Från Elisabet Albertson kommer nedanstående inlägg
I dag, 27 okt 2011, vill jag i tankarna deltaga i det interreligiösa mötet i Assisi – Pilgrimer för sanning, pilgrimer för fred. Jag ber om fred och kärlek till alla människor och alla andra levande varelser. Men hur kan man någonsin nå fred?
En dikt av Bo Zetterlind kan ge svaret. Han har kallat den Kärlekens nya lov (med tanke på 1 Kor. 13: 1-3) :
Om vi behärskade alla språk i världen
– om vi kunde tala vartenda ett av dem! –
men inte kunde tycka om våra medmänniskor,
så vore vi inte mer än vad en cymbal är.
Och om vi kunde se in i framtiden och visste allt
– också om utgången av alla strider,
som pågår just nu på detta arma klot,
och hur det ska gå med mänskligheten
i händelse av ett kärnvapenkrig –
Om vi visste allt om detta
men inte längre kunde tycka om våra medmänniskor,
så vore vi ändå utanför.
Och om vi, utan kärlek, gåve bort allt vi äger
och fick andra att göra detsamma,
skulle det väsentligaste ändå fattas.
Ja, om vi så dränkte in oss själva i bensin
och tände på – i helig protest mot världens ondska –
men inte kunde tycka om våra medmänniskor,
så vore detta ändå till ingen som helst nytta.
Vill vi, att den här världen ska bli bättre,
måste vi börja med att älska varandra.
Tack Elisabet! Det gäller att se det väsentliga i tillvaron och Bo Zetterlind har fångat det väldigt bra!
Anneli