Suzanne Kaplan skriver i SvD 11 januari 2012 en artikel om rubrikens fråga. I papperstidning vill jag minnas att rubriken ställde just frågan om att försoning kunde ofta vara ett rimligare mål än förlåtelse, mellan individer, mellan stater. Mitt tillägg blir att samma frågor finns ju mellan troende och icke troende, inom kyrkor och samfund. Mellan ”kristna grupper”, t ex nu under den pågående årliga böneveckan för kristen enhet.
I webversionen av SvD är rubriken ”Skuld hjälper ingen”.
Jag tycker att – oavsett rubrikens olika formuleringar – detta var en av de klokaste texter jag läst om ämnet på länge. Ämnet är ju evigt aktuellt, nu senast massmedialt om en dotter som skriver om sådant som hennes mor gjort henne; och som dottern nu hävdar att det kan ingen kräva att hon skall förlåta sin mor. Rätt resonerat av dottern, tycker jag. Och kanhända kan försoning nås i en framtid; mor och dotter är ju fortfarande i livet. Jag tycker dottern gjorde mycket bra ifrån sig i Skavlans senaste program i fredags; modern hade avböjt medverkan.
Bortsett från detta aktuella så tycker jag Kaplans artikel är så klok. Både hon och hennes man är psykoanalytiker, han heter Tomas Böhm och är välkänd för flera böcker om samlevnad, känslor och mänsklig utveckling.
Krister Janzon
