Wir sind Kirche önskar Guds välsignelse ”Nytänkande i Gudsfrågan eller dogmatisk stagnation?”

Den idag nyutnämnde prefekten biskop Müller önskas Guds välsignelse av tyska Wir sind Kirche som samtidigt frågar sig om utnämningen kommer att betyda ett ”nytänkande i frågan om Gud eller dogmatisk stagnation?”

Wir sind Kirche bekräftar biskop Müllers djupa dogmatiska kunskaper och kvalifikationer ”men den avgörande frågan är i vilken utsträckning teologen Gerhard Ludwig Müller i sin  kommande position kommer att tillåta  vidareutveckling av andra Vatikankonciliet. Och om han har den mentala  och andliga storhet  i nytänkandet kring Gudsfrågan  som krävs för att samtidens stora teologiska utmaningar och den moderna ateismen ska kunna mötas på ett kreativt och innovativt sätt.”

Kommer Müllers mångåriga vänskap med sydamerikanska befrielseteologer och särskilt till sin andlige fader Gustavo Gutiérrez att bidra till en ny uppskattning av befrielseteologi, som Ratzinger har bekämpat i åratal.  Befrielseteologi som ser sig som de förtrycktas språkrör kommer att ha stor betydelse med tanke på den snabba utvecklingen i Sydamerika.

Wir sind Kirche beskriver  Müllers avvisande hållning såväl mot SSPX som mot kvinnliga ämbetsbärare och påminner om hur Troskongregationen pressat jesuiternas tidskrift Stimmen der Zeit att publicera en renlärig artikel i ämnet skriven av biskop Müller.

I ekumeniska frågor prioriterar Müller  en profilering av katolska kyrkans officiella lära dvs polarisering snarare än försoning.

Vidare påtalas hur biskop Müller under sina 10 år som högste kyrklige företrädare i Regensburg överbetonat biskopsämbetet och biskopen som person. Müllers disciplinära bestraffningar av kritiska präster har skapat ett klimat av underkastelse och rädsla i hans stift.

När det gällt att ta itu med sexuella övergrepp i Regensburg har han bidragit till fatala felbeslut och vill fortfarande inte medge att det är strukturella orsaker inom den romersk-katolska kyrkan som främst bär ansvaret.

Här finns även engelsk översättning

http://www.wir-sind-kirche.de/index.php?id=128&id_entry=4116

Tyska biskopskonferensen stolt och glad att en av dess biskopar utnämnts.

Hans Küngs kommentar om utnämningen  av Müller ”Som prefekt för Troskongregationen är denne trångsynte  folkuppviglare på helt  fel plats. Genom utnämningen av Müller är konflikter i den av skandaler omskakade kurian och romerska kyrkan nu förprogrammerade. ”

http://www.stern.de/politik/ausland/bischof-mueller-wird-oberster-glaubenshueter-im-vatikan-1849631.html

// Irène

PS  John L Allen i National Catholic Reporter påpekar att det nu kommer att bli Müller som kommer att bli nyckelpersonen i översynen av LCWR.

http://ncronline.org/blogs/ncr-today/german-friend-liberation-theologian-named-vatican-doctrinal-czar

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

13 svar på Wir sind Kirche önskar Guds välsignelse ”Nytänkande i Gudsfrågan eller dogmatisk stagnation?”

  1. Irène Nordgren skriver:

    Att en erkänt välutbildad katolsk dogmatiker väljer att å ena sidan djupt solidarisera sig med befrielseteologi och i andra Vatikankonciliets anda förespråka närhet mellan hierarki och gräsrötter och samtidigt i sin dagliga biskopsutövning utöva maktfullkomlighet och inte vilja höra talas om reformer som tex kvinnliga ämbetsbärare ger en oerhört gäckande bild.

    Artikeln i Stimmen der Zeit skriven av Müller som en MOTARTIKEL mot kvinnliga ämbetsbärare är så undermålig för att komma från en välrenommerad katolsk dogmatiker och vittnar därför om att förbudet för kvinnor som ämbetsbärare inte är en teologisk fråga som ÄRLIGT kan försvaras med teologiska argument utan enbart i kraft av ett maktfullkomligt KRAV på tolkningsföreträde.

