Jörgen Thorhard har skickat oss
FASTEMEDITATION 2: a Fastesöndagen a+D 2010
Gud, du som bjuder oss att lyssna till din älskade Son, låt ditt ord vara vår andliga flöda, så att vi för vårt inre kan se den härlighet tiill vilken Kristus har gått före. Genom honom, Jesus Kristus…
Slutbönen i Vesper och Laudes
Först av allt, Guds Son skriker inte, när han är som närmast viskar han. Så sök honom inte på reklam-TV, inte bland alla färgglada reklamtryck som dimper in genom brevlådan, inte i PR-konsulternas lyckoerbjudanden och livsåskådningspaket, Alla vill de ha din tid, din energi, dina pengar. De försöker överrösta varan’ för att ta dig, sluka dig. Och de skriker ut sina bondfångarramsor.
I det larmet är Guds Son tyst. En gestalt som raskt lämnar marknadsplatsen och går mot öknen och tystnaden, mot ödemarken där det inte erbjuds några lönsamma affärer i frälsningsbranchen: bort från det vackra folket, de pampiga villorna, bort från TV-sofforna där dagens kändis gör yviga uttalanden i små, små frågor.
Ut i den taggiga, avvisande klippöknen. In i tystnaden. In i öknens innersta väsende.
Tystnad,
Inget buller.
Tystnad.
Om vi följer med honom ditut kan vi höra Sonen tala till oss för ”han ropar inte, han höjer inte rösten, hans stämma hörs inte på gatorna”. (Jes 42:2) Och det är en del av fastans innersta väsende, Att lyssna till Sonen i tystnaden.
Fast han inte ropar ut sina ord på gatorna, fast han inte höjer sin röst likt demagogerna. Han är inte i stormen, inte i jordskalvet, inte i elden. Sedan kommer ett stilla sus och då döljer Elia sitt ansikte i manteln för i susningen är Herren. (1 Kung. 19:11-14) Ur susningen talar Herren till Elia.
Vilken skillnad mot denna världens budbärare som ropar ut sin dynga med hög röst. Volymen på budskapet är ett gott kriterium när vi skall skilja på andarna. Demonerna vill överväldiga oss, tvinga oss med makt, slita sönder oss och slicka i sig slamsorna.
Helt annorlunda är Gud. Han vill inte tvinga sig på oss, han talar ur den stilla susningen och vill vinna vårt kärleksvar. Honom känner profeten igen och döljer sitt ansikte med manteln innan han går ut ur grottan för att möta sin Herre och sin Gud.
Ökenfäderna visste vad de gjorde när de drog dig undan bullret ut i den stora tystnaden för att söka Gud, för att höra Sonens röst. I tystnaden väntar Kristus på oss. Där vill han tala med oss, inte skrika åt oss. Tala med oss som vän till vän, som en kärleksfull broder till sina syskon,.
Så må vår fasta vara tystnadens tid då vi hör Faderns älskade Son tala till oss ur den stilla susningen.
//Jörgen Thorhard
