Vänner,
Nu dras även kyrkan i Norge ner i pedofil- och mörkläggningsträsket.
http://www.dagbladet.no/2010/04/07/nyheter/innenriks/katolske_kirken/overgrep/11167203/
Gert Gelotte
-
14 svar till ”Nu även i Norge”
-
I väntan på att det uppdagas även i Sverige.
Prästers lögner och brott.I väntan på att de fattiga ländernas folks röster blir hörda.
De fattiga ländernas mödrar och fädrer och barn.Asien. Afrika. Latinamerika.
-
Bilden på länken. Nyinsatt. Vilken otrolig bild!
-
Vänner,
Aftenposten om samma händelser:
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3594758.ece
Och Adresseavisen (lokaltidningen i Trondheim)
http://www.adressa.no/nyheter/trondheim/article1467095.ece
Gert Gelotte
-
Ang fd biskop Georg Mueller
Intresseklubben antecknar att ”nunciaturen i Stockholm” mörklade….. jag menar ”utredde” fallet.
”Lombardi said that after ecclesiastical authorities became aware of the matter in Jan. 2009, “the matter was confronted and examined quickly through the Nunciature of Stockholm, by mandate of the Congregation for the Doctrine of the Faith.””
// Irène
-
Nuntien utredde fallet, konfronterade den misstänkte biskopen som erkände sig skyldig
och avgick/avsattes omedelbart. Fallet mörklades tydligen till offentligheten på grund av starkt önskemål från offret. Det kan man alltid ha synpunkter på, det förhindrade självfallet ett juridiskt handläggande i Norge. Men i och med att biskopen lämnade landet, så har jag svårt att se att allmänpreventionen lidit större skada. Man kan också fråga sig om offret lidit ytterligare skada av att någon nu gick till pressen, vilket uppenbart kan försvåra offrets fortsatta önskan om att vara anonym. Det är möjligt att offren får komma att tåla offentligheten, det kan vara en svår avvägning.Krister Janzon
-
Krister,
offrets anonymitet hade gått att bevara även utan mörkläggning.
Gert Gelotte
-
Gert,
Kan vara så – kanske faktiskt inte blir så lätt.
Vem skulle öppnat upp – mot offrets vilja – tycker du?
Menar du att nuntien eller Oslobiskopen skulle polisanmält direkt förra året?Krister
-
Krister,
man borde i varje fall inte dolt den verkliga orsaken till biskop Müllers avgång. Att det rörde sig om övergrepp mot en ministrant kunde man däremot ha förtigit. Det torde ha räckt för att skydda mannens identitet.
Om en polisutredning blivit följden förmodar jag att norska myndigheter har samma möjligheter att använda sekretess som svenska har.Gert
-
Det är möjligt att jag börjar bli alltför misstrogen men jag tycker att man ska fråga sig hur starkt offrets önskan om anonymitet var?
Det har varit ett argument även i andra länder och jag har stor förståelse för att en rättegång och offentlig uppmärksamhet river upp såren igen hos de drabbade.
Trots det kan man inte bortse från att offrens påstådda krav på anonymitet gått hand i hand med Katolska kyrkans strävan att lägga locket på.
/Anneli -
Krister
Du ”anbefaller” biskop Bernts brev från den 23 mars i vilket han – 2 veckor före avslöjandet att han själv kände till att hans kollega biskop Müller förgripit sig sexuellt på en korgosse – skriver
”Også taushetskulturen som har rådet blant enkelte biskoper er et svik. Falsk lojalitet til Kirken er å beskytte dens navn og rykte på bekostning av ofrene. Sann lojalitet til Kirken er å beskytte de små og svake.”
Anne Helene är snabb att BEKRÄFTA ”Men han beskriver blant annet den kirkelige taushetskulturen som et svik. ”
När sanningen avslöjas om biskop Bernt 7 april har han som FÖRSVAR för sin egen mörkläggning pga offrets önskan om anonymitet och sekretess.
