Vänner,
av en händelse fick jag anledning att läsa de nordiska katolska biskoparnas gemensamma kommentar till Paulus VI preventivmedelsencyklika Humanae Vitae. Med anledning av tidigare debatter som förts på denna blogg är följande citat intressant:
”Säkert är att man aldrig och under inga omständigheter får handla mot sitt eget samvete. Det är möjligt att en människas samvete tar miste eller att hon behöver närmare undersöka en uppkommen fråga. Aldrig får man handla i strid mot sin egen övertygelse. Om någon verkligen har gjort sitt bästa för att finna de riktiga normerna, så sker under alla förhållanden tillämpningen av dessa normer i varje enskilt fall på hans eget helt personliga ansvar. Ingen, inte heller Kyrkan, kan lösa någon från förpliktelsen att följa sitt samvete och bära ansvaret därför.”
Gert Gelotte
Det var väldigt klokt skrivet! Jag blev verkligen glad över att biskoparna kommit fram till något så bra.
/Anneli
Gert
Jag är rädd att det finns en katolsk undergroundrörelse som sakta men säkert bla håller på att undergräva den gängse katolska synen på samvetets överhöghet till förmån för Magisteriets överhöghet.
Av och till har jag råkat få syn på mer nyskrivna texter om samvetet som ofta är mycket långrandiga för att inte budskapet ska uppfattas som alltför tydligt men den brutala sanningen som till slut ändå kan vaskas fram leder tankarna till att det är önskvärt för hierarkin att samvetet blir en synonym för magisteriet.
Det skulle ju göra livet mycket lättare för hierarkin.
// Irène
Irène,
det är även mitt intryck. Resonemanget brukar följa mönstret att ett väl informerat samvete per definition inte kan komma fram till någon annan slutsats än läroämbetet.
Gert Gelotte
Jag vill och måste mer än gärna instämma i att jag också får intrycket att det radikala och numera ”borde vara självklart” uttalandet från nordiska biskoparna på 60-talet håller på att urvattnas, i den riktning ni skriver.
Då gjorde även amerikanska biskopskonferenser liknande uttalanden, jag minns att vi var många som tyckte dessa var både härliga att läsa – och självklara.
Hur ser argumenten för en annorlunda tolkning av personens samvetsfrihet egentligen ut?!
Krister Janzon
Jag har hittills inte stött på en officiell kyrklig text som inte varit snårig intill oläsbarhet. Men om stycket Gert citerade inte var lyft ur ett sammanhang som i slutänden går ut på att samvetet och kyrkans lära är samma sak, så tycker jag fortfarande att det är väldigt bra. Just i jämförelse med hur den här typen av texter brukar vara skrivna.
/Anneli
Anneli,
Jag har nog uttryckt mig så oklart så du tror jag efterlyser argument för personens samvetsfrihet.
Nej, jag efterlyser naturligtvis mer genomförda argument mot personens samvetsfrihet; eftersom jag menar att det är svårt att formulera några sådana. Nordiska biskopskonferensens uttalande 1968 vill jag minnas var ett under av klarhet, kanske Gert har referens till hela texten?
Krister
Krister, Anneli,
hela texten går att ladda ner från Respekts hemsida. Den ligger i paket med Humanae Vitae.
Gert Gelotte
Kära vänner!
En bekant till mig skrev: ”Detta är ju helt fel, en förvrängd tolkning av samvetets primat Aldrig kan samvetet gå emot Kyrkans lära i moral- eller trosfrågor! Då vore ju var och en sin egen påve och vi skulle inte behöva varken Kyrka eller läroämbetet! Helt protestantiskt alltså!”
Kan man i dessa dagar fortfarande tänka så? Vad säger ni?
Ruth Jacobsson
Du verkar vara en vetgirig person som har många frågor.
Men jag undrar om jag också skulle kunna få ställa en fråga.
Jag har läst i Katolska Kyrkans Katekes nr 2483
” Lögn är det som mest direkt strider mot sanningen. Att ljuga är att handla emot sanningen för att vilseleda någon. Lögnen sårar människans förhållande till sanningen och till nästan, lögnen står i motsättning till människans och hennes ords grundläggande relation till Herren. ”
Tror du att Katolska Kyrkans Katekes har någon som helst relevans på denna punkt?
Skulle vara spännande att utbyta tankar och åsikter om detta både med dig och med din bekant som verkar vara mycket hemmastadd vad läroämbetet beträffar och kanske därför kan belysa min fråga ytterligare.
// Irène
Gert,
tack för uppgiften om var biskoparnas herdabrev återfinns, det är i den pdf-fil på Humanae Vitae som nås via http://www.respektlivet.nu/web/Humanae_Vitae.aspx
Krister