”Att vara lekman, att bära Kristus ut i världen och Det allmänna prästadömet”

När förvandlingen är fullbordad säger prästen:

”Trons mysterium.”
och allt folket svarar:
”Din död förkunnar vi, Herre
och din uppståndelse bekänner vi,
till dess du återkommer i härlighet.”

Och med det svaret har vi som församling = den synliga Kyrkan på platsen och som enskilda personer accepterat uppdraget som Kristus ger: Att förkunna hans död på korset och bekänna hans uppståndelse från de döda. Vi bär alla ut Kristus i världen: biskopar, präster, diakoner och lekfolk. Alla vi som frambär mässoffret, (prästen säger: ”Bed att mitt och ert offer blir välbehagligt inför  Gud  Fader allsmäktig.” Ja, hela eukaristins liturgi talar i 1:a pers. plur.) vi tar på oss förkunnelsens uppgift. Vår förkunnelse skall vara en proklamation av Kristi offerdöd, ärorika uppståndelse och återkomst i härlighet. Vi är inte kallade att gnälla över världens eländighet och andras syndiga leverne och samhällets sekularisering, vi är kallade att förkunna Guds seger i Kristus, att ropa ut djävulens nederlag och berätta att döden är krossad. Vårt budskap är enkelt och revolutionärt:

Kristus är uppstånden från de döda  med döden förtrampade han döden, åt dem som är i gravarna gav han liv.

Kristus Jesus ägde Guds gestalt *

men vakade inte över sin jämlikhet med Gud

utan utblottade sig och antog en tjänares gestalt*

då han blev människornas like.

Han som till det yttre var som en människa *

ödmjukade sig och blev lydig intill döden

döden på ett kors.

Kristus är uppstånden…

Därför har Gud upphöjt honom över allting *

och givit honom namnet över alla namn,

för att alla knän skall böjas i Jesu namn, *

i himlen och på jorden och under jorden,

och för att alla tungor skall bekänna *

att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.

Kristus är uppstånden…

Ära vare Fadern och  Sonen och den helige Ande *

nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Kristus är uppstånden…

Vi kan göra Kristus närvarande eftersom vi blir delaktiga av gudomlig natur när Herren själv ges oss i kommunionen, han är den levande stenen och när vi kommer till honom blir vi levande stenar. Han själv genomtränger varje cell i vår kropp och så kan han bli närvarande överallt, i varje undangömt skrymsle, i varje mörk vrå ända fram till helvetets krossade portar. Vi är kallade att vara kristusbärare till alla människor, inte till att förskrämda huka församlingens skydd;

För

Kristus är uppstånden!

”Han  är uppstånden

Han skall gå före er till Galliléen”

Till hedningarnas Galliléen

Där skall vi möta honom

Inte i de frommas Jerusalem

Inte i de rättrognas Rom eller Bysans

Utan i Galliléen

Samariern var den mannens nästa

Vad vi har gjort mot våra minsta bröder

Den uppståndne är den sjuke, fattige, törstige, fängelsekunden. Och han förkunnar ett nådens år från Herren

En skara som inte ser mycket ut för världen

En snickare och hans käring

Några luggslitna herdar

En tullare och folkfiende

En döende rövare

Gud är inte nogräknad med sitt umgänge

Han är sannerligen uppstånden!

Jord och himmel möts

Gud och människa förenas

Natten ensam vet stunden för Kristi uppståndelse,

bekräftar orden:

”Detta är min kropp. Detta är mitt blod.”

Kristus är uppstånden!

Vi blir delaktiga av gudomlig natur

I Eukaristin blir vi gudomliggjorda och vi bär Kristus i våra kroppar ut i världen.

Han är sannerligen uppstånden!

Vi är molnstoden om dagen och elden i natten. Vi är saltet.

Vi är kallade ut ur Jerusalem till hedningarnas Galliléen, och till jordens yttersta gränser och till helvetets portar.

Allt vad vi gör våra minsta bröder gör vi Kristus.

Vi är kallade till kamp. Lammfanan vajar inte i idyllens ljumma fläktar. Den är ett stormslitet fälttecken.

Kristus är uppstånden!

Han är sannerligen uppstånden!

+++   +++   +++

Jörgen Thorhard

Det allmänna prästadömet

2009 – 2010 firar vi på initiativ av Biskopen av Rom prästadömets år och för att vårt tänkande inte skall fastna hos det särskilda prästadömet så måste vi även, och minst lika mycket, reflektera över det allmänna. Vad som skiljer det särskilda från det allmänna har nog de flesta katoliker ett hyfsat hum om, men vad det allmänna innehåller… jag inbillar mig i vart fall att det är mer styvmoderligt behandlat och bearbetat trots att Andra Vatikankonciliet lyfter upp det och låter det skimra som en  praktfull rubin i Kristus Konungens krona, Så jag har tanken att nu 2090-2010 betrakta det allmänna prästadömet eftersom jag som katolsk lekman är delaktig av det helt och fullt och en dag skall svara inför Konungen själv för hur jag uppfyllt dess plikter och tackat för dess rättigheter.

+++   +++   +++

Nog borde det varit Petrus
apostlafursten
Roms förste biskop
vår förste påve
klippan som Kristus bygger sin Kyrka på

eller

Johannes, lärjungen som Herren älskade mest

eller

varför inte Tomas, då hade vi på ett snyggt sätt sluppit tvivel bland de tolv.

Men nej

som vanligt väljer Gud den mest osannolika utvägen,
skriver rakt med krokiga streck.

De första som bär ut budskapet om Kristi Ärorika Uppståndelse i världen är en skock rätt okända kvinnor. Uppdraget att förkunna Herrens död, uppståndelse och återkomst ges ej till de höga apostlarna och deras efterträdare biskoparna endast. Utan till HELA Kyrkan ”från påven till den ringaste lekman”. Till oss alla som genom dop, konfirmation och eukaristi blivit ett med Herren i hans Kyrka; blivit delar av hans kropp; blivit delaktiga av gudomlig natur.

Det skimrar om oss även om vi går klädda i lump och trasor: Smorda, vigda och krönta av Gud den Högste. Delaktiga i frambärandet av det högstheligaste offret – ”Bed att mitt och ert offer blir välbehagligt inför Gud Fader allsmäktig.” Bärare, närvarandegörare  och förkunnare av ”Trons mysterium.” i världen. Ett heligt folk av kungar , profeter och präster åt vår gud.

Vi, som föddes dödsvigda, har Gud i dopet och konfirmationen smort och vigt till höghelig offertjänst; givit kunglig makt att tvinga dödsriket, dess herre och hans tjänare; givits kraften att genom vår blotta existens profetera  om Herrens väldiga  gärningar. Alla vi som tillhör den heliga Kyrkan har del av det allmänna prästadömet.

Det är EN slutsats av Påskberättelsen att hela Kyrkan har till uppgift att förkunna Kristi död, uppståndelse och återkomst i härlighet. De första människor  som blev uppståndelsens vittnen var lekmän. De första att dela denna väldiga. omtumlande kunskap med den heliga natten och änglarna var inte de utvalda apostlarna utan några kvinnor ur Guds folk, några lekmän.”Han är inte här, han är uppstånden och han skall gå före er till Galliléen, där skall ni få se honom.” Inte i Judéen eller Jerusalem, inte i templet eller synagogan utan ute bland folken. Inte i de frommas krets utan i de övergivnas och döendes skara därute, därutanför där vi lekmän har vår dagliga tillvaro. Bortom hoppets gränser vandrar vi och gör hoppet och livet närvarande. På vägar och stigar vandrar vi med bud från vår Herre, Konung och Gud, en inbjudan till den stora bröllopsfesten.

Ty Kristus är sannerligen uppstånden och han leder sitt folk till seger och evig glädje: ”Häst och man störtade han i havet, faraos kämpar dränkte han.” Kristus är sannerligen uppstånden!

29:e juli a+D 2009
Jörgen Thorhard

**********************************************************************************************************************

”Jörgen Thorhard är:
glesbygdskatolik (konverterade 1988), Värmlands nordligaste, bor faktiskt på taigans sydvästligaste hörn.

arbetslös folkhögskolelärare som kan undervisa i det mesta men  främst behörig i samhällsämnena och naturkunskap + lite udda grejer t.ex.- överlevnadskunskap

m.a.o. lär jag få flytta på mig för att hitta ett jobb men det är OK, om sju år blir jag ålderspensionär och då skall jag hitta en stuga med skogen i öster och kalfjället i väster. Om jag inte gjort det dessförinnan.

vad mer? Jagar, fiskar, har tre vuxna söner. Läser, skriver, småhantverkar. Bor tillsammans med katten i ett torp en bit utanför byn och låser aldrig dörren. Varför skall man göra det? Lås håller bara hyggligt folk ute.”