Vem bestämmer kyrkans lära ?

Bengt

Här kommer mina kommentarer på dina svar som du gav utifrån några frågor jag ställde till dig.  Jag börjar ett nytt blogginlägg då jag vid läsningen av dina svar alltmer förstår varför katoliker (inklusive dig och mig ) så ofta talar FÖRBI varandra.

”Nu är det kyrkans lära ……. ” skriver du ofta som ett försvar för din LOJALITET. Och underförstått därmed basta.

Jag skulle dock  vilja fortsätta där du  sätter punkt.

Vem bestämmer ”kyrkans lära ?”

Om svaret är LÄROÄMBETET   / MAGISTERIET  så blir följdfrågan vilka utgör Magisteriet?

Om svaret är biskoparna i kollegialitet med påven så är det ju av högsta intresse hur biskopsutnämningar går till IDAG?

Med tanke på att du och hierarkin älskar att betona TRADITIONENS OERHÖRDA betydelse inom katolska kyrkan kan det vara av intresse att påpeka att  på denna punkt är påven och  hierarkin inte så NOGRÄKNADE.  Inte alls konservativa i betydelsen att värna om URKYRKLIGA traditioner.  Man skulle kunna säga att dagens påvedöme –  när det gäller förfaringssätt  vid biskopsutnämningar –  är supermodernt.  Och alltså helt TRADITIONSLÖST   i kyrkohistoriska mått mätt.

Dagens praxis sker  ’SUB SECRETO PONTIFICIO’ med frågeformulär och nuncie och lista med 3 namn på biskopskandidater  -terna – som skickas till Vatikanen.

”At the end of the process the list is sent to the pope for decision. “

Traditionen ser ut så här

Urkyrkan till ca år 1000

1 “In the first millennium of church history most bishops were elected by the people of the diocese with subsequent final approval by the Metropolitan (the senior regional archbishop) and/or the pope.”

1000 talet till ca 1800-talet.

2 “Right up until the nineteenth century bishops were usually nominated by the civil ruler, or were elected by the senior priests of the diocese. At most the pope and the Vatican got a say at the end of the process.”

Så kommer vi till det hemliga frågeformuläret som jag nedan länkar till och där jag särskilt  ber dig att kolla nr 6 och historiebeskrivningen.

6  ORTHODOXY

“Doctrinal orientation. Loyalty to the Doctrine and Magisterium of the Church. In particular: the attitude of the candidate to the Documents of the Holy See on the Ministerial Priesthood, on the Priestly Ordination of Women, on marriage, on sexual Ethics and on Social Justice. Fidelity to the genuine Tradition of the Church and commitment to the authentic renewal promoted by Vatican 11, and adherence to the ”Statement of Conclusions, 1998”.

http://www.catholicsforministry.com.au/news/vatican-secrets-selection-of-bishops/

Alltså  det hela  blir ett slags moment 22.  Eftersom påven är emot kvinnliga präster och homosexuellas likaberättigande så anser påven i sin maktfullkomlighet att  det är kontraindicerat att  präster som tycker annorlunda än påven –men som TROTS DETTA  utgör kyrkan lika mycket som påven själv  – vigs till biskopar.

Påven klonar sina åsikter via sina biskopsutnämningar som sedan ligger till grund för kardinalsutnämningar som sedan ligger till grund för nästa påveval och vi får  ett slutet system som inte alls var tänkt från början.

Mot denna bakgrundshistoria ställde jag frågan

Anser du att det är korrekt att det vid BISKOPSUTNÄMNINGAR ska ligga en katolsk präst i fatet om denne är FÖR kvinnliga präster dvs att som katolsk präst inte ha något emot att också kvinnor vigs till präster är en kontraindikation till att bli katolsk biskop.

Du svarade

– ”Nu är det kyrkans lära att prästämbetet är förbehållet män, kyrkan är i sin fulla rätt att utse biskopar som är lojala mot det kyrkan lär.
Jag accepterar kyrkans lära på denna punkt och anser det inte vara en jämlikhetsfråga. Det föreligger en komplementaritet mellan könen som framhävs i hur prästämbetet är konstruerat, det är ingen rättighet att bli präst, det är något som kyrkan kallar till.
Kvinnor har och skulle kunna ha ännu mer viktiga och framträdande uppgifter i kyrkan som komplementerar den manliga hierarkin.”

