Vatikanen låter genom sin presstalesman p. Federico Lombardi meddela att påven inte ämnar inleda någon dialog med Kyrkoherdeinintiativet i Österrike. ”Detta är en uppgift för den österrikiska biskopskonferensen.” ”Det är den normala vägen” .
Fallet med den öppet homosexuelle kyrkorådsmedlemmen i Österrike har medfört att landet kommit i dålig dager enligt Lombardi. Italienska kyrkoherdar ber förböner för olydiga präster.
Enligt Lombardi riktade sig den påvliga kritiken på skärtorsdagen inte bara mot Österrikes präster utan också mot präster och kyrkoherdar i Tyskland och Irland. Och också Memorandum var måltavla för påvens kritik.
http://www.kath.net/detail.php?id=36154
// Irène
PS Samtidigt pågår egendomliga turer fram och tillbaka mellan Rom och SSPX
”Vatikanen och SSPX försonas ändå till slut?”
http://signum.se/vatikanen-och-sspx-forsonas-anda-till-slut/
Ja det verkar vara som vanligt dvs om påven verkligen vill något och har den goda viljan – då går allt att lösa. SSPX trotsat påvens förbud och i godan ro fortsatt att viga präster under den tid som förhandlingar pågår mellan Rom och SSPX och en oklar kanonisk situation råder.
Inte ett PIP från påven om någon OLYDNAD här inte. Inte en enda gång har påven tagit tillfället i akt att under extra högtidlig mässa i Peterskyrkan ge SSPX en reprimand för att vara UNGEHORSAM. Nej ty det kanske skulle kunna uppfattas som provokativt av SSPX och försvåra pågående förhandlingar, något påven absolut inte vågar riskera.
Men om påven är avogt inställd till något – då skyller påven på Gud. Enligt påven är det Gud som alltså skulle ha något emot att en homosexuell man som lever i samkönad relation inte ska få sitta med i ett kyrkoråd. Och att påven inte vill ha kvinnor som präster i sin kyrka får Gud också stå till svars för.
Att lasta Gud för sin egen futtighet och samtidigt krusa för spetsfetischister som Bernard Fellay vars skyddsling var en ökänd förintelseförnekare – det är i klartext vad vår ”gode och beläste” påve sysslar med.
Irène, vänner,
jag tror inte vi har någon anledning att bli förvånade om Rom (B XVI) och SSPX försonas. Det ligger i bådas intresse. En försoning stärker den konservativa saken.
I den bästa av världar vore det inget problem. Modernister och konservativa borde kunna samexistera med ömsesidig respekt och väjningsrätt.
Men därvidlag ger kyrkohistorien ingen anledning till optimism. Det är djupt sorgligt.
Gert
Gert, Irène, vänner,
Det var djupt ledsamma nyheter om denna förestående försoning Vatikanen och SSPX.
Som du skriver så skulle inte detta vara ett problem i den bästa av världar.
Men vi lever ju inte i den. Bland annat så borde- som så ofta belysts – många andra försoningar komma till stånd för Rom (påven): kvinnor som ämbetsbärare, den verkliga respekten för personens samvetsfrihet, rätten till familjeplanering, Gudsfolkets röst. Med mera.
Och: allt större och större risk att kyrkan förlorar ungdomen, liksom kyrkan förlorade arbetarna på slutet av 1800-talet.
Krister