Vänner,
Den högt respekterade Vatikanspecialisten John L Allen analyserar påvens roll i de pågående pedofilskandalerna. Balanserad och intressant läsning.
http://ncronline.org/news/accountability/will-ratzingers-past-trump-benedicts-present
Gert Gelotte
En bra artikel.
Min tro är att den Helige Fadern liksom tusentals biskopar har blivit överraskade av perversiteterna som deras präster och kollegor har gjort sig skyldiga till. Tyvärr har de reagerat långsamt och lamt, både p.g.a. missriktad välvilja och motvilja.
Visserligen kan man med rätta betvivla riktigheten i en del fall: anklagelser som har sitt upphov i snöd snikenhet eller illvilja mot Kyrkan.
Biskoparna (och påvarna) borde hur som helst ha agerat raskt och drakoniskt.
Vi har här i Sverige flera exempel på att man valt att se emellan fingrarna på prästers övertramp (eg. flagranta brott mot barn och sedlighet) och otillåtna smekningar. Nåd skall gå före rätt, har man nog tänkt sig. I dessa ting är det inte så.
Jag hoppas att framtidens biskopar blir kärleksfulla herdar som man kraft också kan svinga rättens svärd.
Torbjörn,
För en gångs skull verkar vi vara rätt överens. Jag tycker också att det är en bra och balanserad artikel.
Men så vitt jag kan se framgår det att varken dåvarande kardinalen Ratzinger, eller någon annan i KK:s ledning kan ha varit så ovetande om de sexuella övergreppen som har påståtts.
Han säger ju 2002, angående avslöjandena i USA att det finns syndare bland prästerna, men hävdar att uppmärksamheten kring dem har till syfte att misstänkliggöra Katolska kyrkan. Vi har ju också skrivelsen till biskoparna från året innan som Iréne Nordegren länkat till på ”Vatikanen utnämner sig själv till objektiv observatör. Som också den visar på kunskap om vad som pågick och önskan att dölja det för omvärlden.
Förutom de hemska övergreppen undrar jag hur människor påverkas av att att hålla tyst om det och inte agera? Hur påverkas ens samvete förmåga till medkänsla osv?
/Anneli
En bra artikel.
Min tro är att den Helige Fadern liksom tusentals biskopar har blivit överraskade av perversiteterna som deras präster och kollegor har gjort sig skyldiga till. Tyvärr har de reagerat långsamt och lamt, både p.g.a. missriktad välvilja och motvilja.
Visserligen kan man med rätta betvivla riktigheten i en del fall: anklagelser som har sitt upphov i snöd snikenhet eller illvilja mot Kyrkan.
Biskoparna (och påvarna) borde hur som helst ha agerat raskt och drakoniskt.
Vi har här i Sverige flera exempel på att man valt att se emellan fingrarna på prästers övertramp (eg. flagranta brott mot barn och sedlighet) och otillåtna smekningar. Nåd skall gå före rätt, har man nog tänkt sig. I dessa ting är det inte så.
Jag hoppas att framtidens biskopar blir kärleksfulla herdar som man kraft också kan svinga rättens svärd.
Torbjörn,
För en gångs skull verkar vi vara rätt överens. Jag tycker också att det är en bra och balanserad artikel.
Men så vitt jag kan se framgår det att varken dåvarande kardinalen Ratzinger, eller någon annan i KK:s ledning kan ha varit så ovetande om de sexuella övergreppen som har påståtts.
Han säger ju 2002, angående avslöjandena i USA att det finns syndare bland prästerna, men hävdar att uppmärksamheten kring dem har till syfte att misstänkliggöra Katolska kyrkan. Vi har ju också skrivelsen till biskoparna från året innan som Iréne Nordegren länkat till på ”Vatikanen utnämner sig själv till objektiv observatör. Som också den visar på kunskap om vad som pågick och önskan att dölja det för omvärlden.
Förutom de hemska övergreppen undrar jag hur människor påverkas av att att hålla tyst om det och inte agera? Hur påverkas ens samvete förmåga till medkänsla osv?
/Anneli