Vänner,
en ledare i National Catholic Reporter analyserar pedofilskandalen på djupet. Mycket läsvärt och klargörande.
” The sex abuse crisis is not fundamentally about sex. The phrase is a convenient tag that has been applied to a deeper, ongoing problem that, at its core, has to do with power and authority and how it is used in the church. ”
http://ncronline.org/blogs/examining-crisis/abuse-crisis-actually-hierarchy-crisis
Gert Gelotte
Gert,
Jag håller med om att artikeln tydliggör problemen.
Att tala om det Katolska väldets fall tycker jag tillför en hel del och säger mycket om hur maktfullkomligt detta varit. Förhoppningsvis kan, som det står i artikeln, Katolska kyrkan kanske till och med stärkas om väldet faller.
Nedanstående citat beskriver det som nog kan vara den största bestående skadan, hur dåliga föredömen kyrkans ledare varit och hur skadat förtroendet blivit på grund av det:
”Surely some among the hierarchy must be figuring out by now that their response to the crisis is steeped in the very secularism and relativism that they condemn. Who among the bishops would stand in a pulpit and admonish a congregation to follow their example in dealing with serious sin: deny, attack the accuser, hide the crime, pay for silence if discovered, and admit “mistakes were made” only when public pressure makes disclosure inevitable?!”
/Anneli
Bäste Krister,
Jag trodde jag skrivit mitt sista inlägg här, men måste nu ändå göra det än en gång. Med förvåning läser jag hur Agneta Sofiadotter får breda ut sig i svepande ordalag om vår gemensamma lokalförsamling, trots att du skrev till henne och mig att sådant inte hörde hemma på denna blogg. Jag tänker inte bemöta Agnetas distanslösa attacker men vill gärna ha en förklaring av dig varför Agneta särbehandlas. För mig stärks bilden av att det är en utvald grupp som får uttrycka vad som helst här, medan vi andra som har ett annat synsätt bör passa oss.
Det är trist.
Hälsar i den allmännerliga Kyrkans gemenskap
Staffan Gerdmar, din broder i den Dominikanska familjen
ps Skriver detta här istället för under den rubrik det egenligen hör hemma eftersom det inte gick att publicera från den platsen.
Staffan,
Jag minns att jag skrivit som moderator till Agneta och dig att inte ta upp sådant som
hör till det lokala livet i och omkring en församling. Jag vill inte förklara närmare varför jag inte modererar Agneta ytterligare, utan säga att jag hoppas på allas vår egen självcensur,
och att ”correction fraternelle” kan fungera mellan olika kommentatorer. Samt toleransen och acceptansen av andras åsikter än min egen.
Jag tycker att du inte skall se det som så:
För mig stärks bilden av att det är en utvald grupp som får uttrycka vad som helst här, medan vi andra som har ett annat synsätt bör passa oss.
Det är trist.
Ingen av oss som ligger bakom bloggen har den uppfattningen.
Krister Janzon,
moderator, medsyskon i Lekmanna OP i Stockholm
PS Din kommentar borde ha gått att publicera under den rubrik du tänkt dig, men då ger jag min slutkommentar också här.
Bäste Krister,
Tack för ditt svar! Det är klargörande. Bra att ingen av er har denna uppfattning. Men vad du säger tidigare i ditt inlägg om Agneta – att hon har fritt spelrum – ger mig bilden av vad som gäller i praxis.
Jag tror fullt ut på ”correction fratanelle”, utom just i fallet Agneta. I varje inlägg jag läst av henne delas det ut råsopar åt olika håll eller så beskriver hon sin privata problematik.
Detta färgar tyvärr er blogg och ger mig en sekteristisk känsla mer än en liberal. Mitt tips; håll efter sådana som Sofiadotter och ni kommer att få fler som vill blogga med er 🙂
Agneta,
Hoppeligen till din glädje så lämnar jag definitivt denna blogg nu – du undrade ju vad jag gjorde här. Jag är dock tacksam om inte du placerar in mig i några sammanhang där jag aldrig sagt att jag hör hemma. Om du vill fortsätta att placerar dig i olika hörn så är det din sak, men gör det inte med andra utan att ha belägg för det! Jag tackar dock för tipset; visste inte att man kan blogga på Signum. Hoppas på en något sympatiskare ton där än den råbarkade och sentimenta du har i dina inlägg här.
