Hur läser påven Strindberg?

Hur läser påven Strindberg? 

Strindberg har alltid fascinerat mig o jag blir inte klok på alla de tolkningar som finns av hans person i en otrolig mängd biografier. Många fastnar eller i de närmaste sitter fast när det kommer till hans teologiska religiösa vandring o hans kvinnoaffärer. Strindberg o kvinnorna är onekligen ett välkänt tema i litteraturhistorien. Oftast brukar han framställas som den store kvinnohataren, ett påstående som blivit en ”sanning”.  Likaså framställs hans religiositet som vore det enbart liktydligt med Den Blå Boken / Den ockulta dagboken o sällan nämns hans faktiskt många gånger hans helgjutna omtänksamhet gentemot barnen o vänner liksom hans värme o fleråriga intresse för hans österrikiska svärmoder, Frida Uhls mamma, som var en varm katolik. Under sin vistelse i Lund ville han att Svartbrödraklostret skulle återuppstå som just kloster,exempelvis. Alla hans tre kvinnor (4:a med Fanny Falkner) var yrkesverksamma och självständiga o Strindberg var en man som på sekelskiftet ville få omvårdnad om sina  barn och som hela livet värnade så gott han kunde om sina barn. Detta är synnerligen sällsynt på sekelskiftet och lika sällsynt är det att maken understödjer sina hustruars önskan om ett yrkesarbete.  Jag vill gärna visa er vad jag menar med hans kristna (eller?) omtanke o ödmjukhet. Innan sin död skriver han följande till Nathan Söderblom:

18 mars 1912

Herr Professor,

Mycket hade jag att säga Eder, i mångt och mycket, men sjuk och gammal måste jag ställa om mitt hus och göra upp räkningarna. Omkring 1892 råkade jag oförvällandes i fattigdom, i Paris, och erhöll från Svenska församlingens Understödsfond en hjelp på ett par hundra francs. Jag har nog försökt att trösta mig med, att jag sedan åt andra, under de bättre sista tio åren, gifvit rätt stora understöd. Men det hjelper icke; detta skall råka detta. Jag sänder derför till Er, och emedan jag icke känner adressen i Paris, ber jag få besvära Er med öfverstyrande af inneliggande 1.ooo kronor till Understödsfonden åt nödställda landsmän. Såsom återbetalning får det icke räknas som välgörenhet, naturligtvis icke! Det fattas ett litet ord i detta korta bref, det lilla ordet, som är så svårt att få fram : Tack!

Eder August Strindberg

Varpå Nathan Söderblom svarar den 29 mars:

”Det var ett par ord som mitt hjärta genast sade. Nu måste jag få sätta dem på papperet: Gud välsigne Eder!”

Jag undrar om vad Strindberg hade tyckt om en företeelse som Wir sind kirche. Och vad Wir sind Kirche tyckt om honom. Och om påven läser Strindberg … undrar om han ser han detta kärlekslängtande hjärta som ropar som en Johannes Döparen i öknen. Kan Strindberg få en påve att både skratta åt hans ironiska mustigheter och samtidigt förstå att han Strindberg är fullt ut en djupt troende människa?   Hur strängt o enkelspårigt ser katolska ledare på …det som mänskligt och andligt är? Hur strängt dömer vi i vår tur dem som inte delar vår uppfattning?