    // Irène

  2. Gert Gelotte skriver:

    Irène, vänner,

    John L Allens analys är intressant att läsa. Samtidigt tycks den bekräfta intrycket att Allen intar en mer konservativ position än tidigare. Åtminstone är det mitt intryck.

    Jag blir alltmer övertygad om det meningslösa i att be om reformer. Kyrkan kommer att reformeras underifrån genom handling.

    Gert Gelotte

  3. Anneli Magnusson skriver:

    Det är mitt intryck också. Allen är inte den av NCR:s medarbetare som tillför diskussionen mest.
    Ska man tolka utnämningen av Müller så positivt det bara går, kan den vara ett tecken på att Påven börjar förstå att katolska ledare måste fungera för alla katoliker, inte bara de värdekonservativa.
    När det gäller att helt sonika sätta i gång att förändra kyrkan, så är det tio år sedan de första katolska prästerna vigdes, vilket jag uppmärksammat i en blogg. Så reformationen underifrån är i full gång.
    http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/06/10-ar-med-kvinnliga-katolska-praster.html
    Anneli

  4. Irène Nordgren skriver:

    Romersk-katolska kyrkan blir bayersk-katolska kyrkan ?

    http://www.kathtube.com/player.php?id=27622

    // Irène

  5. Samuel Johansson skriver:

    Irène, vänner,

    Utan framgång i att hitta svaret på vad Wir Sind Kirche kan mena med ”rethinking the question of God” vänder jag mig till er i hopp om hjälp. Vad Heidegger, Kant och Wright menar har jag betat av.

    Samuel.

  6. Anneli Magnusson skriver:

    Kvinnliga katolska prästerna ska det förstås vara!
    Anneli 🙂

  7. Irène Nordgren skriver:

    Samuel

    ”vad Wir Sind Kirche kan mena med ”rethinking the question of God”

    Tillåt mig att först fråga dig vad du tror är anledningen till att många människor idag säger sig inte längre tro på Gud.

    // Irène

  8. Samuel Johansson skriver:

    Irène.

    Om man får tro ateisterna själva är orsaken till deras ateism det vetenskapliga paradigmet; Guds existens kan inte bevisas, men eftersom detta bygger på ett logiskt felslut om Guds bevisbarhet och eftersom den agnostiska positionen är att anse som den enda som har vetenskaplig stringens så gissar jag att otrons orsaker står att finna i en personlig mix av reflektion över religionernas moraliska och intellektuella trovärdighet. Plus psykologi och en frihetslängtan som i fallet Ayan Hirshi Ali. De religiöst motiverade brotten mot människans mänsklighet är ju otaliga.

    Samuel.

  9. Irène Nordgren skriver:

    Samuel

    ”otrons orsaker står att finna i en personlig mix av reflektion över religionernas moraliska och intellektuella trovärdighet”

    Skulle du kunna utveckla lite närmare vad du här har i tankarna ?

    // Irène

  10. Samuel Johansson skriver:

    Irène.

    Jag använder ordet otro eftersom tron har alla förnuftiga argument på sin sida. Det enklaste och därför mest robusta argumentet är att världen är beroende av att det finns en skaparmakt med oberoende vara, en varats grund. Vår existens är kontingent.

    Sedan bevisen för big bang blivit vedertagna har ju detta argument fått vetenskapligt stöd: universum har en början. Eftersom energin alltså inte alltid funnits och inte kan skapas på naturlig väg kräver logiken att en historisk skapelse ägt rum. Till detta kommer insikten att ett antropiskt universum kräver exakta inställningar av ett stort antal lagar, krafter och konstanter.

    Det är dock viktigt att säga att inget gudsargument utgör ett gudsbevis. Det är fråga om tro och förnuft.

    Att människor inte tror på religionernas gudsbilder finner jag naturligt med tanke på hur vetenskapens naturalism tagit över på det intellektuella fältet och på hur låg trovärdighet många av dess företrädare har moraliskt sett.

    Till det kommer tråkiga och traumatiska erfarenheter av religion som i fallet Ayaan Hirshi Ali. Alla har sina personliga skäl att inte tro.

    Samuel.

  11. Irène Nordgren skriver:

    Samuel

    ”Världen är beroende av att det finns en skaparmakt med oberoende vara, en varats grund.”

    Ok.