Utifrån mitt sätt att se förblir biskop Bernts ovan citerade rader ännu mer förbryllande EFTER hans eget avslöjande och förklaring. Hur kan biskop Bernt så ENKELT snacka om ”falsk och sann lojalitet” i ena stunden (innan han själv ”avslöjats”) och DÄREFTER när han själv blir förstasidesrubrik i Norge börja att PROBLEMATISERA hela pedofilskandalen genom att fokusera på offrets önskemål om sekretess och anonymitet. Den vånda biskop Bernt EFTER avslöjandet vill åberopa för egen del som förklaring till sin egen TYSTNAD måste väl rimligen i så fall också gälla andra biskopar som han i sitt brev helt OPROBLEMATISKT pekar på ”Også taushetskulturen som har rådet blant enkelte biskoper er et svik.”Antingen eller.
Så jag vill också anföra avvikande uppfattning till ditt upprop Krister ”Jag skulle vilja se fler brev till de troende och kommentarer från våra nordiska biskopar.”
Jag är glad att SLIPPA dylika brev från yttterligare nordiska biskopar i nuläget då det inte ännu är klarlagt hur rent mjöl biskoparna i Norden har i sina egna påsar.
// Irène
PS Jag ansluter mig till Anneli när hon skriver ”Trots det kan man inte bortse från att offrens påstådda krav på anonymitet gått hand i hand med Katolska kyrkans strävan att lägga locket på.”
Mitt in prick. -
Iréne,
Det är verkligen oroande med detta utbredda ljugande från Katolska kyrkans ledning, som biskop Bernt är det senaste exemplet på. Agneta skriver under ett annat ämne att pedofilskandalen innebär brytande av flera budord. Att inte vittna falkst är ett av dem.
Vetskapen om att det faktiskt inte går att lita på biskopar, präster och andra ledare kommer att orsaka bestående skador för Katolska kyrkan om inget radikalt görs.Vad det gäller offrens krav på anonymitet och sekretess så håller jag med Gert Gelotte om att det kan ordnas även om en anmälan görs.
Jag tycker att man ska snarare ska stödja de som drabbats av övergreppen i att anmäla än att ”ta hänsyn” till att de inte vill/vågar. Fast det kanske är andra än kyrkans som ska stå för stödet vid närmare eftertanke.Många har känt till vad som skett utan att säga något, samma plikt att anmäla misstanke om övergrepp mot barn som finns i alla fall i Sverige, måste gälla i Katolska kyrkan. Den kan inte få vara en ”oas” för pedofiler.
/Anneli -
Irène og Anneli
Det er en gåte for meg hvordan dere kan vite at biskop Bernt lyver når han sier at offeret ikke ønsket at saken skulle bli kjent?
Inntil det motsatte eventuelt blir bevist, velger jeg å tro på det han sier.
Vi har nå i Norge under oppseiling en sak hvor en ung prest har stått fram og fortalt at han for 15 år siden ble voltatt av en noe eldre prest. Jeg var relativt tett på den saken. Offeret avviste totalt at saken skulle bli kjent, og daværende biskop og andre som kjente til saken, respekterte dette. Overgriperens sak ble ivaretatt internt i kirken.
Nå har offeret selv valgt å gå ut med saken. Nå er han moden for det.
Er det ikke i alle fall mulig å se at det er et vanskelig dilemma om man skal gå ut med det som har skjedd i strid med offerets vilje og dermed øke hans lidelse?
At offeret får all mulig hjelp til å komme videre, må være en selvfølge.
Kanskje hadde det vært mer konstruktivt å drøfte dette dilemmaet prinsipielt enn å komme med noe som kanskje er falskt vitnesbyrd mot en neste? Gert er inne på det. Han spør om det hadde vært mulig å offentliggjøre årsaken til biskop Müllers avgang uten å røpe navnet til offeret. Jeg antar at det hadde vært mulig, men de som stelte med denne saken, vurderte det altså annerledes. Jeg vet ikke om det er en synd. Ikke om det var uklokt heller. Men det kan definitivt vurderes.
