Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör vid Vatikanen / Den heliga stolen/är uppskattad krönikör i Kyrkans Tidning. Hon skriver 3 november en mycket informativ och tänkvärd krönika med anledning av 25-årsfirandet av det stora interreligiösa fredsmötet 1986 i Assisi.
Du läsare finner hennes tankar HÄR.
Fredrik Heiding, jesuit i Stockhom/Uppsala gör sina reflektioner på Signums blogg.
Du läsare är välkommen att ge dina reflektioner som Kommentar på denna blogg.
Krister
Jag stöter då och då på katoliker som beklagar sig över att omgivningen är så negativ till Katolska kyrkan och bara associerar till pedofilskandaler, motståndet mot preventivmedel och kvinnliga präster.
Min egen erfarenhet är att om jag bara tydligt gör klart att jag inte tycker att något av detta är bra, brukar det sedan kunna få till ett givande samtal och tro och Gud.
Vi kan inte bara klaga på omvärlden, det är vårt ansvar att visa att de flesta katoliker inte är kufar. Vi har inte fler barn än andra, utan de flesta är positiva till preventivmedel. Många katoliker är positiva till kvinnliga präster och vi är inte mer homofoba än folk i allmänhet.
I ärlighetens namn så är väl de flesta katoliker inte heller mer kyrksamma än svensken i allmänhet.
Däremot är det nog lite ovanligt att tro på Gud i dagens Sverige, men något/någon tror många på. Någonstans där tror jag att vi kan mötas och utbyta tankar. För det är inte bara omgivningen som har något att lära sig av oss katoliker, vilket en del katoliker tycks tro. Vi har också mycket att lära av våra medmänniskor.
Anneli
Jag stöter då och då på katoliker som beklagar sig över att omgivningen är så negativ till Katolska kyrkan och bara associerar till pedofilskandaler, motståndet mot preventivmedel och kvinnliga präster.
Min egen erfarenhet är att om jag bara tydligt gör klart att jag inte tycker att något av detta är bra, brukar det sedan kunna få till ett givande samtal och tro och Gud.
Vi kan inte bara klaga på omvärlden, det är vårt ansvar att visa att de flesta katoliker inte är kufar. Vi har inte fler barn än andra, utan de flesta är positiva till preventivmedel. Många katoliker är positiva till kvinnliga präster och vi är inte mer homofoba än folk i allmänhet.
I ärlighetens namn så är väl de flesta katoliker inte heller mer kyrksamma än svensken i allmänhet.
Däremot är det nog lite ovanligt att tro på Gud i dagens Sverige, men något/någon tror många på. Någonstans där tror jag att vi kan mötas och utbyta tankar. För det är inte bara omgivningen som har något att lära sig av oss katoliker, vilket en del katoliker tycks tro. Vi har också mycket att lära av våra medmänniskor.
Anneli