Det går inte att skära alla ordenssystrar över en kam. Ordenssystrar är lika olika som ”ordensmän” är olika.
Det borde finnas utrymme för olika typer ordenssystrar precis som det finns utrymme för olika kallelser bland män. Både sådana som väljer ett mer kontemplativt liv och sådana som väljer ett mer utåtriktat liv
Det nya för vår tid är att även kvinnor och ordenssystrar vill kunna göra samma val som män alltid kunnat göra.
Alltsedan universitet har funnits har det varit ett manligt privilegium att bedriva universitetsstudier och samtidigt viga sitt liv åt Gud.
Män har alltid kunnat välja mellan ett liv som ordensbröder, diakoner eller präster, akademiska studier och talförhet eller tystnad, mer kontemplativt, inåtriktat liv eller mer utåtriktat samhällsliv.
Män har alltid kunnat välja att viga sitt liv åt Gud och SAMTIDIGT utveckla sina olika gåvor och talanger som Gud skapat dem med på ett helt annat sätt än vad som förunnats kvinnor.
Präster kan utan vidare gå civilklädda utan att ifrågasättas. Ordenssystrar ifrågasätts fortfarande om de väljer att gå civilklädda.
Och att svara på en präst-eller diakonkallelse från Gud är fortfarande omöjligt för katolska kvinnor.
Även ordenssystrar själva och lekmannakvinnor som tex Ann Carey deltar dock tyvärr i den nu pågående POLARISERINGEN mellan 2 olika läger av ordenssystrar som finns överallt – även i Sverige.
I USA finns 2 stora paraplyorganisationer LCWR The Leadership Conference of Women Religious
https://lcwr.org/about/national-office-staff
som representerar 80 % av ordenssystrar och bildades 1956 och
CMSWR Council of Major Superiors of Women Religious
som representerar resterande 20 % och bildades 1992.
http://www.cmswr.org/slideshowmembercommunities/membercommunitypictures.html
Det var missnöjda systrar av den mer ”traditionella” typen som kontaktade journalisten Ann Carey som sedan skrev boken ”Sisters in crisis” 1997 i vilken hon tydligt tar ställning för de åsikter och attityder till kvinnligt ordensliv som företräds av gruppen mer ”tradionella” ordenssystrar .
Det ligger i Vatikanens intresse att stödja och ställa sig på de ”traditionella” systrarnas sida då dessa inte på något sätt hotar den patriarkala maktbalansen inom katolska kyrkan.
Katolska kyrkans manliga samtidshierarki hyllar och stödjer alltid kvinnor I SIN SAMTID -lekmannakvinnor som ordenssystrar – som inte utmanar det MANLIGA TOLKNINGSFÖRETRÄDET utan tyst, stilla och utan åthävor sköter sina åtaganden och gärna står under någon manlig kyrklig företrädares beskydd och uppbackning.
Detta gäller centralt som lokalt dvs även inom Stockholms katolska stift.
Talföra och politiskt aktiva kvinnor från svunna tider som tex den Heliga Birgitta hyllas dock helt riskfritt av nutidens samtliga katolska manliga företrädare. Inklusive påven som har en stor förkärlek för starka, framträdande kvinnor – bara de inte är livs levande.
// Irène
PS På ett ställe i det sk Rundabordssamtalet (nedan) där Ann Carey är huvudgäst och som Bengt Malmgren anser är så ”intressant och informativt” nämns sr Chittister i en ton som något som katten släpat in i kyrkan.
Sr Chittister är kanske vår samtids mest talföra, starka och framträdande ordenssyster.
http://www.youtube.com/watch?v=G3QJw5_sbEo
Jag upprepar min kommentar och fråga till Bengt
Begreppet Rundabordssamtal används i dagligt tal om mötesformer som har med konflikthantering att göra, där människor av OLIKA uppfattning inbjuds att delta på inbördes LIKA villkor.
4 katoliker av SAMMA uppfattning som sitter vid SAMMA bord och garanterat kan tala OEMOTSAGDA med varandra kan inte betecknas som ett rundabordssamtal.
Den sk programledaren Colin Donovan är dessutom den som är mest talför och har alltså en dubbelroll. De andra medverkande är inbjudna utifrån att Donovan på FÖRHAND vet att de alla 3 kommer att bekräfta hans åsikt dvs Vatikanens rättmätiga ingripande mot LCWR.
Dvs Donovan sitter på förhand inne med ”sanningen” om Vatikanens ingripande mot LCWR.
Syftet med hela programmet är att Donovan vill ha sina gästers bekräftelse på att de argument som han själv lägger fram för att underbygga sina åsikter är korrekta och ”sanna.”
Jag är idel öra att få höra vad SPECIFIKT du upplever som så ”intressant” och ”informativt” i allt detta.
Bengt svarar (efter ytterligare viss påtryckning) på sin blogg med att anklaga mig för att
”inte alls respektera läroämbetets auktoritet över huvud taget idag”, för att ha ”abdikerat” och för att ”vara på väg att skapa en egen kyrka”
”Det låter på dig som att du som så många andra i historien försökt är på väg att skapa en egen kyrka som äntligen skall bli fullkomlig i motsats till allt som varit hittills.”
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2012/06/21/l-229-ng-process-bakom-troskongregationens-l-228-rogenomg-229-ng-av-lcwr.aspx
Saken är snarare den att Vatikanen använder alla till buds stående medel att försöka vrida kyrkan tillbaka till förkonciliär tid där bla ordenssystrar generellt var av den typ som idag hyllas av traditionalister och konservativa grupper världen över.
Och precis som det i den civila världen finns kvinnor som vägrar acceptera kvinnors frigörelse från patriarkalt förmyndarskap finns också bland katolska ordenssystrar denna grupp traditionella ordenssystrar kvar – och får också gärna finnas kvar. Problemet är att det är just denna grupp ordenssystrar (Council of Major Superiors of Women Religious (CMSWR) som inte vill att den nya gruppen ordenssystrar The Leadership Conference of Women Religious (LCWR)ska få existera och därför vände sig till Ann Carey för att hon skulle föra deras talan i omvärlden.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=6416
I Sverige är det Dantebloggen och Katolsk Observatör som mest SVÄRMAR för ordenssystrar typ Audrey Hepburn i Nunnan.
http://dantesnyheter.kristkonung.se/#post1516
Detta svärmeri för tysta, tillbakadragna nunnor i ordensdräkt går oftast hand i hand för stärkande av det klerikala inslaget inom katolska kyrkan. Karlakarlen kardinal Burke står högt i kurs mest på Dantebloggen.
Och vad är mest stärkande för ett starkt manligt prästbrödraskap om inte SSPX prästbrödraskap.
Dantebloggen och Katolsk Observatör är i Stiftet de starkaste fansen av SSPX.
// Irène
PS Bengt och jag blev helt överens om vikten av ett läroämbete med ”given auktoritet.”
I motsats till Bengt särskiljer jag är dock ”auktoritet” och ”auktoritär”.
För Bengt tycks det nuvarande Magisteriet redan ha förverkligat det nämnda idealet medan jag anser att det nuvarande Magisteriet enbart förverkligar ett auktoritärt system.