Det er nok å gråte over i kirken i dag, så vi trenger kanskje ikke tillegge folk motiver som vi faktisk ikke kan vite om de har. Ikke alle prester og biskoper er dårlige mennesker!
Anne Helene
-
Anne Helene
”Det er en gåte for meg hvordan dere kan vite at biskop Bernt lyver når han sier at offeret ikke ønsket at saken skulle bli kjent?”
Det är en gåta för mig hur du lyckas missa min poäng. Jag trodde att jag var ÖVERTYDLIG.
Inte en sekund har jag misstänkt att biskop Bernt ljuger om ”at offeret ikke ønsket at saken skulle bli kjent?”” Tvärtom jag tror absolut han talar sanning på denna punkt.
Det jag ville lyfta fram var enbart biskop Bernts ATTITYDFÖRÄNDRING till ”sann och falsk lojalitet till kyrkan ” före och efter att han själv avslöjats gynna ”taushetskulturen”.
Efter avslöjandet blir det så att säga HELT PLÖTSLIGT inte så enkelt det här med ”taushetskultur” och lojalitet.
Det går att vinna sympati både på det ena och andra sättet.
// Irène
-
Anne Helene,
Du har missförstått mig också, det jag reagerat på är att biskop Bernt inte sagt sig känna till detta övergrepp alls. Även om offret velat ha sekretess så hade det varit bättre om biskop Bernt sagt det antal övergrepp han kände till utan att gå in på detaljer.
Sedan är han inte värre än någon annan biskop, med få undantag, men det gör egentligen inte saken bättre.En fråga som jag inte sett diskuteras alls ännu, är om det finns präster som förgripit sig på barn kvar i tjänst i Katolska kyrkan? Det vill säga finns det risk att det pågår övergrepp nu också? I så fall är det de barnen som allra mest akut behöver hjälp. Vad görs i förebyggande syfte och för att upptäcka det som inte står rätt till?
/Anneli
-
Bloggrulle
I väntan på att det uppdagas även i Sverige.
Prästers lögner och brott.
I väntan på att de fattiga ländernas folks röster blir hörda.
De fattiga ländernas mödrar och fädrer och barn.
Asien. Afrika. Latinamerika.
Bilden på länken. Nyinsatt. Vilken otrolig bild!
Vänner,
Aftenposten om samma händelser:
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3594758.ece
Och Adresseavisen (lokaltidningen i Trondheim)
http://www.adressa.no/nyheter/trondheim/article1467095.ece
Gert Gelotte
Ang fd biskop Georg Mueller
Intresseklubben antecknar att ”nunciaturen i Stockholm” mörklade….. jag menar ”utredde” fallet.
”Lombardi said that after ecclesiastical authorities became aware of the matter in Jan. 2009, “the matter was confronted and examined quickly through the Nunciature of Stockholm, by mandate of the Congregation for the Doctrine of the Faith.””
http://www.catholicnewsagency.com/news/holy_see_confirms_sexually_abusive_norwegian_bishop_no_longer_ministering/
// Irène
Nuntien utredde fallet, konfronterade den misstänkte biskopen som erkände sig skyldig
och avgick/avsattes omedelbart. Fallet mörklades tydligen till offentligheten på grund av starkt önskemål från offret. Det kan man alltid ha synpunkter på, det förhindrade självfallet ett juridiskt handläggande i Norge. Men i och med att biskopen lämnade landet, så har jag svårt att se att allmänpreventionen lidit större skada. Man kan också fråga sig om offret lidit ytterligare skada av att någon nu gick till pressen, vilket uppenbart kan försvåra offrets fortsatta önskan om att vara anonym. Det är möjligt att offren får komma att tåla offentligheten, det kan vara en svår avvägning.
Krister Janzon
Krister,
offrets anonymitet hade gått att bevara även utan mörkläggning.
