Vänner,
Ingen har sett Gud. Därför omger vi oss med gudsbilder – föreställningar om vem och hur hon/han är som vi kallar Gud.
Inom kristendomen finns åtminstone två väldigt olika uppfattningar om vem och hur Gud är.
I den ena bilden är Gud någon att vara rädd för. Hon/han ligger liksom på lur och bara väntar på att vi skall begå någon synd som kan bestraffas. För att hålla denna gud på gott humör måste vi be mycket, ständigt bekänna oss skyldiga, plåga oss själva och utföra vissa mycket bestämda och komplicerade ceremonier. Gör vi detta blir Gud glad och belönar oss med evigt liv i paradiset.
I den andra bilden är Gud någon att ty sig till. Hon/han förmår bara i begränsad utsträckning lösa våra problem här och nu. Men som Jesus från Nasaret dör han/hon på korset för att visa att hon/han älskar oss oreseverat. Han/hon är mera mor än far, skulle man kunna säga. Denna Gud kan vi lita på i alla väder. Hon/han vill ha kärlek för kärlek i stället för offer. För att inte komma in i hennes/hans paradis måste vi bokstavligen tvärvägra.
Man kan beskriva dessa båda gudsbilder även på andra, mindre provocerande, sätt. Kombinationsmöjligheterna är därvidlag oändliga. Men jag har medvetet valt de ord jag valt därför att jag tänker blanda in arkeologi i teologin.
Om vi vill kunna göra någorlunda kvalificerade gissningar om vad människor i Sverige trodde under exempelvis stenåldern kan man försöka lära av nutida stenålderskulturer. Vi finner då komplicerade världsbilder och livsåskådningar.
I standardverket ”Arkeologi i Sverige” gör författaren Göran Burenhult en intressant iakttagelse av hur gudsbilder i teknologiskt primitiva kulturer påverkas av yttre omständigheter.
I kulturer där det är ont om mat och där krig är vanligt förekommande, är Gud/gudarna mycket manliga, grymma och blodigt offerkrävande. Dessutom är könsrollerna tydliga med kvinlig underordning.
I kulturer där det är gott om mat och där fred är det normala, är Gud/gudarna snarare kvinnliga än manliga. De är inte grymma och kräver inte blodiga offer. Könsrollerna är mindre drastiska, män och kvinnor lever tämligen jämställda.
Det är inte svårt att urskilja samma mönster i kristendomen. Ju hårdare tider, desto hårdare och manligare Gud. Ju mildare tider, desto mjukare och kvinligare Gud.
Jag är tvärsäker på att mycket få av dagens kristna svenskar tror på 1600-talets Gud – som han manifesterades i den lutherska ortodoxin. Häxprocesserna genomfördes därför att Gud krävde det (i Gamla Testamentet) och därför att han förväntades hämnas på hela folket om inte kungen (Carl XI) och överheten lydde – för att ta ett drastiskt exempel. Analogt torde det vara mycket få katoliker som förväntar sig det eviga livet i belöning om de dräper en muslim – trots att en påve har utlovat detta. Korstågens Gud är inte vår Gud.
I vårt Europa är fred det normala och vi har mer mat än vi kan lagra när vi ätit oss mätta. Intressant nog har vår gudsbild i takt med tillgången på mat och fred blivit allt vänligare och allt mindre manligt krigisk. Observera att jag inte påstår att det finns ett absolut samband. Men jag tycker iakttagelsen är både relevant och intressant.
Kanske kan den hjälpa oss att reflektera över Gud bortom gudsbilder, gudomligt motiverade könsroller och behov av en gud som svarar mot våra känslomässiga, kulturella och materiella behov.
Gert Gelotte
Gert,
Intressant!
Det är väl i stora drag de två gudsbilder du beskriver som står emot varandra här på bloggen. Går man in i detaljer håller jag inte med om att den ”milde” guden inte kan gripa in så mycket. Det upplever jag att han/hon kan och gör. Däremot är vi människor inte så lyhörda…
Jag vill minnas att jag för länge sedan läst att de ”manliga” och aggressiva gudarna är vanliga i jaktkulturer, medan gudinnor med hör samman med jordbruk. Men det var många år sedan jag läste arkeologi och forskningen har gått framåt ser jag av det Burenhult kommit fram till.
