Vänner,
ännu en pedofilskandal har uppdagats. Den här gången på jesuiternas Canisiusläroverk i Berlin, där två präster systematiskt förgrep sig på elever under 1970- och 80-talen.
”Det är med djup chock och skam jag har fått kännedom om dessa förfärliga övergrepp, som inte var några isolerade företeelser utan snarare skedde systematiskt under en lång rad av år”, skriver skolans rektor Klaus Mertes i ett uttalande.
De båda utpekade prästerna lämnade skolan och Jesuitorden under 80-talet – vilket inte ursäktar någonting!
Det är bra att ansvariga chefer inom kyrkan ber om ursäkt. Det är bra att uppsikten skärps. Men det krävs mer. Pedofilskandalerna inom kyrkan är så omfattande och så utbredda att frågan om systemfel måste ställas.
Hur påverkar celibatskravet urval och rekrytering till ledande uppdrag inom kyrkan?
Gert Gelotte
se även artikel i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=201047
Gert,
Det framkommer inte riktigt om det är en internatskola eller inte. Men det är ju tyvärr så att barn som inte har sina föräldrar i närheten eller föräldrar som inte kan bevaka deras intressen löper större risk att råka illa ut. Det gäller inte bara i katolska skolor, vi har ju skandalen med barn som placerats i fosterhem eller barnhem och utnyttjats på olika sätt här i Sverige.
Sedan är det väl självklart att kravet på celibat för de katolska prästerna minskar urvalet, det fattas präster, troligen för att inte alla prästkallelser prövas. Risken är förstås att man i ren desperation accepterar olämpliga personer.
/Anneli
Annelie,
Jag tror också man måste fråga sig vad celibatet gör med människor som accepterar det som ett påtvingat villkor, men som inte passar för det. Att så många präster i medelåldern lämnar sin livsuppgift är det kanske tydligaste symptomet på att något är fel.
Sedan vet jag inte vad pedofili i andra sammanhang har med pedofili i katolska kyrkan att göra. Visst det är ett mänskligt problem, snarare än ett konfessionellt. Men borde inte föräldrar kunna känna sig säkra för sina barn i katolska kyrkan?
Gert Gelotte
Gert,
Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar med vad ”celibatet gör med människor som accepterar det som ett påtvingat villkor…”. Men kan man inte följa sin prästkallelse helt ut, antingen genom ett påtvingar celibat eller genom att gifta sig och inte blir präst så bör det kännas som att något fattas i ens liv.
Präster som är någorlunda attraktiva för det motsatta könet, blir säkert då och då påminda om vad de avstår från. Några bestämmer sig till sist för att gifta sig.
Du skriver att många medelålders präster lämnar sin livsuppgift. Men kanske är det så uppgifterna kan ändras under livets gång? Jag misstänker att blotta tanken får en och annan att gå i taket, men man måste få ställa frågan.
Fast varför det skulle vara lämpligt för medelålders män att lämna prästtillvaron för det hårda livet som småbarnsförälder övergår förstås mitt förstånd. Jag förutsätter då engagerade pappor och inte slöfockar av den sort som ibland gör kommentarer här.
Det är klart att man som förälder ska kunna lita på den skola där man lämnar sina barn, jag kanske uttryckte mig oklart.
Vad jag ville säga var att pedofiler söker sig till miljöer där det finns barn, oavsett vilka som driver det. Det viktiga är att hitta rutiner för att hindra dem från att ställa till med något.
/Anneli
Anneli,
jag har varit katolik väldigt länge och har sett en hel del på nära håll. För mig är det uppenbart att ett påtvingat celibat kan leda till en allt ödsligare ensamhet som till sist angriper personligheten.
Gert Gelotte
Gert och Anneli
Jag har funderat över det här ett tag nu, och utgår från min långa tid som mentalskötare och vissa tankar inställer sig:
1) Om celibatet vore huvudorsaken borde det vara våldtäkterna som var det gängse sexbrottet bland påtvingat celibatära präster. För har de en frisk sexualdrift så är det ju den vuxna, könsmogna kvinnan som är objekt för parningsdriften.