Gert Gelotte
Gert,
Kan vara så – kanske faktiskt inte blir så lätt.
Vem skulle öppnat upp – mot offrets vilja – tycker du?
Menar du att nuntien eller Oslobiskopen skulle polisanmält direkt förra året?
Krister
Krister,
man borde i varje fall inte dolt den verkliga orsaken till biskop Müllers avgång. Att det rörde sig om övergrepp mot en ministrant kunde man däremot ha förtigit. Det torde ha räckt för att skydda mannens identitet.
Om en polisutredning blivit följden förmodar jag att norska myndigheter har samma möjligheter att använda sekretess som svenska har.
Gert
Det är möjligt att jag börjar bli alltför misstrogen men jag tycker att man ska fråga sig hur starkt offrets önskan om anonymitet var?
Det har varit ett argument även i andra länder och jag har stor förståelse för att en rättegång och offentlig uppmärksamhet river upp såren igen hos de drabbade.
Trots det kan man inte bortse från att offrens påstådda krav på anonymitet gått hand i hand med Katolska kyrkans strävan att lägga locket på.
/Anneli
Krister
Du ”anbefaller” biskop Bernts brev från den 23 mars i vilket han – 2 veckor före avslöjandet att han själv kände till att hans kollega biskop Müller förgripit sig sexuellt på en korgosse – skriver
”Også taushetskulturen som har rådet blant enkelte biskoper er et svik. Falsk lojalitet til Kirken er å beskytte dens navn og rykte på bekostning av ofrene. Sann lojalitet til Kirken er å beskytte de små og svake.”
Anne Helene är snabb att BEKRÄFTA ”Men han beskriver blant annet den kirkelige taushetskulturen som et svik. ”
När sanningen avslöjas om biskop Bernt 7 april har han som FÖRSVAR för sin egen mörkläggning pga offrets önskan om anonymitet och sekretess.
Utifrån mitt sätt att se förblir biskop Bernts ovan citerade rader ännu mer förbryllande EFTER hans eget avslöjande och förklaring. Hur kan biskop Bernt så ENKELT snacka om ”falsk och sann lojalitet” i ena stunden (innan han själv ”avslöjats”) och DÄREFTER när han själv blir förstasidesrubrik i Norge börja att PROBLEMATISERA hela pedofilskandalen genom att fokusera på offrets önskemål om sekretess och anonymitet. Den vånda biskop Bernt EFTER avslöjandet vill åberopa för egen del som förklaring till sin egen TYSTNAD måste väl rimligen i så fall också gälla andra biskopar som han i sitt brev helt OPROBLEMATISKT pekar på ”Også taushetskulturen som har rådet blant enkelte biskoper er et svik.”
Antingen eller.
Så jag vill också anföra avvikande uppfattning till ditt upprop Krister ”Jag skulle vilja se fler brev till de troende och kommentarer från våra nordiska biskopar.”
Jag är glad att SLIPPA dylika brev från yttterligare nordiska biskopar i nuläget då det inte ännu är klarlagt hur rent mjöl biskoparna i Norden har i sina egna påsar.
// Irène
PS Jag ansluter mig till Anneli när hon skriver ”Trots det kan man inte bortse från att offrens påstådda krav på anonymitet gått hand i hand med Katolska kyrkans strävan att lägga locket på.”
Mitt in prick.
Iréne,
Det är verkligen oroande med detta utbredda ljugande från Katolska kyrkans ledning, som biskop Bernt är det senaste exemplet på. Agneta skriver under ett annat ämne att pedofilskandalen innebär brytande av flera budord. Att inte vittna falkst är ett av dem.
Vetskapen om att det faktiskt inte går att lita på biskopar, präster och andra ledare kommer att orsaka bestående skador för Katolska kyrkan om inget radikalt görs.
Vad det gäller offrens krav på anonymitet och sekretess så håller jag med Gert Gelotte om att det kan ordnas även om en anmälan görs.
