Från Wir sind Kirche
Den flamländska dominikanfamiljen:
Kyrka och ämbete
Hur länge varar kyrkfolkets tålamod?
Under ett helt arbetsår (2008-2009) samtalade medlemmarna i den flamländska dominikanfamiljen på temat ”kyrka och ämbete”. Efteråt skrev de en sammanfattande text:
”Vi tar ställning för en trovärdig ortodoxi, i en trohet som är kapabel till förändring.”
Den flamländska dominkanfamiljen – fäder (präster), systrar och lekmän försökte publicera sina slutsatser i några kyrkliga media, men alla avböjde. Därför hjälper Wir sind Kirche” till med att sprida dokumentet digitalt.
Kyrka och ämbete
Vår åsikt
Att vara kyrka här och nu
Jesus från Nasaret grundade ingen kyrka. Däremot kallade han människor (lärjungar och apostlar) för att med dem och genom dem förkunna det glada budskapet. Jesus verkade i början av en rörelse.
Efter Jesu död på korset byggde kvinnor och män, drivna av sin tro på uppståndelsen, vidare på denna rörelse. Dessa första kristna uppmanade människor att tro på Jesus och följa hans föredöme i sina liv..
Från början bildade de Kristustroende gemenskaper som växte samman till huskyrkor där eukaristin firades. De tog hand om varandra och visade omsorg om dem som led nöd, både i och utanför gemenskapen.
Först betydligt senare bildades ur dessa Kristusgemenskaper strukturerade grupper med biskopar, präster och diakoner. En organiserad kyrka och hierarki uppstod först under tredje århundradet. Idag är denna nedärvda kyrkostruktur i stort behov av förändring – i ljuset av Evangeliet, med hänsyn till vår tids kultur och stödd på förnuftet.
Exempelvis måste diskrimineringen av kvinnor upphöra och kyrkan får varken stå under absolutismens eller relativismens diktatur.
Det är också nödvändigt att ompröva dogmer och officiella uttalanden om preventivmedel, omgifta, homosexuella liksom prästernas celibat. Kyrkliga strukturer måste stå i den större gemenskapens tjänst.
Självklart behöver mycket ändras, bland annat hierarkin. Här och nu måste lokalkyrkan inriktas på de kristnas gemenskapsbildande kärlek, på en aktuell förkunnelse och lära och på kamp mot fattigdom och orättvisor. Vi måste också engagera oss för en begriplig, tilltalande och inspirerande liturgi.
Församlingsledare
Vi behöver ingen högstämd teologi om ”vigningens” begrepp
Innebär en kristen människas prästvigning verkligen en ontologisk upphöjelse varigenom hon blir till en sakral person som lever i en överjordisk ”gudomlig sfär” och som förfogar över (magiska) krafter som inte en ”normal” lekman har ?
Eller innebär prästvigningen en persons arbete, samtycket till hennes uppgift, erkännandet av hennes ”hängivenhet och kompetens” genom den lokala gemenskapen och /eller genom samråd med biskopen och i samförstånd med andra kristna?
Utifrån ”det allmänna prästadömet som gäller för alla troende” kan kristna människor ta över ledandet av nattvardsfirandet. Rätten att hålla nattvardfirande har företräde framför vigningen av en manlig celibatär präst.
En församlingsledares funktion är inte enbart av liturgiskt eller av kerygmatiskt (förkunnande ) slag.
Han /hon är framför allt till för att bygga upp den lokala kyrkan på orten. Hans /hennes uppgift är alltså i bredaste bemärkelse pastoral, ledande, ombesörjande. nära människorna…..Tidigare i första årtusendet var det regel att den person som var ansvarig för själavården också var den person som förkunnande evangeliet och förrättade liturgin.
Att leda liturgin är ett medel, inget mål i sig. Den som innehar ledarfunktionen är ett verktyg, och kyrkan utgör rummet i vilket den Smorde ständigt visar sin närvaro i brödets och vinets gestalt, i brödsbrytelsen och utdelandet.
Vår slutsats
Vi slår fast att det sker för lite på ort och ställe och vi vill inte att de nödvändiga förändringarna går en stillsam död till mötes. Därför driver vi på, utan att provocera. Vi tar ställning för en trovärdig ortodoxi, i en trohet som är kapabel till förändring.
Under Präståret, då det i Flandern bara kommer att ske en enda prästvigning, är det ytterst nödvändigt att i konstruktiv anda ha en öppen dialog med kyrkoledningen.
Hur och med vem ska det annars fortsätta ? Ska kyrkfolket bara sitta och vänta på en reform ?
http://www.we-are-church.org/de/index.php?id=125&id_entry=2300
(Översättning Gert Gelotte och Irène Nordgren)
Det händer sig att era texter är svårlästa – kanske är det fel på min dator? – jag citerar inledningen på den text detta är en kommentar till:
Irène, Peter, andra (?)
