har många lurats till Svalbard (som p g a ett internationallt avtal inga inreseregler har) för att söka sin lycka som sedan irrar omkring (och stjäl mat), så nu låser folk om sig…
Ja, vi är rädda för det vilda, det är sant. Har just läst Kerstin Ekmans ”Herrarna i skogen”. Själv har jag aldrig mött björn, men en granne på fäboden jag just kom hem från hade haft björnspår på tomten och en annan granna hade mött först en älg som kom älgande i full fart ut ur snåren och efter den en björnhona med två ungar.
Det var en rätt prekär situation förstås, som tur var låg vinden och vittringen åt rätt håll.
Vad gjorde din björn, sprang den efter eller blev den kanske räddare än du? Människan som art är ju det största och mest framgångsrika rovdjuret.
Ulla,
Hade jag vänt mig om för att se efter om den kom efter mig hade jag nog blivit paralyserad. Vad jag hann att tänka medan jag sprang som jag visste var fel att göra (springa) var att jag var otränad och inte så ung längre dvs att jag inte skulle hinna fram till det lilla huset. Det var en fruktansvärd skräck.
När jag sedan kom hem o satt i mitt hus var det en välsignelse att ha sin Mac att förmedla sig med. Ja, att KV fanns och att jag visste att någon kunde fånga upp min rädsla o bara prata lite grann som ex. Gert så fort gjorde. Det finns alltid någon ”hemma” på bloggen. Tänka sig vad vad cyberspace har fört med sig!
Det tog mig lång tid att lugna ner mig o jag är ännu inte lugn eftersom jag var dum nog att lägga ut mat på stubben vid vedbon för räven i tre dagar (som jag trodde räven mumsat i sig) men nu finns björnspår där o uppäten mat. Jag har hört med en vän som är björn o älgjägare/slaktare här i trakten att björnen nog kommer utanför huset i skymningen ikväll … o eftersom jag är i södra Lappland är det skymning just nu kl. nästan 24.00. Alltså har jag tagit in veden jag behöver, sitter med laptoppen i knä och sneglar oroligt ut genom fönstret just när jag svarar dig nu.
Grannarna är borta.
En god vän tog mig ut på en ridtur på arbetshäst över bergen under eftermiddagen o det var skönt men någon kaxig Agneta är jag inte ikväll. Björnjägaren berättade för mig att det är livsfarligt att springa som jag gjorde eftersom jag uppfattas som byte och att om björnen velat skulle han har farit av fortare än vinden efter mig o jag hade varit chanslös.
Andra ortsbor som hört av sig menar att jag ska vara stolt över att björnen låtit mig få möta honom. Här uppe tror folk alldeles oerhört mycket på vittror o djurväsen. Kanske det är därför man ska bygga Europas största Buddisttempel på berget som gränsar till mitt lilla hus.
Men alla stora gudar o religioner till trots : jag är en rädd liten människa ikväll o i natt.
Förhoppningsvis snart godnatt
Agneta
Agneta,
Stackare, det enda tröstande jag kan komma på är som din vän sade att om björnen varit det minsta aggressiv eller hungrig hade den jagat dig. Så egentligen behöver du nog inte vara rädd, bara se till att du hörs ordenligt när du är ute och går. 🙂
Anneli