I dagens understreckare i SvD under rubrik ”Mångfalden ett starkt försvar för religionsfriheten ” recenserar Hans Ingvar Roth -professor i pedagogik vid Stockholms universitet- den amerikanska filosofen Martha Nussbaums nya bok The new religious intolerance: Overcoming the politics of fear in an anxious age (Belknap, 285 s).
”Nussbaum menar att en viktig anledning till religionsfrihetens starka ställning i det amerikanska samhället är frånvaron av en nationalism med religiösa och etniska förtecken, en nationalism som varit vanligt förekommande i flera europeiska länder. Den amerikanska identiteten är i stället centrerad kring politiska idéer om frihet och självförverkligande vilka i princip är förenliga med många religioner och kyrkor.”
Ulla Gudmundson kommenterar understreckaren på sin UD blogg och skriver bla
”USA är utan tvekan ett av de länder där den inomkatolska debattens vågor går högst idag, också när det gäller förhållandet kyrka-stat. De amerikanska katolska biskoparna har kraftigt fördömt att Obamas sjukvårdsreform ålägger arbetsgivare, även katolska universitet, sjukhus etc, att erbjuda sina anställda hälsovård inklusive access t preventivmedel (offentliga medel får inte användas tilla abort i USA). Samtidigt visar opinionsundersökningar att en majoritet av katolikerna, 55-60 procent, stöder Obama. Här står alltså individens frihet, stödd av staten, mot religionsfrihet tolkad som
l i b e r t a s e c c l e s i a e, frihet för religiösa samfund som kollektiv váv staten, en frihet som också den är garanterad i den amerikanska konstitutionen.”
http://blogg.ud.se/gudmundson/2012/07/23/relationen-kyrka-stat-i-usa/
// Irène
PS Jag har skrivit nedanstående kommentar på Ulla Gudmundsons blogg
Hej Ulla
Jag läste också med intresse dagens understreckare i SvD.
Du skriver
”Här står alltså individens frihet, stödd av staten, mot religionsfrihet tolkad som
l i b e r t a s e c c l e s i a e, frihet för religiösa samfund som kollektiv váv staten, en frihet som också den är garanterad i den amerikanska konstitutionen.”
Tillåt mig följande kommentar angående katolska kyrkan
1. Den springande punkten är vem som ska anses representera Kyrkan / Ecclesiae i USA ?
När det gäller synen på Läroämbetets lära om preventivmedel har denna aldrig recipierats av Gudsfolket vilket är FÖRUTSÄTTNING för att kunna göra anspråk på att kunna kallas katolsk lära.
Frågan är därför berättigad att ställa Är det USA biskopskonferens som kan sägas representera kyrkan = sensus fidelium när det gäller preventivmedel ?
2. Det finns även ett INOMKATOLSKT dokument om religionsfrihet Dignitatis Humanae 1975 från påven Paul VI
”Moreover, as the truth is discovered, it is by a personal assent that men are to adhere to it.On his part, man perceives and acknowledges the imperatives of the divine law through the mediation of conscience. In all his activity a man is bound to follow his conscience in order that he may come to God, the end and purpose of life. It follows that he is not to be forced to act in manner contrary to his conscience. Nor, on the other hand, is he to be restrained from acting in accordance with his conscience, especially in matters religious. The reason is that the exercise of religion, of its very nature, consists before all else in those internal, voluntary and free acts whereby man sets the course of his life directly toward God. No merely human power can either command or prohibit acts of this kind.”
USA biskopskonferens har glömt att Läroämbetet har en 2-faldig funktion av att FÖRKUNNA och att LYSSNA till Gudsfolket
Gudsfolket i USA finns bla representerat i inomkatolska organisationer som
ARCC The Association for the Rights of Catholics in the Church
http://www.arcc-catholic-rights.net/who-we-are
Catholics for choice
http://www.catholicsforchoice.org/
We are church USA
http://we-are-church.org/us/
Syster Pat Farell ordförande för LCWR – (The Leadership Conference of Women Religious) USA största paraplyorganisation för ordenssystrar – är en levande illustration på att USA biskopskonferens missat att bry sig om vad Gudsfolket har för uppfattning i samtidens kontroversiella frågor.
http://www.npr.org/2012/07/17/156858223/an-american-nun-responds-to-vatican-condemnation
Varm hälsning från
Irène Nordgren
Irène,
jag tror att ett grundläggande problem i relationen mellan katolska kyrkan och det civila samhället/staten bottnar i frågan vem som har rättigheter.
