eller åtminstone människans behov eller längtan efter Gud?
Lennart Karlsson publicerar 14 feb en som jag tycker märklig, ensidig, ändå läsvärd analys.
Han använder välfärden som förklaring till att ”Gudstron borde försvinna” (min kanske förenklade citering).
Liknar det omvända resonemanget om ”God the gap” inom vissa vetenskapliga diskurser. Där man tagit Gud som förklaring till det som vi ännu inte kan förklara naturtetenskapligt.
Frågorna är inte ointressanta! Vad tycks? Bakvända resonemang eller ”sanna”?
Krister
Krister.
välfärd eliminerar en eller flera gudsbilder. Men varken nöd eller välfärd svarar på de grundläggande existentiella frågorna:
Varifrån kommer vi, varför är vi här, vart tar vi vägen?
När en gudsbild elimineras, uppstår nya. Varför?
Vi är hopplöst religiösa. Varför?
Det märkliga är, tycker jag, att vi alla har samma information eller brist på information, troende som otroende, men vi drar helt olika slutsatser. Varför?
Och ingen av oss kan svara den andre.
Gert
Gert,
En del av oss tycks hopplöst födda som troende.
Föds man in i en troende familj är det en sak.
Föds man in i en ateistisk familj är det en annan sak.
Det kan göra skillnad.
Agneta
Gert,
Ja, varken nöd eller välfärd tycks eliminera eller besvara våra djupaste meningsfrågor.
Vi är i den meningen ”hopplöst religiösa”.
Och även om vi har tillgång till likartade informationer, så väljer vi olika tro, trossystem
för att känslomässigt klara våra liv. Slutsatserna kan inte bli rationella, det är så många faktorer som påverkar vårt ”val”.
Vi tror också lätt att vi väljer individuellt, men påverkan från de olika grupper som omger oss är så stor.
Så kan vi inte / ens / känna oss nöjda med den gemenskapens tro som erbjuds oss.
Vare sig den kommer från Jesus eller Marx eller…
Krister
Krister,
Gemenskapens tro kan vi inte vara utan. Samtidigt måste vi gå den egna vägen. Det är som att formulera cirkelns kvadratur 🙂
Gert