Två europeiska biskopar, ärkebiskop Diarmuid Martin av Dublin och ärkebiskop Robert Zollitsch av Freiburg, inser att det inte finns någon enkel väg tillbaka till förtroende. Insikt är en nödvändig början sedan krävs handling.
http://ncronline.org/news/two-european-prelates-take-clergy-abuse-issue
Gert Gelotte
Det är två modiga ärkebiskopar som i alla fall i Martins fall, ”straffats” av påven med att inte bli utsedd till kardinal.
Ärkebiskop Martin tar upp det väsentliga i att låta sorgeprocessen ta tid, det finns ingen snabb väg vidare för Katolska kyrkan. Annars verkar en av kyrkans strategier nu vara just att ”nu håller vi inte på och ältar pedofilövergreppen längre, utan går vidare”, vi har sett det argumentet här också.
Men det går inte, omfattningen och antalet drabbade är så stort och vi har ännu inte sett allt.
Sedan är detta bara ett exempel på hur Katolska kyrkans maktstruktur och människosyn förstör. Det krävs enligt min mening mycket mer insatser från K.K:s sida än att be om förlåtelse. Även om den akuta åtgärd som krävs av påven är att även vända sig till de tyska katolikerna med en ursäkt. Varför har han inte gjort det?
/Anneli