Läs Dilsa Demirbag-Sten utmärkta gästkrönika ” Det fria ordet är inget kafferep” i morgondagens GP
”I mångkulturen måste alla tåla att få sin världsbild i grunden ifrågasatt. De lättkränkta tillför inte mycket till mångfalden”
”I sin vilja att skapa jämlikhet mellan kulturella grupper ignorerar man till exempel kvinnors situation inom en grupp, men också vilken roll utbildning och möjligheten att röra sig över gruppgränser spelar för individers förmåga till framgång. Över huvud taget är den normativa multikulturalismen rätt ointresserad av individer. Man ser till gruppens intressen som kollektiv, och då handlar det dessutom ofta om gruppen definierad i sin mest konservativa form, där religiösa ledare och deras föreställningar om vad som är tillåtet och förbjudet får ligga till grund för politiska beslut om undantag och särrättigheter.”
”Utan möten mellan och nötning av idéer stagnerar mänskligheten. Det intellektuella stiltje som uppstår när alla tassar på tå underminerar alla möjligheter att bygga en samhällsgemenskap.”
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.955067-dilsa-demirbag-sten-det-fria-ordet-ar-inget-kafferep
// Irène
PS Glädjande att läsa att Dilsa Demirbag – Sten tagit på sig den pedagogiska uppgiften att lära ut till ”etniska svenskar” i konsensus landet Sverige att ”tåtassande ” inte är en obligatorisk dygd som en högre makt ålagt just folk i Sverige att utöva.
Finns etniska svenskar eller inte? Vem ska Dilsa annars undervisa? Bestäm dig.
” Det fria ordet är inget kafferep” – Där har hon rätt. Men det måste ju finnas ett mellanläge mellan konsensustassandet i filttofflor och tonen och personangreppen som allt mera breder ut sig på nätet. Var har den gamla konsten tagit vägen att vara hård i sak, men mjuk i tonen?
Det allt råare tonläget i debatten har lett till att jag numera bara sporadiskt kommenterar på nätet och drar mig tillbaka till oförargliga saker som teknikfrågan i Ny Teknik, till exempel. Jag vill inte googlas fram i grannskap till inlägg av dårfinkar och att vara anonym är under min värdighet!
Thorsten
”det måste ju finnas ett mellanläge”
Förstår jag dig rätt att du är en i alla lägen ”LAGOM” förespråkare ?
// Irène
Nej, inte ”lagom” i sak, men i sättet att framföra sin uppfattning. Höjt tonläge riskerar annars att flytta fokus från det man vill säga till sättet man har uttryckt sig på. Jag är naturvetenskapligt skolad och känner ett främlingsskap när debatter går overstyr. Står t ex inte ut med TV-programmet ”Debatt”.
Thorsten
”inte ”lagom” i sak”
”Jag är naturvetenskapligt skolad”
Min fråga
Finns samband mellan ”sak” och det vi brukar kalla ”tycke och smak” rent naturvetenskapligt ?
// Irène
Thorsten,
Det hedrar dig verkligen att du skriver under ditt riktiga namn!
Jag håller med dig, det är viktigt att hålla nere tonläget, inte minst för att det man skriver upplevs som starkare än om man sagt samma sak.
Diskuterar man något som är obekvämt för en del, ger man dem dessutom en möjlighet att komma bort från ämnet om det finns möjlighet att klaga på tonläget. Ämnet här, att det oftast är de mer extrema företrädarna för samfunden som ges utrymme i media, är ett utmärkt exempel på det.
Det är också för att inte sansade personer ska avskräckas från att kommentera som jag så pass sträng mot de s.k. nättrollen.
Anneli
Irène: Även ett ”tycke och smak” kan ju vara en sak man vill diskutera. Men annars vill jag inte briljera i spetsfundigheter och strid om påvens skägg utan slå ett slag för det ”goda samtalet”. Och egentligen är ett sådant samtal bara möjligt om det inblandade har inställningen och beredskapen: Det kan visa sig att jag har fel!
Hello There. I found your blog using msn. This is a really well
written article. I will be sure to bookmark it and return to read
more of your useful information. Thanks for the post.
I will certainly comeback.
Alla,
I SVT programmet Hübinette denna vecka framträder Dilsa Demirbag-Sten på ett mycket bra sätt. Titta gärna på reprisen eller SVT Play. Hon är en lysande
och vältalig person, därför ville jag aktualisera detta inlägg av Irène och DMS ’s ledare
ovan i Göteborgsposten.
Jag tycker ibland att DM-S är svår att förstå, men i detta Hübinette-program är hon ett
under av ”artig kraftfullhet”, ett föredöme. Vilket var ämnet för detta inlägg och samtalet
mellan Irène, Thorsten och Anneli ovan. Ett så bra slag för ”det goda samtalet” som just nu pågår på denna blogg i inlägget ” Vad räknas som det ”väsentliga ” i katolsk tro?”
Krister