Vänner!
Kristna av alla sorter brukar förfasa sig över sekulariseringen – alltså att all färre går i kyrkan och håller sig till trons traditionella formuleringar och beteenden. Ofta beskrivs detta fenomen som att tron urvattnas medan materialismen och hedendomen breder ut sig. Är det så? Jag tycker slutsatserna kan ifrågasättas.
Tron i kristen mening är tillit till Gud. Tron handlar inte om bestämda formuleringar eller levnadsregler. I varje fall inte i första hand. Att tron är död om den inte får konsekvenser i livet är en annan fråga.
Alla människor har andliga behov. Men de ser olika ut. För några är det avgörande att alltid veta vad som är sant och rätt. För andra yttrar sig tron som sökande efter det som är sant och rätt. För de flesta torde de andliga behoven befinna sig någonstans däremellan.
Trons uttryck präglas av ett omgivande samhälle och åldras. Emellertid förändras samhället mycket snabbare än kyrkorna. Därav uppstår en situation där trons uttryck inte längre är relevanta för de samhälle därkyrkorna verkar. Som en konsekvens slutar människor att gå i kyrkan och använda trons uttryck. Varken kyrkans språk eller regelverk möter möter deras andliga behov. Enklare uttryckt: Det tjänar föga till att tala med en människa på ett språk som denne inte förstår.
Sekulariseringen är såldes inte trons kris utan den formaliserade trons kris. Den som vill möta sekulariseringen måste våga kapa förtöjningarna till det förflutna med dess uttryck och beteenden. En del av det gamla ryms i båten, men inte allt.
Den avgörande frågan blir: Vad innebär tillit till Gud i vår tid, i vårt samhälle, på vårt språk?
Gert Gelotte
Gert
”Kristna av alla sorter brukar förfasa sig över sekulariseringen – alltså att all färre går i kyrkan och håller sig till trons traditionella formuleringar och beteenden. Ofta beskrivs detta fenomen som att tron urvattnas medan materialismen och hedendomen breder ut sig. Är det så? Jag tycker slutsatserna kan ifrågasättas.”
Du har stöd för ditt ifrågasättande av tex Frans Holin SJ som 1991 skrev en bra artikel i Signum ”Den ofrånkomliga sekulariseringen” där sekularisering lyfts fram som en TVINGANDE faktor för kyrkorna
”att besinna sig på vad som är verkligt väsentligt i budskap och kyrkoliv. Den manar dem att utan baktankar betrakta sig som solidariska partners till andra goda krafter och samarbeta med dem som i humanitetens namn slår vakt om människans värde och värdighet. Slutligen tvingar sekulariseringen kyrkorna att på allvar reflektera över vilken situation i världen som är den för den kristna kyrkan i ordets djupaste mening normala: den situation under en period av västerlandets historia då kyrkan, allierad med den världsliga makten, hade en ledande position i samhället. Eller den situation då kyrkan såsom engagerad minoritet är hänvisad till kraften i sitt budskap och på ett helt nytt sätt förpliktad att forma hela sitt framträdande till ett vittnesbörd om den erfarenhet och kunskap om Gud och människan som den vet sig vara bärare av.”
http://usr33.srv2.saxoserver.de/signum/template.php?page=read&id=1954
En som också förstår vikten av att katolska kyrkan istället för att NEDLÅTANDE uttala sig om ateister och sekularisering – är kardinal Ravasi som tagit initiativ till dialogprojektet
”Hedningarnas förgård ”
Här artikel i Signum som översatts av Örjan Ekman
http://signum.se/hedningarnas-forgard/
// Irène
Irène, vänner,
jag fastnade för Franz Josef Holins ledare, särskilt följande reflektion om sekulerarisering:
”Den är inte en sjukdom eller ett andligt matthetstillstånd utan en djupgående förändring i den västerländska kulturen, som kyrkan måste lära sig att förstå och handla utifrån, om den inte vill fastna i gårdagens frågeställningar. Förhoppningar om en omfattande väckelse och om ett återinsättande av kyrkan i gamla positioner är knappast ägnade att bidra till att kristendomen blir närvarande och relevant i samhället. Framhävande av kristendomens överlägsna kulturella värden går knappast hem hos dem som i människans namn försvarar humanitet och människovärde.”
Det är mycket klarsynt. FJH skrev detta 1991 och nu kan vi konstatera att allt har gått precis så illa som man kunde tänka sig då.
Kyrkans ledning vägrar att ens försöka förstå förändringarna i den kultur och det samhälle vi lever.
Kyrkan har fastnat i gårdagens frågeställningar. Synen på kvinnors roll är fosiliserad, uppfattningen om homosexuella likaså. För att inte tala om om upplysningens och demokratins ideal.
Alla krafter sätts in på ett ”återinsättande av kyrkan i gamla positioner”.
Kyrkan leds av män som föredrar att leva i förflutenhetens ghetto framför att göra Jesus närvarande i vår tid.
Gert Gelotte
Franz Holins artikel/ledare i Signum är ju så lysande tänkt och skriven!
År 1991 och än mer aktuell idag.
Krister
Gert och Irène.
Gert: ”Kyrkan leds av män som föredrar att leva i förflutenhetens ghetto framför att göra Jesus närvarande i vår tid.”
Irène: ”Kristendomen bygger på mötet med den uppståndne Messias.” ”Självklart”
Irène: ”Jag tror på Jesus och det han sagt. Jag tror däremot INTE på B16.”
Med sådana satser, på ett språk som inte bara jag förstår och uppfattar som otvetydigt evangeliska, öppnar ni KV på vid gavel för en bred rörelse för ekumenisk och ideologisk reform av Kyrkan i manifestets riktning. En rörelse i västeuropeisk och nordamerikansk stil.
Inez inträde på scenen med sin tredje väg mellan ”dogmatism och dogmfobi” visar att en breddning är möjlig. Just Inez får anses tillhöra spetsen av vårt avantgarde men som svenskkyrklig är hon en av de djärva ekumener som i högsta grad hör till reformrörelsen.
Irène, idag är en bemärkelsedag för oss som tror att kosmos äger ”inherent intelligibility”.
Så här lyder ingressen till en artikel på DN/Vetenskap:
”Jakten på fysikens heliga graal ser ut att lyckas. Forskare vid kärnfysiklaboratoriet CERN i Schweiz har starka indikationer på att Higgspartikeln existerar. I så fall ligger vägen öppen mot den ”teori om allt” som världens fysiker suktar efter.”
En helhetsbild av universum med andra ord;-D. Därmed inte sagt att vi någonsin kommer att kunna gå till botten med vare sig existensens, människans eller gudomens gåta.
Samuel.
Gert och alla,
När man läser artiklar som denna, skrivna på 1980-90-talet och jämför med vad som skrivs idag blir det tydligt hur Katolska kyrkans utveckling gått bakåt sedan dess.
Jag tror inte att Frans Holin eller någon annan präst i landet skulle skriva så insiktsfullt och frispråkigt nu.
Är det klarsyntheten eller modet som försvunnit på vägen?
Anneli