Angående kyrkan och demokrati säger du

– ”Jag säger att vissa saker i KV´s program är bra, det är inte detsamma som att kyrkan är en demokrati. Även på en arbetsplats där det finns ett klart reglerat ansvar knutet till tjänsteställning kan det vara bra med demokratiska inslag, men chefen måste ha sista ordet, eftersom han har yttersta ansvaret för besluten.”

Du vill alltså jämställa KYRKAN  med en arbetsplats där chefen har sista ordet.

OK men till rättigheten att ha sista ordet hör OCKSÅ  skyldigheten att ta konsekvensen av detta sista ord,  vilket ibland kan leda till skyldighet att avgå som chef, att bli avskedad eller omplacerad dvs befordrad nedåt i  hierarkin.  En arbetsplats där chefen  har sista ordet  men som är en arbetsplats i en demokratisk KONTEXT dvs demokratisk stat,  där har arbetstagare som anser sig negativt särbehandlade möjlighet att gå till arbetsdomstol, få hjälp av facket osv.

Jfr den totala rättslösheten för negativt särbehandlade arbetstagare inom katolska kyrkan osv

Och skulle du kunna nämna någon  arbetsplats du känner till  härhemma eller utrikes (med undantag av Vatikanen) där det är praxis att chefen kallas Helig fader  ?

Du skriver vidare

”även på den universella nivån måste finnas en som representerar hela den samlade universella kyrkan – biskopen av Rom, västkyrkans patriark, påven.”

Helt plötsligt är det bara fråga om representation.  Det är ju något helt annat än  rättigheten  ”att ha sista ordet och yttersta ansvar för beslut.”

Du måste bestämma vilket du menar.

Till sist några ord om Kroppens teologi och JP2.

Jag vänder mig emot att celibatära  vita västerländska män ska ha tolkningsföreträde ”SISTA ORDET”  när det gäller kyrkans universella syn på sex- och samlevnad.

Människans  förmåga att kontrollera sin fruktsamhet  har givit  kvinnor en revolutionerande valmöjlighet  som dock tyvärr  ännu INTE står alla kvinnor till buds.

Så länge det finns kvinnor på jorden som tvingas föda ett barn varje år alternativt dö i barnsäng efter ofrivillig graviditet så länge  känns Kroppens teologi cynisk i mina ögon.

Alla tjusiga beskrivningar om sexualitet faller  om kvinnor (i motsats till män) tvingas till att riskera sina liv vid samlag. Vilket fortfarande är fallet i tredje världen och vilket var fallet för alla världens kvinnor fram tills för inte så länge sedan.

I Sverige blev det lagligt att upplysa om preventivmedel 1938.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lex_Hinke

Påven håller krampaktigt kvar vid synen på sex kopplat med reproduktion pga att om den  kopplingen släpps och artificiella preventivmedel istället anbefalles så faller huvudargumentet mot homosexuell sexualitet.  Och om sådan tillåts uppkommer frågan om  sex inom och utom äktenskapet.

Ska bara homosexuella få ha sex utan att gifta sig?   Vilka argument håller här gentemot  föräktenskapliga och utomäktenskapliga heterosexuella relationer ?

// Irène

PS  Bengt varje gång du skriver ”nu är det kyrkans lära ”  är det alltså viktigt att du inser att denna ”kyrkans lära ” är vad befintliga biskopar och påven tillsammans bestämt men  att vilka biskopar det är som bestämmer det bestämmer påven själv.

Påvens utnämningsprivilegium har inget med ”kyrkans lära” att göra utan  är ett nytt påfund som Gudsfolket genom gemensamma påtryckningar   kan KRÄVA ska förändras.

  Ju förr du inser detta ju förr kan du och KV sluta motverka varandra och  istället samverka.