En drastisk rubrik, jag vet, men jag kunde inte motstå den. Jag läste under flera år tidskriften Pilgrim med stort utbyte och önskade att jag hade tid att åka på Johannesakademins kurser. Nu tittade jag på seminariet Kyrkan, Anden och ämbetet om ecklesiologi och ekumenik för att se om jag möjligen skulle hinna delta, ämnet intresserar mig. Och jag såg Johannesakademin som en slags garant för att en mångfacetterad och givande dag.
Men när jag läste programmet föll min blick först på de äldre konservativa män som verkar vara överallt, biskop Anders Arborelius, Cecarius Cavallin och Ulf Ekman (se t.ex. Oas-rörelsen och Kristen enhet). Här förstärkta med likaledes konservative svenskkyrklige biskopen Björn Fjärstedt. Metropoliten Ambrosius syn på prästämbetet hittar jag inga uppgifter om, inte heller vet jag vad biskop Martin Modéus, professor Samuel Rubenson, redaktör Grethe Livbjerg, pastor Liselotte J Andersson och pastor Peter Halldorf anser. Men det känns onekligen som att seminariet riskerar att kantra åt den kvinnoprästnegativa sidan.
http://johannesakademin.blogspot.se/
Nu finns det givetvis fler aspekter på prästämbetet än genusfrågan att ta upp, men ska man tala om kallelse så är det centralt vem Gud eller som det står här Anden tillåts kalla. Även när det gäller andra frågor som relationen präster kontra lekmän riskerar man att dynamiken minskar om det huvudsakligen är konservativa medverkande.
Så synd , här fanns alla möjligheter att göra något spännande. Johannesakademin står fritt och kunde ha bjudit in fler kvinnliga präster och pastorer, eller varför inte en kvinnlig svenskkyrkligt biskop. Varför gjorde man inte det?
Därför, Bengt och Gert gör slag i saken och arrangera en workshop om prästämbetet, den behövs! Och där vill jag se andra gubbar än de gamla vanliga och förstås gummor!
Anneli
Jag uppfattar det som om ekumenik allt oftare används som ett argument av kvinnoprästmotståndarna i Svenska kyrkan och en del frikyrkliga.
Men även katoliker skulle kunna hävda ekumeniska skäl och då för att vara positiva till kvinnors prästkallelse. Vi är i minoritet här i landet och behöver anpassa oss till majoritetens syn i frågan.
Anneli
Anneli!
Det finns som sagt andra aspekter än genus på prästämbete och kallelse. Kanske blir det ett riktigt bra seminarium. Jag kommer att åka dit med förväntan, utan förutfattade meningar.
Bengt,
Kanske blir det så, men sammansättningen av medverkande och själva rubriken där ecklesiologi och ekumenik ingår verkar inte så lovande. Det sistnämnda är som sagt lite av ett nyckelord för kvinnoprästmotståndarna.
Det ska bli intressant att få höra om mina farhågor är berättigade eller ej.
Alla,
Jag har intrycket av den här lilla gruppen värdekonservativa kristna, företrädesvis äldre män, försöker kila in sig överallt och styra och ställa. Vi har t.ex. Oas-rörelsen inom Svenska kyrkan där några av dem har framskjutna positioner. Jag försökte flera gånger i en lång kommentarstråd om just Oas-rörelsen på Bengts blogg få fram vad det är man tycker är positivt i Svenska kyrkan eftersom man väljer att vara kvar. Jag fick inte något svar, bara efterslängar mot Svenska kyrkan.
Johannesakademin har jag som sagt betraktat som en sund plats, men nu är de värdekonservativa äldre männen där också.
Kanske överdriver jag de oroande tecknen? Att det är en liten grupp är jag på det klara med, men frågan är hur stort inflytande de kan få? Det är trots allt en fråga om kristendomens framtid tror jag. Ett stort inflytande från värdekonservativa kristna kommer att leda till att samfunden tappar medlemmar och blir små sekter.
Anneli
Anneli! Jag tror inte kyrkans framtid hänger på att spela ut olika grupper mot varandra. Sådant har vi sett nog av, det leder bara till splittring. Istället handlar det om dialog och samarbete och ta till vara allas gåvor. Dem du kallar ”de värdekonservativa männen” (vet inte om du räknar mig dit) har också något att bidra med. I oas finns många kvinnor och dynamiska ungdomar som t.ex Berit Simonson och Daniel Kajberger. En kvinnlig präst medverkar ju också på seminariet.
Problemet är kanske inte att ”värdekonservativa män” dyker upp i dessa sammanhang, utan att så få andra anser det värt att engagera sig eller väljer polemik istället för dialog och samarbete.
Rättelse, inte så andra, t.ex Oas sommarmöten samlar många tusen, kvinnor, unga, familjer. Men att de som kritiserar ”de värdekonservativa männen” hellre ställer sig utanför och bedriver polemik verkar vara en tendens.
Bengt,
Nej jag håller med om att det är inte bra att spela ut olika grupper mot varandra, frågan är hur man får till en bättre situation?
Om en arrangör verkligen vill få till ett bra dialogklimat på kurser, seminarier etc. måste man redan i val av tema och medverkande sända ut signalen att här är olika åsikter välkomna.
