Vänner,
biskop Anders vill att regeringen tillsätter en utredning för att granska stiftets hantering av sexövergreppen inom katolska kyrkan i Sverige. Kultur- och kyrkominister Lena Adelsohn Liljeroth (M) säger preliminärt nej. Hon menar att kyrkan bör kunna klara en utredning själv, så länge övergreppen är preskiberade.
Jag tycker båda har rätt, men att Anders har mest rätt. Det är viktigt att utredningen blir helt oberoende av kyrkan, men kanske behöver den inte tillsättas av regeringen.
Biskopen kan ge uppdraget, full insyn och helt fria händer, till en erfaren domare utan bindningar till stiftet. Jag tror det vore tillräckligt.
Gert Gelotte
Gert
Katolska kyrkans ledning verkar ofta utgå från att de är världens mittpunkt. Nu är det ju inte så i verkligheten och det är väl att ta i väl mycket att begära att regeringen ska engagera sig i ett samfunds interna problem. Även om de är stora.
Kk ska förstås, som alla andra, anmäla misstänkta brott till polisen.
Men jag håller med om att en oberoende granskning måste göras, men frågan är vilken kompetens som behövs eftersom det är så mycket som gått snett. En domare kunde vara bra, men vem kan ta sig an strukturerna som gjort att övergreppen tystats ner och kunnat pågå så länge?
/Anneli
Anneli,
det sista du nämner kan bara vi själva ta oss an. En bra början för katolska lekmän är att vägra inordna och underordna sig. Den klerikala lojalitetskulturen odlas från båda hållen.
Gert Gelotte
Jag tycker det är berömvärt att biskop Anders har bestämt sig för största möjliga öppenhet.
Men vem ska utreda?
Om jag var biskopsämbetet skulle jag till att börja med rådgöra med Rädda barnen. De hör ju till dem som granskar och rapporterar hur Sverige (myndigheterna) lever upp till FN-konventionen om barns rättigheter.
De kommer också gärna ut varthelst de blir kallade och berättar om Barnkonventionen. Här i Umeå har t ex Maria församling av Svenska kyrkan efter en sådan kontakt tagit upp konventionen i kyrkorådet och beslutat att skriva in i församlingsinstruktionen att allt man gör ska ha barnperspektiv, alltså prövas mot konventionen. Eventuellt något att ta efter.
Om Romersk-katolska kyrkan vill inkulturera sig i Sverige är det en god läroväg att visa uppskattning för och lära av de organisationer som är mest respekterade av svenskarna.
Vänliga hälsningar från
Berit Bylund i Umeå
Berit,
Jag tycker att Rädda barnen är ett väldigt bra förslag. Det vore överhuvudtaget bra att genomlysa hur barnen bemöts i Katolska kyrkan.
Undervisningen inför första komunionen och konfirmationen verkar vara av ojämn kvalitet och barnen och ungdomarna behandlas inte alltid med respekt. Personligen är jag också skeptisk till att 9-10 åringar ska bikta sig. Alltför många tycker att det är skrämmande att vara ensam med en främmande man, eller en som de känner men är rädd för eller inte tycker om. Vi har också det faktum att många av pedofilövergreppen skett under bikten att ta i beaktande.
Rent allmänt tror jag att biskop Anders har rätt i att det behövs en opartisk utredning. Företag och myndigheter tar in konsulter för att få råd om vad de kan göra bättre och effektivare, så varför inte Katolska kyrkan? Förbättringspotentialen är stor så det bör vara väl satsade pengar.
/Anneli
Berit
Bra att du lyfter fram ”Barnkonventionen och barnperspektiv”
Om det är något som saknats i encyklikor så är det ett BARNPERSPEKTIV. Och inte undra på det, eftersom sådana snickras ihop av idel celibatära män.
När jag lyssnade på intervjun med Axel Carlberg noterade jag just skillnaden i hans sätt att tala om barn i sin roll som papppa och hur han lät när han talade i sin roll som celibatär munk och ”doktor i etik”.
Natt och dag är väl en adekvat beskrivning skulle jag säga.
// Irène
Anneli
Din beskrivning av barns upplevelser stämmer på pricken med vad mina egna 3 barn på 70 och 80 talet beskrev för mig, vilket medfört ett obefintligt behov av katolska kyrkan i vuxen ålder.
För att inte tala om mina egna upplevelser på 50 talet. ”Respekt för barn ” skriver du.
Okänt fenomen skulle jag säga på 50 talet.
Jag har i motsats till mina egna barn, istället för att lämna kyrkan, valt att stanna och sträva för förändring.
// Irène
Irene, Anneli
Mina tre döttrar som alla arbetar med mänskliga rättigheter har sedan igår alla lämnat katolska kyrkan.
Min yngsta har startat ett ungdomsprojekt i Nepal där universitetsungdomar går ut på landsbygden för att starta lokala ungdomsting i byar så att mänskliga rättigheter följs och inga flickor eller pojkar hamnar i Indien som sexoffer.
Nu lämnade hon kyrkan av ett annat skäl än pedofilskandalerna. Min mellersta är jurist med inriktning flyktingfrågor. Min äldsta arbetar som socialchef i ett nytt arbetssätt i en invandrarort, utbildad i mänskliga rättigheter.
Naturligtvis är jag stolt. Men alla tre har hämtat sin inspiration från en ungdomskultur utanför kyrkan därför att innanför den kyrkliga sfären finns ingen generation E verksamhet. Det vill säga den motståndsrörelse mot världens girighet som många ungdomar idag arbetar för.
Man ska be och var from…man ska bikta (ooooja!)…men man ska inte handla för de svaga för de utslagna för de ofrälse. Det är starka gränser mellan vi och dom (icke-katolikerna)
Man ska resa ner till Rom och flockas framför en påve bakom skottsäkra glas….ooooja.
Varför inte släppa in ungdomar i en utredningsgrupp?
Och var är de katolska ungdomarnas insatser för social rättvisa, mänskliga rättigheter?
Var hörs deras upprop gentemot präster som förgripit sig och dolt sina brott … på deras jämnåriga?
Dom är också kyrka. Ungdomarna.
Motbevisa mig gärna // Agneta
Iréne,
Att barnperspektivet saknas i Katolska kyrkan gissar jag är ytterligare en allvarlig konsekvens av att den leds av män som lever i celibat och har valt bort barn ur sina liv.
De upplevelser som dina och Agnetas barn har förekommer tyvärr idag också och utifrån det är det märkliga att några barn alls blir kvar som vuxna.
Agneta,
Jag tror att utredningen ska göras av helt utomstående, men att släppa in alla ungdomar i kyrkan inte bara de superfromma vore en väldigt bra investering för Katolska kyrkan. Risken är att de annars, som dina barn, lämnar den. Det engagemang för de svaga och utsatta som de visar borde ha tagits till vara av kyrkan, vilken miss!
/Anneli