Kumpaner
för en tid se’n (2010-02-04) skrev jag i ett inlägg på denna blogg att Kyrkan måste bli en motkraft.
Här nedan skall jag utveckla mina tankar mer. Men jag vill genast påpeka för läsaren att det inte är något färdigt tankebygge. Förmodligen blit vår reflektion över Kyrkan, Kristi kropp inte färdig förrän den dag Herren återkommer och Kristusmysteriet blir tillfullo uppenbarat.
Kyrkan som motkraft
Har sitt ursprung och sitt ständiga källflöde i Påskmysteriet. ”Kristi död förkunnar vi och hans uppståndelse bekänner vi till dess han kommer åter i härlighet”. Detta bär vi ut till jordens yttersta gränser och helvtets portar kan inte bli oss övermäktiga.
Ingen kan tjäna både Gud och Mammon. ”Han störtar härskare från deras troner och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sin gåvor och rika visar han tomhänta från sig
De kristna lekmännen befinner sig på den mest framskjutna frontlinjen i kyrkans liv; därför harn Kristus givit dem biskopar, präster och diakoner till att betjåna dem med Ordet och Sakramenten. ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.
Vi är jorden salt och surdeg. Det är vår, Kyrkans, uppgift att genomsyra världen, påverka och förvandla den utan att själva bli påverkade. I världen men inte av världen. Kyrkan förvaltar såsom Kristi kropp hela sanningen.
Hon erkänner också med tacksamhet alla medlemmars olika gåvor, från biskoparnas till den ringaste lekmans, hedrar dem som lika i värde och värdighet i vetskapen att de alla är från Gud och tillvaratar dem med djupaste tacksamhet.
//Jörgen Thorhard
tillägg till texten som jag inte lyckades få med från början.
¤ Oundgängligt för Kyrkans profetiska uppgift och för dess förbönstjänst är de kvinnor och män som valt att viga hela återstoden av sitt liv åt Gud som eremiter. I övrigt måste ordens- och kommunitetsliv utformas efter den aktuella tidens krav.
//Jörgen Thorhard