    Men är världen beroende av att människor inser detta?

    // Irène

    PS Apropå Higgspartikeln ”forskning är som att tänka Guds tankar efteråt.”

    http://www.dagen.se/nyheter/forskare-motbevisar-inte-gud-som-skapare/

    Eller med Teilhard de Chardin ”Evolutionen är Guds utvecklande och slutgiltiga möte med sig själv.”

  12. Samuel Johansson skriver:

    Irène, vänner.

    Higgs universum.

    Igår fick den gamle greken Parmenides monolitiska världsbild en viss upprättelse: upptäckten av Higgsfältet visar att det går att tala om kosmos som en enda sfär, ett enda välrundat klot av krafter, men samma upptäckt har för alltid krossat hans statiska bild av världen: Higgsmekanismen, som ger kvantpartiklarna massa, gör att världen är stadd i ständig rörelse och förändring. Higgs universum är ett hav av energier.

    Higgshavet.

    Den som ställer sig på en klippa som skjuter ut i djupt vatten där havets vindar och djupets strömmar sätter vattnet i rörelse kommer bli varse hur vågor av olika storlek och riktning rör sig genom varandra; de genomkorsar varandra tredimensionellt; deras energier är samtidiga och sam-rum-liga utan att vara identiska.

    Detsamma gäller Higgshavet som de elementära partiklarnas energifält interagerar med, simultant och mångdimensionellt, jämförbart med hur färgernas olika ljusvågor genomströmmar ögat och symfonins mångstämmiga ljudpulser genomströmmar örat och försätter dess slagverk i en multitud av ljudvågor.

    Higgsvolymen.

    Vad luften är för ljudvågorna, vad vattnet är för havsvågorna, så är higgsfältet för partiklarna. Genom universums sfäriska rymd, det hav av energivara vi från och med igår kan kalla Higgsvolymen, rör sig alla andra energier och hämtar massa till sina energikoncentrationer, dem vi kallar elementarpartiklar, materia.

    Tvärtemot vad Parmenides trodde befinner sig världen i Herakleitos ständiga rörelse både lokalt och globalt, och som Aristoteles sa finns ingen tom rymd inom universum, inget verkligt vakuum i världen. Överallt energi.

    Om världen tidigare inte var en – en sammanhållen enhet – så har den i ett slag blivit det nu; den har blivit begriplig, en gripbar helhet. Medvetandet färdas till världens yttersta gräns och tar likt astronauterna steget ut ur jordens/världens kraftfält, Higgsvolymen, ut i den gränslösa rymd dit annars bara Gud når och betraktar vår vidunderliga värld från sidan, en fritt svävande sfär fylld av energi och medvetande.

    Med Eva griper vi det kosmiska sfäriska äpplet och finner det gott. Det Gud hängt upp i intet över öde rymder.

    Samuel.

  13. Irène Nordgren skriver:

    Samuel

    Mer om Higgspartikeln

    Gert Gelotte i GP

    http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.995838-gert-gelotte-ett-sakert-nobelpris

    Claes Arvidsson i Svd

    ”Det finns inte någon brist på förslag om hur livets gåta ska lösas utan svar kan sökas i filosofi, religion eller hjärnforskning. Til syvende og sidst kan svaret bara vara personligt på frågor om människans inre universum. ”

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/gudspartikeln-en-verklig-big-bang_7323713.svd

    Och apropå ”människans inre universum” och Wir sind Kirche och Müller och Troskongregationen.

    Största felet med en katolsk Troskongregation är dess krav på att äga den absoluta dvs ENDA sanningen i allt vad trosfrågor heter, dvs Troskongregationens totalt bristande respekt för ”människans inre universum ”.

    Det är i grund och botten en bristande respekt för Gud som skapat människan med det vi kallar FANTASI -phantasia- förmågan att FÖRESTÄLLA sig såväl verklighet som overklighet.

    Fantasi (hör ihop med ”phaos”) det som kastar LJUS över tillvaron i ”människans inre universum” och då frambringar tankar och idéer som i språk och/ eller bilder överförs mellan våra olika mänskliga universa.

    Gillar din poetiska fantasibild

    ”Med Eva griper vi det kosmiska sfäriska äpplet och finner det gott. Det Gud hängt upp i intet över öde rymder.”

    // Irène

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *