I dagens SvD finns en artikel om nyfödda barn som misstänks ha stulits av nunnor och läkare vid spanska sjukhus. Det började under Franco-tiden, då barn till republikanska föräldrar omplacerades hos regimvänner. Men spädbarnsstölderna har sedan fortsatt och främst drabbar fattiga och unga kvinnor. SvD skriver att man uppskattar att det kan röra sig om så mycket som 300 000 illegala adoptioner!
Stämmer detta, så är det ytterligare ett tecken på att det är något som är allvarligt fel i människosynen på många håll i Katolska kyrkan.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/jakt-pa-stulna-barn_6654834.svd
Anneli
Bengt Malmgren har tagit upp ämnet på sin blogg men har än så länge ingen åsikt om saken. Jag gissar att det beror på t.ex. Signum inte kommenterat uppgifterna ännu.
Kommentarerna på hans blogg är de sedvanliga oerhört cyniska bagatelliseringarna och bortförklaringarna som alltid förs fram när katolska missförhållanden avslöjas. Av typen, det är inte sant eller att det är bra att barn till ensamstående mödrar adopteras bort.
Men den här processen verkar ha pågått i Spanien i flera år, man har samlat in vittnesmål där många beskriver samma sak, det nyfödda barnet har förts bort snabbt efter förlossningen. Föräldrarna har inte fått se det och sedan har personalen sagt att barnet dött och visat upp ett fryst spädbarn. De har heller inte fått vara med på begravningen och ofta inte kunnat se att en grav grävts.
Det finns flera föreningar med anhöriga som letar efter de stulna barnen. Så nog verkar det trovärdigt och förskräckligt.
Även reaktionerna från omgivningen med bortförklaringar i det längsta är obehaglig. Vi ser den ju här i Sverige också. Särskilt skrämmande blir det när personer som är hur empatiska som helst i vanliga fall, kan vara totalt känslokalla om det är katolska ledare som är förövarna och brotten skett i katolska miljöer.
Anneli
Jag collade upp länkar (en gång för ngn vecka sedan i engelska och spanska språksammanhang).
Det verkar intet ha börjat 1939, med Francos seger, utan snarare kring 1960. D v s fortfarande Franco, men intet längre i krig mot Azaña. Och kyrkomän af ett slag som passerade som progressiva (de hade ju mod att bryta mot ”primitiv tabu-mentalitet” i fråga om fjerde budet) just före Vaticanum II och i hemligt förbund med – läkare.
Jo, det fins allvarliga fel på menniskosynen – och budordssynen – hos progressistiska catholiker. Och andra progressister.
Att det sedan i fallet under Franco var régimvänner ”till höger” och i Sverige eller Sovjet snarare varit régimevänner ”till venster”, som evolutionister och heliocentriker, som hex-försvarare och Galileos riddare är en annan sak.
Hans-Georg Lundahl och alla
Då har vi ett konkret exempel på bagatellisering och bortförklaring även här. Det blir inte på något sätt bättre i händelse bortrövandet och försäljningen av nyfödda ”bara” förekommit sedan 1960-talet. På BBC News skriver de i alla fall att det pågått sedan 1930-talet.
”The practice of removing children from parents deemed ”undesirable” and placing them with ”approved” families, began in the 1930s under the dictator General Francisco Franco.
At that time, the motivation may have been ideological. But years later, it seemed to change – babies began to be taken from parents considered morally – or economically – deficient. It became a money-spinner, too.
The scandal is closely linked to the Catholic Church, which under Franco assumed a prominent role in Spain’s social services including hospitals, schools and children’s homes.
Nuns and priests compiled waiting lists of would-be adoptive parents, while doctors were said to have lied to mothers about the fate of their children.”
http://www.bbc.co.uk/news/magazine-15335899
Jag undrar för övrigt vart pengarna från de illegala adoptionerna tog vägen? Delade regering och Katolska kyrkan lika? Stoppade läkarna, prästerna och nunnorna dem i egen ficka?
Anneli
Här är en ännu utförligare artikel, på engelska, ur El Pais. Även där står 1930-talet som startpunkt och handeln med nyfödda i Spanien ska ha pågått till 1980-talet.
http://www.elpais.com/articulo/english/On/the/trail/of/Spain/s/stolen/children/elpepueng/20110307elpeng_4/Ten
Anneli
Inte bara i Spanien.
Detta med att stjäla barn och sälja dem för adoption har varit vanligt i många länder. Särskilt är det, tråkigt nog, mest katolska nunnor, präster och katolska läkare som varit involverade.
Det är mycket upprörande. Ja, det är så hemskt att en del människor inte vill tro på det; det kan nog vara enklare och kanske mindre smärtsamt att blunda för verkligheten. Precis som om det hela inte existerat.
Catholic Church Stolen Babies Scandal in Australia: Nuns drug women to steal their babies
http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=E2l0WeR1F6Y
”Over 150,000 women were drugged, and nuns either forced into giving up their babies for adoptions or the babies were stolen. This same baby trafficking scheme and evil adoption scheme was put in place by the Sisters of Mercy and other Catholic Nun orders across the world, including Ireland, USA, Canada, Spain and more.”
En ursäkt är inte tillräcklig, menar de drabbade.
”Sorry is NOT enough! The systematic baby trafficking scheme put in place by the Catholic Church worldwide as a means of generating astronomical profits is finally being exposed.”
More:
http://www.youtube.com/watch?v=vYqjggs3RDk&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=9Ommd7Jqww4&feature=related
’The Protect Your Children Foundation’ invites you to take a look at the organized crime schemes orchestrated by the Catholic Church: English: http://jh.to/organizedcrime
Spanish: http://jh.to/crimenes
Portuguese: http://jh.to/casosdocrimeorganizado
Elisabet
Elisabet,
Det är förskräckligt och stämmer uppgifterna är de här illegala adoptionerna ytterligare ett exempel på att något är väldigt fel i kyrkans strukturer.
Hur är det möjligt att kyrkans ledare i så stor usträckning inte har någon känsla för eller respekt för enskilda människors värdighet?
Anneli
Ja, Anneli,
det är mycket som varit, och fortfarande är, väldigt fel i kyrkans strukturer, och jag vet med säkerhet att uppgifterna jag lämnat stämmer.
Trots allt överväger det goda i kyrkan, det får vi inte glömma.
Jag bodde tidvis under 1960- och 70-talet i Californien. Där läste jag på kvällstid i början av 70-talet ’Ethnic studies’ vid Deanza college. Jag koncentrerade mig på tre områden: Native Americans (indianer), Mexican Americans (chicanos) och African Americans (blacks). Det är tre grupper som fått utstå mycket övervåld. Jag gick dessutom på gästföreläsningar vid Berkeleyuniversitet och lyssnade på specialister inom detta ämne Av dessa tre folkgrupper var, enligt min lärare, indianerna de mest utsatta (och de kämpar ju än i dag för att få upprättelse).
Jag minns också särskilt en kväll på colleget då en ung indianska kom och berättade vad hon upplevt i en skola på 50-60-talet. Det var hårresande saker. bland annat tvångklipptes alla indianska barn – ingen fick ha långt hår. Barnen blev slagna. De måste lära sig ”prata ordentligt” under hot om flera piskrapp. Bestraffningar var mycket vanliga, hemska övergrepp. Både mammor och barn grät, då de var förbjudna att träffas under flera år. En del barn måste mot sin vilja ”inackorderas” i andra familjer. Senare fick jag detta ytterligare bekräftat av vänner från Arizona.
I slutet av 60-talet och början av 70-talet samlades de förtryckta under Civil Rights movement till protester och demonstrationer mot övervåldet,
Vi har t ex Chicano movement, Black movement och American Indian Movement.
Vi som katoliker bör vara tacksamma att detta övervåld begånget av kyrkans ordensfolk nu kommer i dagen, så att det äntligen, så småningom, kan bli ett slut på det!
Det finns ju så mycket gott inom kyrkan, så låt oss verkligen hoppas på en ljusning även inom detta område som så länge – alltför länge – har legat i mörker. Låt ljuset förinta mörkret!
Bra: Häromdagen fanns ännu en notis om upprättelse för Native Americans som lidit på en missionsskola.
http://www.kxly.com/news/29836781/detail.html
Elisabet
Elisabet!
För min skull… kan du berätta vad som är gott inom kyrkan?
Vad är obefläckat?
Vad är sant medmänskligt o då menar jag kyrkan gentemot sina egna och kyrkan gentemot ickekatoliker.
Jag ser knappt något som är o har varit gott. Det mesta är genomsyrat av individuell o kollektiv egoism.
Jag känner ingen ledsnad när jag ställer dessa frågor …det är alltså inte medlidande jag behöver… men det vet jag att du vet.
Agneta
Elisabet och Agneta,
Var sak har sin tid. Jag såg att det sedvanliga klagandet på att media bara tar upp negativa saker om Katolska kyrkan dykt upp. Märkligt att historien upprepar sig, det låter precis som när det började stå klart hur omfattande de sexuella övergreppen var.
Men varför detta gnäll på vad andra gör? Det är väl bättre att katolska media, bloggar etc berättar om det positiva som finns i Katolska kyrkan än att klaga på att andra inte gör det?
Om inte annat så för att muntra upp oss lekmän som återigen får, fullt rimliga, frågor från omgivningen om vad sjutton Katolska kyrkan håller på med?!
Det finns katoliker, präster, systrar och lekmän som i det tysta gör goda insatser. Jag läste just om fr Raed Abusahlia som arbetar för icke-våld på Västbanken och också lyckats få till bl.a.en förlossningsklinik, ett ålderdomshem och en olivpress. Stämmer uppgifterna så är han ett exempel på en god katolik lite i skymundan.
Jag tycker också att det är positivt att människor faktiskt konkret börjat förändra kyrkan. Kvinnliga präster verkar i kyrkan även om de inte erkänns av ledningen.
Det finns platser som Taize och Bose som arbetar ekumeniskt.
Agneta, det finns ljusa platser i mörkret och vi får söka oss till dem för att hålla hoppet uppe!
Glad Advent!
Anneli
Agneta,
hela helgen har jag varit upptagen, så du får ursäkta att svaret kommer sent.
I stället för bara svar uppstår det nu frågor hos mig; du undrar vad som är gott inom kyrkan, vad som är sant medmänskligt, och det har jag svar på, men när jag läser att du menar ”kyrkan gentemot sina egna”, anar jag att vi lägger olika vikt vid vad kyrkan är. Så min fråga nu är: Vad är kyrkan för dig?
Jag kunde stanna där, men här är mitt svar på din fråga om vad som är gott inom kyrkan, enligt vad jag tycker. Först vill jag bara nämna att det finns miljontals katolska lekmän och ordensfolk i världen, som alla utgör kyrkan. Det är här som många av de goda gärningarna sker, oftast i tysthet, liksom Anneli också har skrivit – uppsökande verksamhet, skydd åt hemlösa, soppkök, sjukvård, mödravård, tröst åt förtvivlade,… listan kan göras lång, mycket lång, det vet du. Jag menar att det är något sant medmänskligt.
Självklart sker det onda även bland lekmännen, precis som vi vet bland ordensfolk och präster. Det mest onda är för mig prästers övergrepp på skyddslösa barn och ungdomar, och det allra, allra mest onda är förövarnas sätt att ljuga och att mörka händelserna med hierarkins goda minne. I dag såg jag i DN att enbart i USA har fler än 4000 katolska präster begått övergrepp på 10.000 flickor och pojkar.
Till de skyddslösa hör också i högsta grad människor av olika etnisk tillhörighet.
Från Vatikanen kommer mycket ont.
Jag känner i sanning verklig ledsnad och avsky över det!
Hoppet nu är att kyrkans folk (vi alla) slutar upp med att blunda och slutar upp med att komma med bortförklaringar. Det är en lång process, olika lång för olika personer.
En del bra saker händer, som också får räknas in bland det goda – präster från olika länder sluter sig samman och går i opposition. Jag tror att detta kommer att öka.
Elisabet
Elisabet,
Tack för ett fint svar.
Du frågar vad kyrka är för mig. Jag vet inte. Idag vet jag inte. Förr hade jag en massa inlärda ord o förklaringsmodeller. Som du vet läste jag till präst o då hade jag förklaringar. Under min tid som katolik så har jag fått ytterligare förklaringar eller beskrivningar. Jag kan troligen rabbla upp de fraser som finns och som ska vara en typ av bevis för kyrkans varande. Bevis för kyrkans sakramentala existens…. ????…..
Nu är det så att religiösa institutioner har inte patent på godhet eller goda gärningar o därför kan jag ibland fundera över om det verkligen är mer gott med kyrkliga människor som hjälper de utsatta än de som hjäper nödställda men som ingen tro har. De kyrkliga har medvetet eller omedvetet vetskapen om att de får plus i himmelen och ett stort A av sin kyrka om de gör det goda, synligt eller osynligt. Saligförklaring o helgonskap hägrar…
Jag har sett många nästan neurotiska fromliga helgonaspiranter i olika kyrkor. I smått som stort. Ibland fyller det mig med obehag. Ibland upplever jag det mer falskt än ”vanlig hederlig falskhet”.
Jesus Kristus finns inte i en organisation som döljer brott mot barn ej heller fanns han när kyrkan brände barn. Påven kan inte vara ofelbar i en organisation där han o organisationen skyddar pedofiler.
Är då denna organisation om än 100 miljoner… en kyrka?
Mitt omedelbara svar blir nej. Men Kristus lever. Alltså finns det en Kristi kyrka på det andliga planet men det är nog dessvärre inte den synliga kyrkan. Alltmer faller jag tillbaka på den ekumeniska mystiken och i mitt personliga böneliv: den ekumeniska sufismen.
Varför är jag då här? Det är en relevant fråga. Du skriver:” Hoppet nu är att kyrkans folk (vi alla) slutar upp med att blunda och slutar upp med att komma med bortförklaringar. Det är en lång process, olika lång för olika personer”.
Jag vet inte hur mkt jag hoppas längre när det gäller RKK o ens kampen här. Men jag söker mig hit där som Samuel brukade skriva ”den heliga vreden finns” för i den heliga vreden skönjar jag ärlighet och framförallt INNERLIGHET. Om en helig vrede inte ska bli till en historisk omtagning så bör det finnas innerlighet. Det tillsammans med en ekumenisk mystik (andlig osynlig kyrka) tror jag är Jesu Kristi kyrka.
Så. Jag vet inte.
Och jag vet.
I mitt eget gåtfulla inre vet jag.
Jag är här o ändå inte här.
Jag har på något märkligt sätt släppt taget om ordet ”kyrka”o om Gud vill något finns jag här…
trots allt.
Agneta
Ok
ni som är katoliker kanske kan förklara för mig hur det kommer sig att nunnor och präster intitierat och sanktionerat trafficking dvs försäljning och stöld av barn. Jag behöver förstå, det är uppenbart att det är utspritt bland katoliker.