Kyrkan agerar som om den hade rättigheter gentemot staten på sina medlemmars vägnar. Men i ett samhälle präglat av upplysningen och liberalismen är det endast individer som har rättigheter.
Individer har rätt till religionsfrihet, rätt att bilda religiösa samfund och rätt att utöva eller inte utöva en tro. Men de samfund eller kyrkor de bildar har inga rättigheter utöver medlemmarnas individuella rättigheter.
Gert
Irène,
Tack för länken till intervjun med syster Pat Farell. Jag hoppas många lyssnar till henne.
http://www.npr.org/2012/07/17/156858223/an-american-nun-responds-to-vatican-condemnation
Gert
Gert
”Individer har rätt till religionsfrihet, rätt att bilda religiösa samfund och rätt att utöva eller inte utöva en tro. Men de samfund eller kyrkor de bildar har inga rättigheter utöver medlemmarnas individuella rättigheter.”
Så länge samfund och kyrkor är bildade på ojämlika individuella rättigheter mellan män och kvinnor dvs tex som i katolska kyrkan där enbart vigda ämbetsbärare ( läs män ) har rätt att utforma kyrkans troslära så länge sitter vi fast i ett moment 22.
Påven i Rom och under honom kardinal Dolan i USA är helt överens om att syster Pat Farell och hennes medsystrar inte kan ha samma individuella rättigheter som de själva.
Påven kan säga till syster Pat Farell – om hon skulle bli för påstridig – att hon inte får vara med i kyrkan längre och så kan man kontinuerligt rensa bort individer som mopsar sig mot Vatikanens syn att män ska ha MER rättigheter än kvinnor och sedan kan påven (och Dolan) lugnt fortsätta att hävda sin kyrkas rättigheter gentemot det civila samhället / staten.
// Irène
Ulla Gudmundson svarar på min bloggkommentar tidigare idag
http://blogg.ud.se/gudmundson/2012/07/23/svar-till-irene-nordgren/
// Irène
Irène,
”Påven kan säga till syster Pat Farell – om hon skulle bli för påstridig – att hon inte får vara med i kyrkan längre och så kan man kontinuerligt rensa bort individer som mopsar sig mot Vatikanens syn att män ska ha MER rättigheter än kvinnor och sedan kan påven (och Dolan) lugnt fortsätta att hävda sin kyrkas rättigheter gentemot det civila samhället / staten.”
Ja, men bara om de som blir utrensade accepterar att bli utrensade. Om de i stället säger nej och vägrar flytta på sig har påven ingen makt alls över dem. Makt är aldrig ett solistuppträdande. Makt förutsätter att någon/några underkastar sig.
Gert
Gert
”Ja, men bara om de som blir utrensade accepterar att bli utrensade. Om de i stället säger nej och vägrar flytta på sig har påven ingen makt alls över dem.”
Nu kanske du har en massrörelse i åtanke typ ”Kyrkoherdeuppropet för olydnad ” i Österrike ?
Eller hela LCWR ?
Men ta Marcel Lefebvre som exempel – han tvingades starta eget- till slut vill säga- efter att ha gjort lite som han tycker i 18 år.
Men det är skillnad på folk och fä i Vatikanen.
Vissa åker ut fortare än kvickt ur kyrkan eller förlorar sin universitetstjänst etc och för en enskild (i Vatikanens ögon) obstinat präst eller ordenssyster är det svårt rent praktiskt att sätta sig på tvären och vägra flytta på sig. Överordad blir hotad av Vatikanen mm Lön ? Bostad ?
// Irène
Irène,
Jag vet, det är lätt att säga nej för den som inte riskerar något. Men till sist så landar vi ändå där – att makt förutsätter underkastelse.
Bästa sättet är det klassiska – att vara tillräckligt många. Eller som man säger: Om du är skyldig banken 1 miljon kronor så är det ditt problem. Men om du är skyldig banken 100 miljoner kronor så är det bankens problem.
Gert