KV’s blogg har dessvärre under senare tid kraftigt rasat ned – inte bara i mitt anseende, utan även kvalitativt. Det kunde ofta vara ett tufft, och i synnerhet från vissa, ett irriterande, nedgörande och sarkastiskt tonläge även förr, men det var ändå en viss nivå på det, en stringens, som gjorde att man hängde kvar och åtminstone ibland gav sig in i debatten. Det kunde emellanåt vara mycket givande och även lärorikt, även om man inte höll med huvudskribetnerna. Men nu? Vissa avsäger sig tilltal medans andra tycks topp tunnor tossiga. Det har mer och mer blivit ett internt, självbespeglande och självbekräftande forum för ett sorgligt litet antal aktiva skribenter. Numera får jag bara olustkänslor när jag väl kollar senaste inläggen. (Ca 900 personer har i skrivande stund skrivit under sr Veronicas upprop – men KV’s extremt njugga och besserwisseraktiga vinkling är naturligtvis den enda hållning en god, medkännande, välmenande, förnuftig människa kan inta, eller???)
Så nu slipper ni även mig. Agneta behöver inte längre fråga ”Vad gör du här??” eftersom jag gladeligen kommer att vara någon anannstans. Av bloggen att döma har KV i Sverige nu förpassat sig själva ut i någon form av pratsjuk liberal-new age-periferi där förnuftet kommit i kläm. Jag har sagt ajjöken förr, så den här gången får det bli ett definitivt: GOODBYE!
Magnus,
Precis som förut tycker jag att det är tråkigt om du försvinner.
Vad det gäller uppropet så kan jag ju bara tala för min egen analys av det. Jag kan tyvärr inte se att det finns några svagheter i den, även om jag uppriktigt önskar att jag har fel.
Men jag hade faktiskt hoppats på att någon ändå skulle försöka sig på att visa att uppropet har empatin med offren för de sexuella övergreppen och önskan om att gå till botten med orsakerna som huvudsyfte. Och ge en vettig förklaring till varför man utan egentlig anledning tar upp medias behandling av Katolska kyrkan och uppmanar dem att skriva positivt.
Till någon ger övertygande skäl för motsatsen tror jag, återigen tyvärr, att denna uppbyggnad av uppropet är medvetet gjord för att ge ett gott första intryck, vilket också har lyckats om 900 personer skrivit på.
Att få präster skrivit på kan så vitt jag kan se tolkas som att de inte håller med, att de varit med och skrivit det eller att det ska se ut som ett lekmännens upprop. Självklart ser jag gärna goda sakskäl även mot detta.
Däremot kan jag inte att ta människor på allvar som rent allmänt ”häpnar”, eller som du nu gör talar svepande om ”njugga och besserwissiga vinkling”. Det är för mycket av ”du har rätt och det retar gallfeber på mig” över sådana påståenden.
/Anneli
Gert,
Jag håller med om att artikeln tydliggör problemen.
Att tala om det Katolska väldets fall tycker jag tillför en hel del och säger mycket om hur maktfullkomligt detta varit. Förhoppningsvis kan, som det står i artikeln, Katolska kyrkan kanske till och med stärkas om väldet faller.
Nedanstående citat beskriver det som nog kan vara den största bestående skadan, hur dåliga föredömen kyrkans ledare varit och hur skadat förtroendet blivit på grund av det:
”Surely some among the hierarchy must be figuring out by now that their response to the crisis is steeped in the very secularism and relativism that they condemn. Who among the bishops would stand in a pulpit and admonish a congregation to follow their example in dealing with serious sin: deny, attack the accuser, hide the crime, pay for silence if discovered, and admit “mistakes were made” only when public pressure makes disclosure inevitable?!”
/Anneli
Bäste Krister,
Jag trodde jag skrivit mitt sista inlägg här, men måste nu ändå göra det än en gång. Med förvåning läser jag hur Agneta Sofiadotter får breda ut sig i svepande ordalag om vår gemensamma lokalförsamling, trots att du skrev till henne och mig att sådant inte hörde hemma på denna blogg. Jag tänker inte bemöta Agnetas distanslösa attacker men vill gärna ha en förklaring av dig varför Agneta särbehandlas. För mig stärks bilden av att det är en utvald grupp som får uttrycka vad som helst här, medan vi andra som har ett annat synsätt bör passa oss.
Det är trist.
Hälsar i den allmännerliga Kyrkans gemenskap
Staffan Gerdmar, din broder i den Dominikanska familjen
ps Skriver detta här istället för under den rubrik det egenligen hör hemma eftersom det inte gick att publicera från den platsen.
Staffan,
Jag minns att jag skrivit som moderator till Agneta och dig att inte ta upp sådant som
hör till det lokala livet i och omkring en församling. Jag vill inte förklara närmare varför jag inte modererar Agneta ytterligare, utan säga att jag hoppas på allas vår egen självcensur,
och att ”correction fraternelle” kan fungera mellan olika kommentatorer. Samt toleransen och acceptansen av andras åsikter än min egen.