Jag tycker att man ska snarare ska stödja de som drabbats av övergreppen i att anmäla än att ”ta hänsyn” till att de inte vill/vågar. Fast det kanske är andra än kyrkans som ska stå för stödet vid närmare eftertanke.
Många har känt till vad som skett utan att säga något, samma plikt att anmäla misstanke om övergrepp mot barn som finns i alla fall i Sverige, måste gälla i Katolska kyrkan. Den kan inte få vara en ”oas” för pedofiler.
/Anneli
Irène og Anneli
Det er en gåte for meg hvordan dere kan vite at biskop Bernt lyver når han sier at offeret ikke ønsket at saken skulle bli kjent?
Inntil det motsatte eventuelt blir bevist, velger jeg å tro på det han sier.
Vi har nå i Norge under oppseiling en sak hvor en ung prest har stått fram og fortalt at han for 15 år siden ble voltatt av en noe eldre prest. Jeg var relativt tett på den saken. Offeret avviste totalt at saken skulle bli kjent, og daværende biskop og andre som kjente til saken, respekterte dette. Overgriperens sak ble ivaretatt internt i kirken.
Nå har offeret selv valgt å gå ut med saken. Nå er han moden for det.
Er det ikke i alle fall mulig å se at det er et vanskelig dilemma om man skal gå ut med det som har skjedd i strid med offerets vilje og dermed øke hans lidelse?
At offeret får all mulig hjelp til å komme videre, må være en selvfølge.
Kanskje hadde det vært mer konstruktivt å drøfte dette dilemmaet prinsipielt enn å komme med noe som kanskje er falskt vitnesbyrd mot en neste? Gert er inne på det. Han spør om det hadde vært mulig å offentliggjøre årsaken til biskop Müllers avgang uten å røpe navnet til offeret. Jeg antar at det hadde vært mulig, men de som stelte med denne saken, vurderte det altså annerledes. Jeg vet ikke om det er en synd. Ikke om det var uklokt heller. Men det kan definitivt vurderes.
Det er nok å gråte over i kirken i dag, så vi trenger kanskje ikke tillegge folk motiver som vi faktisk ikke kan vite om de har. Ikke alle prester og biskoper er dårlige mennesker!
Anne Helene
Anne Helene
”Det er en gåte for meg hvordan dere kan vite at biskop Bernt lyver når han sier at offeret ikke ønsket at saken skulle bli kjent?”
Det är en gåta för mig hur du lyckas missa min poäng. Jag trodde att jag var ÖVERTYDLIG.
Inte en sekund har jag misstänkt att biskop Bernt ljuger om ”at offeret ikke ønsket at saken skulle bli kjent?”” Tvärtom jag tror absolut han talar sanning på denna punkt.
Det jag ville lyfta fram var enbart biskop Bernts ATTITYDFÖRÄNDRING till ”sann och falsk lojalitet till kyrkan ” före och efter att han själv avslöjats gynna ”taushetskulturen”.
Efter avslöjandet blir det så att säga HELT PLÖTSLIGT inte så enkelt det här med ”taushetskultur” och lojalitet.
Det går att vinna sympati både på det ena och andra sättet.
// Irène
Anne Helene,
Du har missförstått mig också, det jag reagerat på är att biskop Bernt inte sagt sig känna till detta övergrepp alls. Även om offret velat ha sekretess så hade det varit bättre om biskop Bernt sagt det antal övergrepp han kände till utan att gå in på detaljer.
Sedan är han inte värre än någon annan biskop, med få undantag, men det gör egentligen inte saken bättre.
En fråga som jag inte sett diskuteras alls ännu, är om det finns präster som förgripit sig på barn kvar i tjänst i Katolska kyrkan? Det vill säga finns det risk att det pågår övergrepp nu också? I så fall är det de barnen som allra mest akut behöver hjälp. Vad görs i förebyggande syfte och för att upptäcka det som inte står rätt till?
/Anneli