Just hemkommen från mitt andra besök i Bose ekumeniska kloster vid foten av italienska Alperna i Piemonte.
http://www.monasterodibose.it/index.php?lang=en
http://www.katolskvision.se/blog/?p=745
I Bose ( och Taizé) har man tagit fasta på Jesu ord i Johannesevangeliet ”Jag kallar er vänner ”
Dessa ord representeras i ”Vänskapens ikon” föreställande Jesus som håller armen om abba Menas, avbildad på en koptisk ikon från ca 600 – talet.
En kopia av denna ikon finns i Taizé och i Bose säljs miniatyrer som dess ”logotype”.
Den helige Menas (285- 309) är en av den koptiska kyrkans mest kända och älskade helgon.
Så här beskrivs Bose på Wikipedia
http://www-1.monasterodibose.it/index.php?lang=en
Boses grundare Enzo Bianchi framstår för mig som den mest trovärdige och därmed mest respektingivande katolske nu levande företrädaren – åtminstone i Europa. Han har i Bose förverkligat en inkluderande syn på människor. Dvs den syn som för mig i dagens katolska kyrka mest överensstämmer med den syn som präglade de första kristnas koinonia och vars synliga tecken var communio, den gemensamma eukaristin.
Jag citerar och översätter fritt ur en av hans många skrifter med rubrik ”Monastiskt liv och ekumenisk dialog.”
”Monastisicm har ofta varit involverad i strider runt schismer och heresier.”
” Så snart kyrkan inte längre var föremål för förföljelse började kyrkan söka inflytande i samhället och klostren delade denna ambition. Enzo Bianchi hänvisar till den kände teologen och trappistmunken André Louf (död 2010) ”Monastiskt liv kan inte svära sig fri från att inte ha delat denna ambition.” ”Det har dock genom alla tider funnits enskilda företrädare som avvikit och ekumeniska spår hittas även under de största kristologiska striderna.”
”Idag behöver vi med hjälp av evangeliet -som vi förstår bättre än igår- föra fram hur monastiskt liv kan bli platsen för ekumenisk dialog och om dess roll i det tålmodiga sökandet efter ”communio.”
Enzo Bianchi påminner om ”Thomas Merton som en gång sade att han kände större samhörighet med en buddhistmunk än med en kyrklig företrädare inom den katolska hierarkin. ”
”Och det är exakt av denna anledning som interreligiös dialog praktiseras i kloster mer än någon annanstans ” menar Bianchi som också påminner om den första interreligiösa monastiska konferensen som hölls i Bangkok 1968 och under vilken Thomas Merton avled.
”Låt oss komma ihåg att monastiskt liv var ett mänskligt fenomen innan det blev ett kristet fenomen. Det finns inom alla de stora religionerna – även om vissa försökt utrota det- och utmärks av celibat, ett liv antingen i gemenskap eller i avskildhet, sökandet efter det absoluta och ett liv präglat av asketism i olika former som gemensamma drag även om den religiösa kontexten i vilka det monastiska livet framlevs är olika.”
”Monastiskt liv och ekumenik kan inte längre ses åtskilda från varandra. På väg mot försoning mellan kyrkorna spelar ett monastiskt liv en särskilt viktig roll därför att det tillåter ett vanligt liv där det är möjligt att leva tillsammans försonade och att tålmodigt tillsammans arbeta för ”full unity in a church of churches able to recognize one another in a single confession of faith.”
//Irène
PS Bose är för mig beviset på vad som går att göra om bara den goda viljan finns och jag har därför för mig själv döpt Bose till ”Monastero della buona volontà ”.
Klickbar länk
http://www.katolskvision.se/blog/?p=745
Till Bose strömmar idag mängder av människor från olika platser i världen. Också från Norden. Men jag noterar att vid båda mina besök har jag varit nästan enda katoliken från Norden. Denna gång var det sammanlagt ca 30 personer från Norge och Sverige från olika samfund. Jag absolut enda katoliken. Och jag har inte lärt känna Bose via katolska kyrkan i Sverige utan genom Bjärka Säby och Peter Halldorf.
Jag har inte sett någon offentlig marknadsföring av Bose genom Stiftet.
Mina slutsatser kan ingen ta ifrån mig.
// Irène
Irène,
Hur ser man i Bose på interkommunion?
Gert
Gert
Ordet ”interkommunion” har jag inte hört användas i Bose. Därför använder jag inte heller ordet.
Bose har den lokale biskopens (bor i näraliggande Biella) medgivande om gemensam kommunion för Boses bröder och systrar som inte alla tillhör romersk-katolska kyrkan !!! En syster tillhör ortodoxa kyrkan (har specialtillstånd från sitt håll) och ett par bröder är ”reformers”.
Alla som vill delta i eukaristin gör så i Bose. Permanent undantagstillstånd är min egen definition.
Sällan har jag känt mig så katolsk som i Bose.
Inget att klaga på. Inget att kritisera. Känns onekligen ovant och märkligt.
// Irène
Gert
Enzo Bianchi skriver
”And how can we forget that monastic life was a life that belonged to lay people, simple baptized Christians, nothing more than one diakonia among the many present in a given church- a diakonia whose members professed their commitment to live according to their baptismal vocation, and who had no need to call themselves ”consacrated” or boast of a specificity that can add nothing to baptism and that tends to obscure the unity of the ecclesial pleroma (fulness)? As long as the churches remained united, monasticism remained single and undivided, and its western expression has always recognized the Eastern monasticism of the desert fathers, of Pachomius and Basil, as its source and orientale lumen.”
Så skriver en man som förblivit lekbroder under ett helt liv. Enzo Bianchi har levt utifrån hur han lärt och undervisat.
Det är sådant som inger trovärdighet och respekt. EVANGELISERING i ordets rätta och ÄKTA bemärkelse i motsats till Vatikanens KONSTGJORDA variant.
// Irène
Irene,
Permanent undantagstillstånd, det låter som en metafor för att leva med Jesus.
Gert
Gert
Du drar en sorglig – men inom katolska kyrkan tyvärr helt korrekt slutsats.
// Irène
Irène, Gert
I så fall även än mer inom de ortodoxa kyrkorna.
Krister
Irène,
Bose verkar vara en inspirerande plats och ett av ljusen i det mörker som Katolska kyrkan tyvärr i mångt och mycket befinner sig i.
Jag hoppas att verksamheten inte allt för mycket cirklar kring Enzo Bianchi, utan verkligen är en fungerande och jämlikt kloster.
Anneli
Irene,
Om det skulle startas ett Bosekloster i Sverige sä känns det rätt för mig att återvända till ett aktivt liv i kyrkans gemenskap. Som det är i RKK i Sverige idag är det för toppstyrt o räddhågset för att ge mig en tillfredsställande tillit på att här finns det en övertygad tro. Och då menar jag tro.
Har man tro då beskriver man inte som jag sett ex. Beskow göra att det finns en levande mittfåra med SSPX o KV som ytterdelar som häckar i dikeskanter. Ett beskrivning (om någon begär får jag leta upp det) som är ologisk. För vad är denna mittfåra då om inte ytterligheter finns? Är det fortfarande en mittfåra?
—————————
Var Jesus i mittfåran?
—————————-
Det vore underbart om en typ Enzo tog plats i Sverige!
I alla fall : jag anmäler mitt intresse!
Agneta