Julen är inte gullig.
Herdarna och deras får. Rensa skallen från alla pastorala idyller med lummiga parklandskap och ulliga, kritvita lamm som skuttande leker med den väna herdinnan medan herden spelar på sin flöjt.
Tänk först ett nästan halvökenområde med klippig, otillgänglig terräng försänkt i djupaste nattmörker. Tänk sedan en liten eld, inte en stor som kostar en massa ved. Runt de fyra till åtta män i grova yllekläder. En eller två är vakna och har vakten. Lyssnar efter ljud son inte hör natten eller fåren till. Det finns säkert varg i trakten, han river får, skingrar hjorden men är ofarlig för människor, Och lejon, de är farliga för både få och folk. Ett skadat lejon är en av de svåraste motståndare som finns. Idag rekommenderas en bössa i kaliber .400 eller grövre. Och så hotades herdarna av rövare, värst av allt, Det var desperata män som bara hade döden att se fram emot. I strid om de hade tur, korsfästa ifall de hade otur.
Låt oss så ta en titt på herdarna. Grova yllekläder och skägg. Varierande ålder och ett informellt, funktionellt ledarskap där den som har mest kunskap och erfarenhet erkänns som stundens ledare när en så’n behövs. De har inte mycket prylar med sig, det har man inte när man följer en fårskock till fots i bergsterräng. En stav, mycket användbar som stöd, ramför allt om det bär utför i stenskravel och bäckel;används för att fösa får i önskad riktning; ett mycket bra vapen som blir ännu effektivare med en spets i ena ändan så att staven blir ett spjut. Var sin kniv, man är prisgiven i markerna utan den; slungor och kanske några pilbågar. Det är i vart fall nga veklingar som vaktar får om natten i Judéens bergsbygd, då skulle de förlorat både djuren och livet.
Fåre själva år förmodligen grå, seniga djur. Inte det minsta dumma men varska och beredda att fly så fort faran anas. Härdiga djur som kan klara sig i ett torrt och kargt land. Vill du se får idag som liknar NT:s skall du söka upp en flock gutefår eller norsk villsau. Det är väl värt besväret, för det är vackra djur. Och den som har en skock gutefår bufflande runt benen har gjort en tidsresa upp till 11.000 år tillbaka i tiden. Till herdenomadismens första tid.
Nästgårds våra herdar är det dags för en ung flicka att föda. Hon har tvingats ut på vägarna, höggravid, av kejsarens påbud om skattskrivning, för hennes trolovade är av Davids hus och då måste de skrivas på Davids stad, Betlehem, stamhemmanet på svensk bondska. De kommer till härbärget men där är der knökfullt av folk i dessa dagar då kejsarens guldtörst drivit ut folk på vägarna, gästgivarna tjänar storkovan. Det var staten och kapitalet redan då. Till sist får de en plats i stallet och Maria kan föda.
Fröjda dig, Guds Moder
ty genom dig går glädjen upp över världen.
Och en ängel, ”Han gör eldslågor till sina sändebud ” kommer för att proklamera att Messias, Herren, är född i Davids stad. Men denne ängel lämnar inte sitt bud i kung Herodes palats, inte hos översteprästen eller till Stora Rådet utan till herdarna som vaktar får om natten, till Gudsfolket. Till dem som ingenting är i maktens ögon. Till herdar i grova kläder med vapen till skydd får hjorden och sig själva kom Herrens ängel med budet att Messias var född, att folkets längtan var slut, att den gryning som stundade var den första att gå upp över det slutliga, eviga jubelåret, att profetiornas tid var till ända och uppfyllelsens tid hade börjat. Så medan de mäktiga sov eller festade och hängav sig åt dulgadåd lyste Guds den Högstes härlighet över herdarna, folket och ord ur den himmelska liturgin hördes på en undanskymd plats i Judéens bergsbygd.
Barnet som föddes den natten kan ses genom en av hans egna liknelser, den om senapskornet, Liten, skrynklig och hjälplös men han växte upp och blev dödens besegrare . I den natten blev Gud människa för vår gudomliggörelses skull. Gud och människa återförenas i detta nyfödda barn och som sann människa måste han födas av en kvinna. Maria, Guds Moder, Gudaföderskan.
Fröjda dig, du som rymmer honom
som himlarnas himmel ej kan rymma.
Fröjda dig, du port till den Treeniges mysterium.
Att Gud blev människa är ett mysterium, på en gång totalt obegripligt och otroligt enkelt. ”Ty för Gud är ingenting omöjligt.” är ängelns raka och okomplicerade förklaring till att den ofruktsamma Elisabet blivit havande och att Maria själv skall föda en son utan att ha legat med en man. Och Marias svar är lika enkelt rakt på sak: ”Må det ske med mig som du har sagt.” Fast tösabiten borde var’t vettskrämd., Trolovad med Josef och på smällen, men inte med honom. Ändå visar hon ett lugn och ett mod som överglänser hennes fader Davids vid mötet med Goliat. Vapenlös, skyddslös sveper hon sig i Herren Sebaot, härskarornas Gud som i en mantel och svarar: ”Må det ske med mig som du har sagt.”
Marias möte med Gabriel är en av dessa förunderliga stunder då historien byter riktning. Då Gud satsar allt på ett kort och tar hem spelet. För Maria hade kunnat säga NEJ.
Fröjda dig, ty skapelsen förnyas
och Herren, han som skapat allt
har utvalt dig och gjort dig till sin brud.
Men det gjorde hon inte och vi vet hur det gick. Hon sade, frivilligt och medvetet JA till Gud och därför prisar vi henne salig. (Här i Tito Collianders praktfulla översättning).
Härförerska i strid för oss
dig Gudamoder bringar vi
ditt från ofärd frälsta folk
tacksamma segersånger.
Jörgen Thorhard, Stöllet