Dessa ”krumelurer” syns bara via vissa inloggningar och/eller på vissa datorer.
T ex syns dom inte på denna dator. Dæer de syns så går de inte att radera
utan att førstøra den øvriga texten. Jag vet inte hur man skulle komma till rætta med detta problem. Tyværr
Krister
Peter, Krister
jag får tyvärr samma kryptiska inledning och vet inte hur jag blir av med alla dessa krumelurer. Om någon vet så är jag tacksam för tips.
Gert Gelotte
Gert, Peter, Krister
Mea culpa.
På måndag när jag återkommer till min jobbdator kan jag åtgärda. På min hemmadator kommer krumelurerna OFRIVILLIGT till när jag skriver en blogg, men syns inte. Och även om det som inte syns finns så klarar åtminstone inte jag att komma åt det.
På min jobbdator syns krumelurerna och lätt som en plätt tar jag då bort dem.
// Irène
Krister!
En tekniskt tips som kanske kan vara till hjälp:
Förmodligen klistrar du in texten från Word eller något annat ordbehandlingsprogram och får då med tillhörande formatteringskoder.
För att slippa det, gör på följande sätt:
1. Kopiera ursprungstexten från Word (eller vilket program det gäller)
2. Klistra in texten i Windows enkla textprogram ”Anteckningar”
3. Gör ev redigieringar i Anteckningar
4. Kopiera texten från Anteckningar och klistra in den i bloggen.
Då får du en ren text utan formatteringar.
mvh
Bengt
Vadå först under tredje århundradet?
Har de inte läst ignatiusbreven, eller clemensbrevet, eller didaché, eller Hermas Herden (m.fl.)? I dessa ser man en tydlig ämbetsstruktur med biskop, presbyter och diakon, och det första är skrivet redan strax efter år 100 – bara några decennier efter Pauli martyrium och kanske fortfarande under Evangelisten Johannes levnad. Vem vet hur länge ämbetsstrukturen varit realitet innan brevet nedtecknades.
Därtill kan tilläggas att det i breven hänvisas till apostolisk succession – möjligen inte som begrepp men likväl som realitet.
Mycket mer skulle kunna sägas om innehållet i ovanstående manifest (?), men detaljinnehållet är egentligen irrelevant. Under ytan står debatten mellan två tanketraditioner, den kristna och den nya upplysningsgrundade. Den senare har störst inflytande i det västerländska samhället idag och vill att kristendomen skall ansluta sig till denna nya tanketradition, de kristna som vill ha tankekontinuitet inser att detta är omöjligt.
Vissa kristna kyrkor har anslutit sig till (eller är rent av grundade i) upplysningstraditionen och blivit upplysningsreligion med fragmentariska inslag från kristendomen, andra kämpar med att stå kvar i sin tradition.
Sen kan man låtsas hur mycket man vill att det handlar om kvinnor i ämbetet, preventivmedel, homosexualitet och ämbetsstruktur; och så länge man gör det kommer man fortsätta att tala förbi varandra, fastna i begreppsförvirring och inte komma någonstans i debatten.
Jag tycker att man skulle ägna mer tid åt att diskutera sina tanketraditioner istället.
Sist kanske även skall tilläggas att den nya upplysningsgrundade tanketraditionen egentligen inte är särskilt ny, kristendomen har genom hela sin historia fört en intellektuell kamp mot olika varianter av den och hittills framhärdat i att definierat sig som något annat.
Allt gott!
Niclas D
Fär jag fästa Din uppmärksamhet på meningen Du tycks ha missat?
”Under Präståret, då det i Flandern bara kommer att ske en enda prästvigning……”
Får jag sedan ställa en fråga ?
Vad tror Du är anledningen till att det i väst tycks finnas så få katolska män vars drömjobb är att bli katolsk präst ?
Och så ytterst få kvinnor i väst som drömmer om att få bli ordenssystrar ?
En sista fråga.
Till katolska församlingar som inte har någon tillgång till katolsk präst.
Vad har Du för recept utöver ”att ägna mer tid åt att diskutera sina tanketraditioner”
// Irène
Irène
I den traditionella rörelsen finns gott om kallelser. Du är ute och cyklar.
Anton B
Jag räknar inte med SSPX prästkallelser.
Men i konsekvensens namn – i detta sammanhang- inte heller med alla kvinnliga prästkallelser.
// Irène
1. Den traditionella rörelsen är vida större än SSPX.
2. Varför räknas inte SSPX? Din tes haltar nog om du måste ta till den sortens bokföring.
3. Din sista mening vilar inte på logik utan på ideologisk dogmatism.