Jag tycker att du inte skall se det som så:
För mig stärks bilden av att det är en utvald grupp som får uttrycka vad som helst här, medan vi andra som har ett annat synsätt bör passa oss.
Det är trist.
Ingen av oss som ligger bakom bloggen har den uppfattningen.
Krister Janzon,
moderator, medsyskon i Lekmanna OP i Stockholm
PS Din kommentar borde ha gått att publicera under den rubrik du tänkt dig, men då ger jag min slutkommentar också här.
Bäste Krister,
Tack för ditt svar! Det är klargörande. Bra att ingen av er har denna uppfattning. Men vad du säger tidigare i ditt inlägg om Agneta – att hon har fritt spelrum – ger mig bilden av vad som gäller i praxis.
Jag tror fullt ut på ”correction fratanelle”, utom just i fallet Agneta. I varje inlägg jag läst av henne delas det ut råsopar åt olika håll eller så beskriver hon sin privata problematik.
Detta färgar tyvärr er blogg och ger mig en sekteristisk känsla mer än en liberal. Mitt tips; håll efter sådana som Sofiadotter och ni kommer att få fler som vill blogga med er 🙂
Agneta,
Hoppeligen till din glädje så lämnar jag definitivt denna blogg nu – du undrade ju vad jag gjorde här. Jag är dock tacksam om inte du placerar in mig i några sammanhang där jag aldrig sagt att jag hör hemma. Om du vill fortsätta att placerar dig i olika hörn så är det din sak, men gör det inte med andra utan att ha belägg för det! Jag tackar dock för tipset; visste inte att man kan blogga på Signum. Hoppas på en något sympatiskare ton där än den råbarkade och sentimenta du har i dina inlägg här.
KV’s blogg har dessvärre under senare tid kraftigt rasat ned – inte bara i mitt anseende, utan även kvalitativt. Det kunde ofta vara ett tufft, och i synnerhet från vissa, ett irriterande, nedgörande och sarkastiskt tonläge även förr, men det var ändå en viss nivå på det, en stringens, som gjorde att man hängde kvar och åtminstone ibland gav sig in i debatten. Det kunde emellanåt vara mycket givande och även lärorikt, även om man inte höll med huvudskribetnerna. Men nu? Vissa avsäger sig tilltal medans andra tycks topp tunnor tossiga. Det har mer och mer blivit ett internt, självbespeglande och självbekräftande forum för ett sorgligt litet antal aktiva skribenter. Numera får jag bara olustkänslor när jag väl kollar senaste inläggen. (Ca 900 personer har i skrivande stund skrivit under sr Veronicas upprop – men KV’s extremt njugga och besserwisseraktiga vinkling är naturligtvis den enda hållning en god, medkännande, välmenande, förnuftig människa kan inta, eller???)
Så nu slipper ni även mig. Agneta behöver inte längre fråga ”Vad gör du här??” eftersom jag gladeligen kommer att vara någon anannstans. Av bloggen att döma har KV i Sverige nu förpassat sig själva ut i någon form av pratsjuk liberal-new age-periferi där förnuftet kommit i kläm. Jag har sagt ajjöken förr, så den här gången får det bli ett definitivt: GOODBYE!
Magnus,
Precis som förut tycker jag att det är tråkigt om du försvinner.
Vad det gäller uppropet så kan jag ju bara tala för min egen analys av det. Jag kan tyvärr inte se att det finns några svagheter i den, även om jag uppriktigt önskar att jag har fel.
Men jag hade faktiskt hoppats på att någon ändå skulle försöka sig på att visa att uppropet har empatin med offren för de sexuella övergreppen och önskan om att gå till botten med orsakerna som huvudsyfte. Och ge en vettig förklaring till varför man utan egentlig anledning tar upp medias behandling av Katolska kyrkan och uppmanar dem att skriva positivt.
Till någon ger övertygande skäl för motsatsen tror jag, återigen tyvärr, att denna uppbyggnad av uppropet är medvetet gjord för att ge ett gott första intryck, vilket också har lyckats om 900 personer skrivit på.
Att få präster skrivit på kan så vitt jag kan se tolkas som att de inte håller med, att de varit med och skrivit det eller att det ska se ut som ett lekmännens upprop. Självklart ser jag gärna goda sakskäl även mot detta.
Däremot kan jag inte att ta människor på allvar som rent allmänt ”häpnar”, eller som du nu gör talar svepande om ”njugga och besserwissiga vinkling”. Det är för mycket av ”du har rätt och det retar gallfeber på mig” över sådana påståenden.
/Anneli