/Anneli
Anneli
Det stämmer att jägar/samlarkulturerna oftast har en manlig skapargud och dessutom är de ofta monoteistiska. Men inte krigiska, det fnns helt enkelt inget ekonomiskt utrymme för dylika lekar, jägarna har vettigare saker för sig., de jagade.
Kriget är en frukt av den neolitiska katastrofen, dvs jordbruket som genom bofastheten tillåter ett barn per år, ger ett överskott som kan lagras och oflyttbara tillgångar i form av jordbruksmark. Dessutom ger jordbruket en medelarbetstid på 10-12 tim/dag mot jägarnas 4. Jordbruket är alla krigs moder. Det finns gott om unga män att skicka ut i krig, det finns lagrade och fasta tillgångar att erövra och då det är en arbetsintensiv näring är slaveriet en följd.
Gert
Visst har vi sett Gud, vi har ju sett Sonen, ”Gud av Gud… … av samma väsen som Fadern”, i det konsekrerade brödet och i ikonerna, fönster mot himlen. Jfr Joh 14:9 ff
Jörgen Thorhard
Jörgen,
jomenvisst – fast kanske inte så enkelt som du skriver. På korset skriker Jesus: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.” Sedan uppstår han från de döda. Formuleringen ”gud av Gud … av samma väsen som Fadern” är väl funnen, men vad betyder den? Jag har aldrig sett en förklaring som inte kräver en förklaring som inte kräver en förklaring och så vidare i all oändlighet. Kanske därför att det inte finns en förklaring.
Gert Gelotte
Jörgen,
en parentes. Trots det primitiva jordbrukets råslit skall vi nog för egen del vara glada över neolitikum. Den tidiga jägarstenålderns samlade befolkning i Skåne beräknas till 250 personer, enligt Burenhult. Livet som nomadiserande samlare, fiskare och jägare i ett hårt klimat kräver enorma ytor per person.
Gert Gelotte
Jag vet, Homo sapiens har levt som jägare/samlare c:a 95 % av sin tid på jorden, H erectus och H habilis före oss.
Se’n kom syndafallet och vi påbörjade resan utför. Jordbruket är roten till överbefolkningen (vi skulle UPPfylla jorden, inte ÖVERfylla den), det är roten till klassamhällena,krig, slaveri och förtryck, epedemiska sjukdomar, strukturell svält och felnäring, prylgalenskaoen (du blir mycket restriktiv i ditt ägande när du bär det på ryggen) städerna och staten m.m.
Genesis berättar mycket symboliskt hur jordbrukaren Jakob lurar till sig förstfödslorätten från Esau, jägaren.
250 personer in Skåne låter som tillräckligt mycket utrymme per person och ett uthärdligt miljöslitage som gav ett uthålligt samhälle. Det är ju inget självändamål att vara många och kräla på varan’ som myror i en myrstack.
Hälsningar
Jörgen
Gert – om ”Att se Gud”
Jo, så enkelt är det som jag beskriver det och så komplicerat är det som Du beskriver det att varje svar ger tre nya frågor. Lösning en kanske är att låta svaren vänta till den dagen då vi skådar ”ansikte mot ansikte” och till dess betraktas av ikonerna och betrakta ikonerna och sjunka in i dem.
Hälsningar
Jörgen
Gert,
Du skriver ”Jag har aldrig sett en förklaring som inte kräver en förklaring som inte kräver en förklaring och så vidare i all oändlighet. Kanske därför att det inte finns en förklaring.”
Kanske är meningen att vi ska söka förklaringar tills vi blir tvungna att släppa taget och först då förstå något om Gud?
Diskussionen om mångfald har varit uppe här på bloggen flera gånger och kanske hör den hemma även här. Att vi tillsammans med våra olika tolkningar, erfarenheter och infallsvinklar bättre förstår Gud.
Jag har hittat ett bra citat av Katarina av Siena som kan tillföra en del här även om det varit ännu bättre i en annan diskussion, dvs om jag hade hittat det då…:
Gud sade till Katarina ”Jag skulle ha kunnat skapa människor så att var och en av dem hade allt, men jag föredrog att ge olika gåvor till olika människor, så att alla behöver varandra”.
/Anneli