Vänner,
I nummer sex av Der Spiegel finns ett utmärkt reportage om den växande pedofilskandalen inom katolska kyrkan i Tyskland. Bland annat diskuteras bristen på systemkritik. Artikeln kan läsas på engelska här http://freeinternetpress.com/story.php?sid=24491
Gert Gelotte
Det var nedslående läsning. Jag fick i alla fall svar på frågan om allt kommit fram i pedofilskandalsväg, det har det uppenbarligen inte. Att vi bara ser toppen av ett isberg låter inte vidare hoppfullt inför framtiden.
Förklaringen att celibatet vara orsaken till att det finns så många pedofiler bland prästerna, var det 2% man räknade med (?), låter absurd. Det tolkar jag som att om det inte finns kvinnor att tillgå kan en man tänka sig att ha sex med lite vem som helst, andra män eller barn. Att någon man finner sig i den beskrivningen förvånar mig. Framförallt undrar jag hur det står till med sexualiteten hos den som påstår något sådant?!
Pedofili är så vitt jag vet en psykisk störning och pedofiler söker sig till miljöer där det finns barn, katolska eller ickekatolska. Det gäller att hitta dem innan de hinner göra någon skada
Återigen dyker också förklaringen att det här är anklagelser till för att skada katolska kyrkan. Tror dessa kyrkans företrädare på vad de säger? Eller vet de när gör sitt uttalande att det är fel, att de egentligen ljuger för att hålla skenet uppe?
/Anneli
”Kyrkomän ber om ursäkt”
I dagens SVD
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kyrkoman-ber-om-ursakt_4265073.svd
// Irène
Iréne,
Jag läste den också och tyckte att den var saklig och bra. Katolska kyrkan klagar ofta över att bli illa behandlade i media, men här finns så vitt jag kunde se inget att anmärka på.
Något som ofta upprepas närmast som ett mantra är att man som katolik ska vara lojal med katolska kyrkan. Men vad är då lojalitet? Är det t.ex. att tiga om de övergrepp man känner till? Att värna mer om Katolska kyrkans sken utåt än offrens väl?
Jag kan inte förstå annat än att det är så man definierat lojalitet och det gör mig bokstavligen illamående.
/Anneli
Det var nedslående läsning. Jag fick i alla fall svar på frågan om allt kommit fram i pedofilskandalsväg, det har det uppenbarligen inte. Att vi bara ser toppen av ett isberg låter inte vidare hoppfullt inför framtiden.
Förklaringen att celibatet vara orsaken till att det finns så många pedofiler bland prästerna, var det 2% man räknade med (?), låter absurd. Det tolkar jag som att om det inte finns kvinnor att tillgå kan en man tänka sig att ha sex med lite vem som helst, andra män eller barn. Att någon man finner sig i den beskrivningen förvånar mig. Framförallt undrar jag hur det står till med sexualiteten hos den som påstår något sådant?!
Pedofili är så vitt jag vet en psykisk störning och pedofiler söker sig till miljöer där det finns barn, katolska eller ickekatolska. Det gäller att hitta dem innan de hinner göra någon skada
Återigen dyker också förklaringen att det här är anklagelser till för att skada katolska kyrkan. Tror dessa kyrkans företrädare på vad de säger? Eller vet de när gör sitt uttalande att det är fel, att de egentligen ljuger för att hålla skenet uppe?
/Anneli
”Kyrkomän ber om ursäkt”
I dagens SVD
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kyrkoman-ber-om-ursakt_4265073.svd
// Irène
Iréne,
Jag läste den också och tyckte att den var saklig och bra. Katolska kyrkan klagar ofta över att bli illa behandlade i media, men här finns så vitt jag kunde se inget att anmärka på.
Något som ofta upprepas närmast som ett mantra är att man som katolik ska vara lojal med katolska kyrkan. Men vad är då lojalitet? Är det t.ex. att tiga om de övergrepp man känner till? Att värna mer om Katolska kyrkans sken utåt än offrens väl?
Jag kan inte förstå annat än att det är så man definierat lojalitet och det gör mig bokstavligen illamående.
/Anneli