”Evolutionen -Guds utvecklande och slutgiltiga möte med sig själv”

Med ovanstående inspirerande ord avslutar Torgny Nordin i dagens Svenska Dagblad (21 jan) en recension av Johannes Sandgrens bok om Teilhard de Chardin och Louis Massignon. Teilhard de Chardin (1881-1955) jesuit och en av sin tids främsta palentologer förvisades till Kina, då hans vetenskpliga rön inte stämde med katolska kyrkans dåtida läroämbete. Det gjorde inte heller islamisten Louis Massignons avhandling om sufism där Massignon (1883-1962) analyserar begrepp som ”zakat ” allmosa och ”nafs” ”ego”. Massignon analyserar vidare ”gästfriheten” inom islam som ”Sandgren talar i Lagerkvistska termer om att ”den som tar emot främlingen i sitt hjärta blir själv gäst hos Gud och främling i världen.”
Under rubriken ”Katolikerna som svor i Kyrkan” beskrivs i Nordins recension i korthet 2 katolikers vetenskapliga livsverk och levnadsöden. Rubriken intressant. Ger vidare reflexioner. Tiden nu hunnit ikapp såväl Louis Massignon som Teillard de Chardin, vars bok ”Fenomenet människan” som Nordin påpekar ”torde räknas som en av 1900-talets viktigaste böcker ”. Louis Massignon ses som en förelöpare till förståelsen mellan ”väst och islam” och vår tids ekumenik.
Att vara förelöpare är att ”säga sanningen i förväg” dvs att vara vara profet och sådana har aldrig haft det lätt i sin samtid. Att säga sanningen ”i förväg” i katolska kyrkan kan också beskrivas som att ”svära i kyrkan”. Folk förfasar sig och fördömer den som svär. Men ”svordomen” visar sig inte alltför sällan vara en ny sanning.
Som katolik är jag bekymrad över katolska kyrkans stelbenta och rigida läroämbete som kräver lojalitet med föreställningar om världen även när dessa övergått i vanföretällningar. Detta lojalitetskrav stympar människans fantastiska tankeförmåga genom att förgäves försöka sätta käppar i hjulet för evolutionen eller som Nordin uttrycker det ”Guds möte med sig själv”.

// Irène Nordgren