Tar vi till att börja med seminariet ” Kyrkan, Anden och ämbetet” som exempel, så är det ett annat budskap Johanneskadademin förmedlar. Bara två av tio medverkande är kvinnor, nog borde det finnas fler att bjuda in. Redan där gör man alltså en markering som kanske läsaren inte ens är uppmärksam på ( i värsta fall inte arrangören heller!).
Man har också delat upp de medverkande i två kategorier, ”mest prominenta” står först och med lite större grad än de övriga. Bland dessa prominenta och alltså viktiga personerna finns bara män och huvudsakligen konservativa sådana.
Risken är att det blir en sållning av deltagare bara genom presentationen. De flesta svenskar vill inte ha bråk. Man vill inte gå emot en majoritet och drabbas av övrigas ogillande. Det gäller förstås även katoliker och där skiljer vi oss från kyrkan i andra länder har jag förstått, där uppskattas olika åsikter. Men vi måste anpassa oss efter situationen här och arbeta extra för att olika arrangemang ska uppfattas som öppna och tillåtande.
När det gäller Oas-rörelsen blir jag mer allt mer upprörd ju mer jag tänker på hur ni behandlar kvinnliga präster och pastorer! Varför ska majoriteten, ni är ändå en grupp inom Svenska kyrkan, behöva anpassa sig efter minoriteten katolikerna? Än så länge är det ”tillåtet” för kvinnliga präster och pastorer att leda sammankomsterna lokalt, men hur länge till? Vad är målet, att stegvis mota undan kvinnorna?!
Anneli
Bara för att undvika missförstånd: Du använder ”ni” som om du förknippar mig med Oas. Jag är alltså inte med i Oas eller ansvarig där. Däremot har ”vi”, Katolska kyrkan, KKS samarbete med ”dem”.
Oas själva har som tidigare upplysts om i kommentarer på min blogg inte tagit ställning mot kvinnliga präster, men accepterar också präster som anser att prästämbetet är förbehållet män. Dessa präster är ju också accepterade i Svenska kyrkan officiellt.
Det finns således inget mål att mota bort kvinnliga präster. Frågan är kanske inte hur länge kvinnliga präster tillåts leda sammankomster lokalt, utan hur länge undantagsordningen att inte låta kvinnliga präster vara med och koncelebrera vid de större sammankonsterna kommer att bestå.
Tittar jag på det hela från katolsk synvinkel kan jag inte riktigt förstå resonemanget att det är för katolikernas skull man inte har med kvinnor. Jag kan inte tänka mig att den enskilda faktorn skulle göra oss katoliker mindre benägna att delta i dessa ekumeniska sammankomster. Det är ju i vilket fall mässa enligt Svenska kyrkans ordning som firas, vi får inte delta i kommunionen ändå, även om det bara skulle vara manliga präster.
Bengt,
Okej, det är inte helt lätt att hålla isär de olika funktioner du, Cavallin, Ekman och biskop Anders har i de för en utomstående snarlika grupper ni agerar i. Men jag ser nu att du inte är inspiratör som jag fick det till när jag läste en av bildtexterna. Sorry!
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2012/03/23/v-229-r-oas-p-229-197-h-stiftsg-229-rd.aspx
Jag tror att det viktigt att olika grupper med gemensamma intressen och tolkningsgrund kan ses för att hämta kraft. Det är för övrigt något som vi reformvänner behöver utveckla mer.
Sedan behövs det också platser för dialog mellan olika grupperingar, med aktiviteter som måste utformas väldigt noggrant och genomtänkt så att alla känner sig välkomna.
Och det gäller också att vara noga med vad som är vad och inte ge sken av en öppenhet och tolerans som inte finns i praktiken.
Anneli
Det var för övrigt inte Kristen enhet jag menade som varnande exempel även om personuppsättningen delvis är den samma som Enhetens kyrka som var vad jag tänkte på.
http://www.enhetenskyrka.se/index.php?option=com_content&view=article&id=65&Itemid=71
Milde himmel, jag känner mig som Brian i ”Life of Brian” när han inte kan hålla isär de olika befrielsegrupperna…
http://www.youtube.com/watch?v=gb_qHP7VaZE
Anneli
Anneli
I sommar inviger biskop Anders RESERVATET
http://www.katolskvision.se/blog/?p=4936
// Irène
Vad vinner du på elakhet, Irene?
Det är faktiskt påsk.
Det gör mig nedstämd.
Agneta
Agneta,
I det här fallet är sakfrågan en större orsak till nedstämdhet än Irènes eventuella elakhet tycker jag. Det är en enhet villkorad från ett håll, de värdekonservativa kristnas, man erbjuder.
Tack för att du letade fram bloggen Iréne det var mycket riktigt den jag hade i tankarna.
Anneli
Anneli,
Vi tycker olika. Thats it. // Agneta
Glömde säga ”Glad Påsk” // Agneta
Agneta,
Så är det nog och just möjligheten att tycka olika ska vi vårda! En stilla och eftertänksam långfredag och en glad påsk, önskar jag dig och alla andra!
Anneli