Under ovanstående rubrik skriver Yvonne Maria Werner, professor i historia vid Lunds universitet Under Strecket i SVD idag
”Påven har offentligen tagit avstånd från den slappa hanteringen av dessa övergrepp, som enligt kyrkans lära betraktas som en svår synd, och uppmanat de skyldiga att självmant underställa sig rättslig prövning och dom.”
Det är utmärkt men det har en viss betydelse NÄR detta hände. Den exakta tidpunkten är svår att identifiera. Som prefekt för Troskongregationen har han utformat dokument som inte underlättar för biskopar att ta hjälp av civila myndigheter – om man ska uttrycka det hela lite fint. Prefektens dokument band också påven i början. Och varför ska inte påven avkrävas ansvar men kunna bestraffa biskopar och kardinaler som följt de order han givit INNAN han själv blev mer medveten Det förtäljer inte understreckaren.
” I mediedebatten har dessa sexskandaler lett till att pliktcelibatet för katolska präster åter kommit i skottgluggen och angripits med retoriska vapen hämtade från reformationstidens, upplysningens och 1800-talets antikatolska arsenal.”
Varför hemlighåller Yvonne Maria Werner att miljoner reformsträvande katoliker som älskar sin kyrka yrkar på att pliktcelibatet ska avskaffas.
”Men när Vatikanen för några år sedan aviserade en strängare prövning av prästkandidaterna för att undvika att män med en öppet homosexuell läggning skulle antas till präster var det annat ljud i skällan. Då talades det om diskriminering och homofobi, och homosexuella organisationer i en rad katolska länder protesterade mot beslutet.”
Exakt. Argumenten som hette duga från tex våra då 2 biskopar löd ”Erfarenheten visar att det tyvärr förekommit manliga homosexuella miljöer i kyrkan som fostrat en kultur där man helt uteslutit kvinnor. Eftersom en katolsk präst ansvarar för själavården av både män och kvinnor är detta oaccebtabelt. ”
När det gäller ” själavård av både män och kvinnor” och heterosexuella manliga miljöer i kyrkan då ? Det är standardsituationen men i kvinnoprästfrågan återanvänds aldrig biskoparnas argument.
Och samma hemlighållande här av Yvonne Maria Werner. Miljoner reformsträvande katoliker kräver likaberättigande för homosexuella inom alla områden. Och kvinnliga präster.
Det är inte förenligt med det allmänna trosmedvetandet och synen på alla människors lika värde att anse att homosexualitet är en anomali och utlevd homosexualitet en svår synd. Att katekesen förordar ”medlidande” med homosexuella är en grogrund till att psykiska störningar kan skapas hos homosexuella.
”Men under de senaste 15 åren har det skett en successiv retraditionalisering inom den katolska kyrkan, och denna utveckling har förstärkts under den nuvarande påven. Riktlinjerna för prästutbildningen har blivit striktare. Det finns också en ny förståelse för askesens och det andliga livets betydelse för den prästerliga spiritualiteten och en insikt om att det celibatära livet för himmelrikets skull kräver en eskatologisk livshållning. ”
Allt det som Yvonne Maria Werner räknar upp kan kvarstå även om celibatet görs frivilligt.
”Det var under denna turbulenta tid av förändring och kris som de flesta av de nu uppdagade sexövergreppen ägde rum, vilka alltså liksom tidigare hanterades internt, om än enligt moderna principer. ”
”Moderna principer” ? Var det det som täckte in praxis att flytta runt pedofilpräster till andra församlingar?
”Samtidigt skall det tilläggas att det inte finns några teologiska skäl att behålla pliktcelibatet för katolska präster.”
”Celibatet är alltså inte en del av kyrkans lära utan en disciplinär anordning baserad på ett bibliskt förankrat råd, vars syfte är att realisera en intensivare form av gudsgemenskap.”
Vad protestantiska präster tycker om att de då inte har chans till ”intensivare form av gudsgemenskap” är ju naturligtvis ointressant i katolska sammanhang. De saknar ju apostolisk succession mm. Men ortodoxa präster då ? Vad tycker de om resonemanget ? Det Yvonne Maria Werner säger är ju att det bara är romersk -katolska präster i hela världen som kan ”realisera en intensivare form av gudsgemenskap. ”
// Irène
PS Jag håller med om att det inte finns ”några teologiska skäl” att behålla ”disciplinära anordningen” celibat som plikt för romersk-katolska präster. Med undantag av ekonomiska aspekter. Men då är det ju ekonomi och inte teologi vi längre diskuterar.
Iréne,
Jag blev väldigt illa berörd när jag läste understreckaren som jag uppfattar som ett angrepp på homosexuella och på Andra Vatikankonciliet. Yvonne Maria Werner står ju nära kyrkans ledning som officiellt tar avstånd från påståendena om att homosexualitet hör ihop med pedofili. Jag hoppas att understreckaren är hennes åsikter som privatperson, annars är det illa.
Werner skriver t.ex. att de flesta övergreppen skett efter Andra
Vatikankonciliet, men det verkar inte stämma åtminstone inte av vad som
kommit fram hittills. Dessutom, som akademisk forskare borde hon ställa sig frågan, att om det fram till nyligen varit så svårt för offren att bli tagna på allvar, hur troligt är det att övergrepp längre tillbaka i tiden alls lämnar spår i Katolska kyrkans arkiv?
I gårdagens SvD finns även en kolumn som bl.a. tar upp att strikt religiösa, enkönat manliga miljöer förekommer att unga pojkar får ersätta de kvinnor männen där inte har tillgång till. Läs gärna den också.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vackra-unga-lars-att-bli-lekpojkar_4616647.svd
/Anneli
Anneli
Nu har 4 av katolska kyrkans auktoriserade apologeter fått uttrycka sig på bästa plats i dagspressen. Maria Hasselgren och hjälpredan Bitte Assarmo, Chistina Doctare och nu Yvonne Maria Werner.
Det är tydligen deras budskap som ska representera katolska kyrkan i Sveriges rike fn.
Beklämmande.
// Irène
Iréne,
Är det så att de verkligen representerar kyrkans offieciella ståndpunkt är det förstås illa, men det vill jag ändå inte tro.
Det har flera gånger hävdats att det inte barn prästerna förgripit sig på utan pojkar och i vissa fall flickor som passerat puberteten. De fallen bör väl rimligtvis motsvara de lepojkar som nämns i Jenny Norgrens kolumn.
/Anneli
Hoppas att Irène snart får representera: det vore inte så dumt!
Den italienska 1600-talskonstnären Caravaggio använde mer eller mindre avklädda pojkar som modeller i många av sina målningar. Beställarna till dessa verk fanns ofta bland Katolska kyrkans ledare. Kardinal del Monte som enligt samtida källor med stigande ålder blev alltmer förtjust i unga pojkar ägde t.ex. flera målningar.
Så det är inget nytt för Katolska kyrkan med präster som förgriper sig på unga pojkar, i själva verket ser det ut att vara en tradition. Men knappast någon kyrkan bör bevara.
/Anneli
I dagens SvD tillför Monica Dahlström Lannes ytterligare en aspekt till frågan om de pedofila övergreppen.
Hon frågar hur många av förövarna som själva varit offer i barndomen? Tydligen har flera av dem antingen vistats på katolska barnhem, eller i katolska internatskolor. De flesta har förstås också varit korgossar. Detta är ju ytterligare ett bevis på att övergreppen inte är ett fenomen som börjar efter Andra Vatikankonciliet som Yvonne Maria Werner hävdar. Det är också något som den oberoende kommisionen borde undersöka om en sådan tillsätts.
/Anneli