2) Både när det gäller kyrkliga inrättningar, barnhem o. dyl. så innebär det en maktposition som triggar fram ett pseudosexuellt beteende hos sjuka individer, den bestigande / penetrerande akten ser ut som en parning men är en maktdemonstration. Jämför med en flock kossor utan tjur. Det som bl.a. utmärker såväl internatskolor som barnhem är ju att just det skydd, den makt, som barnen har genom framförallt de vuxna männen i bandet/sidjan/byn saknas, Jag stod en gång vid sandlådan i Uppsala medan mina två äldsta söner lekte och den minste sov. Tillsammans med mig stod en finsk och en persisk pappa och vi kände varan’ väl och vi kom in på ämnet pedofiler, Vi var synnerligen ense över religions- och kulturgränser att gav sig en så’n på mina ungar skulle hans liv bli kort och hans död lång.
//Jörgen
Den ”bestigande / penetrerande akten” är ytterst ovanlig i dessa sammanhang. Skilj mellan våldtäkt och pedofili. Jag tror inte på maktteorin.
Vänner,
Vi skall akta oss för att dra förhastade slutsatser. Det är ytterst få som misslyckas med sitt celibat på så vis att det resulterar i kriminella våldshandlingar.
Det allt dominerande problemet är alla de som lämnar prästuppgiften trots att de är mycket bra präster. Med få undantag har de bästa präster jag känner lämnat därför att de inte klarat celibatet. Detta är mycket vanligare än de flesta tror.
Därefter kommer problemet med alla dessa ”gampojkar”.
När det gäller präster och pedofili handlar det snarare om att celibatskravet snedvrider rekryteringen till prästutbildningen.
Gert Gelotte
Övergreppsskandalen vid jesuiternas Canisiusläroverk i Berlin växer.
Ytterligare 15 fall har gett sig till känna. Skolans rektor Klaus Mertes betonade att ett och annat måste förändras inom katolska kyrkan.
”Övergreppen inte bara här utan också alla andra under de gångna åren ställer den svåra och tunga frågan till katolska kyrkan om hon genom sin kultur och sitt system främjar övergrepp.”
”Jag tror det finns två stickord som katolska kyrkan måste arbeta med : Fobi och språklöshet.”
”Katolska kyrkan har en ångestproblematik och lider av homofobi. Språklöshet ett problem i samband med temat sexualitet. ”
http://religion.orf.at/projekt03/news/1001/ne100129_berlin_missbrauch_fr.htm
// Irène
Irène,
lägg beröringsångest till språklöshet och vi har metaproblematiken bakom sexualneuros och homofobi.
Men det är fantastiskt att skolans rektor, som väl på ett eller annat sätt är knuten till Jesuitorden, vågar sig på sådant klarspråk.
Gert Gelotte
Här en gedigen och tänkvärd skildring. Applicerbar på situationer/vissa personer i katolska kyrkan. Lysande beskrivet av en synnerligen intelligent Persson som dessutom är kristen.
http://www.expressen.se/kronikorer/gw/1.1864042/leif-gw-persson-jag-minns-en-annan-goran-lindberg
Gert
”Men det är fantastiskt att skolans rektor, som väl på ett eller annat sätt är knuten till Jesuitorden, vågar sig på sådant klarspråk.”
Jag håller med. Och därför också viktigt att vi bidrar till att sprida detta nya ”klarspråk” i Sverige på SVENSKA då man här fått för sig att svenska katoliker är mer ”sköra” är genomsnittet och därför måste skyddas extra från ”klarspråk”.
// Irène
Anonym,
tack för länken till Expressen. Det är en mycket tänkvärd analys som jag tror är aplicerabar på fler än polischefer.
Gert Gelotte
Jag tror, precis som flera här att man ska vara noga med att inte koppla ihop celibatet med pedofili, det har inte med varandra att göra. Pedofili är en psykisk störning och inget annat.
Sedan håller jag med Gert om att det ofta är de ”bästa” prästerna som lämnar kyrkan och det är verkligen sorgligt!
Frågan är om inte språklöshet, beröringsångest, homofobi etc. har med den enkönat manliga miljön prästerna lever i att göra? Jag tror att präster som vuxit upp med systrar kan kompensera den ”grabbiga” miljö de lever i, men övriga har det svårare.
/Anneli