Att bli darrande berörd

Fader vår, du som är – och alltså

var och skall varda – i himlarna, och alltså

ej i himlen – välsignat varde

Ditt namn, som jag ej känner,

likt varje strå inför Dig,

Tillkomme – om jag så brändes till aska,

Ditt rike, i vilket blott kärleken förbränns – Ske

Din vilja, som ock ska bli min,

såsom i himmelen, där tornseglarna virvlar,

så ock på jorden, som luktar av åska och mynta –

för jag är rädd för mörkret

Vårt dagliga bröd – med malört

och mållor – giv oss hungrande idag,

så även mig – om blott en smula,

och förlåt oss våra skulder,

påminn inte om det onda som vi vållar

varandra – också dem vi kysser,

jag, förvisso, mer än andra,

utan förlåt oss, såsom ock vi, i plågade

försök att ta tillbaka vad vi själva avstått,

med en suck förlåta dem oss skyldiga äro.

Och inled oss icke, flyktiga som torra löv,

i frestelse, låt oss icke vara länge

från Dig – utan fräls …fräls….fräls

Konstnär Jukka Vänttinen/Malmökonstnär som medverkade i en utställning med bl.a. målande  katolska ordensfolk  i Lund. Jukka är inte katolik. Teknik mezzotinto.

Dikt av den ryska poeten Tatjana Voltskaja. Utgiven på Ellerströms.