Nu har jag äntligen fått hem Rome has Spoken… A Guide to Forgotten Papal Statements and How They Have Changed Through the Centuries av Maureen Fiedler och Linda Rabben.
Det finns ingen som helst anledning att längre än nödvändigt undanhålla någon denna gedigna och underhållande genomgång av Katolska kyrkans historia. Dessutom blir det ingen ”wikipediateologi” vilket bör glädja en och annan känslig själ. Varför inte börja med den högaktuella frågan gifta katolska präster eller ogifta?
I boken framgår det att under kyrkans första år bekymrade man sig mest om hur många gånger församlingarnas ledare varit gifta och med vem. Det påpekas också att de skulle hålla ordning på sina barn. Ett tidigt exempel är Paulus brev till Titus 1:5-6
”När jag lämnade dig kvar på Kreta var det för att du skulle ordna det som återstod att göra och tillsätta äldste i varje stad efter mina anvisningar: 6 oförvitliga män, som inte har gift sig mer än en gång och vilkas barn är troende och inte kan beskyllas för ett vilt och självsvåldigt liv. 7Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare.”
Diskussionen fortsätter under hela det första årtusendet,vid konciliet i Elvira år 306 förespråkades att biskopar, presbyter och diakoner visserligen kunde vara gifta, men borde leva i avhållsamhet och inte skaffa barn. Konciliet i Trullo år 692 slog bl.a. fast att den som varit gift två gånger efter sitt dop, eller hade en konkubin inte kunde bli biskop, presbyter eller diakon.
Under medeltiden hårdnar kyrkans attityd mot gifta präster och vid Andra Laterakonciliet 1139 blir celibat den klerikala normen. Något som måste påpekas vid flera tillfällen innan biskoparna börjar tillämpa det. Motståndet mot ett tvingande celibat för präster var med andra ord stort.
I modern tid håller Katolska kyrkan celibatets flagga högt. Paul VI, i Abbiamo Bisogno, 1970 ”Celibacy can neither be abandoned nor discussed” Vilket väl får betraktas som önsketänkande från Paulus VI:s sida, för diskuteras gör det.
Det går som synes inte att utan vidare hänvisa till kyrkans tradition om man vill behålla det obligatoriska celibatet. Det har funnits både gifta och ogifta präster i kyrkans historia. Det finns också i ”Rome has spoken” en lång lista på påvar som varit prästsöner, gifta och fått barn.
I stället måste vi fundera på vilken del av kyrkans historia vi vill ta fasta på? Så min fråga till alla, inte minst er som talar om kyrkans TRADITION, är hur långt vill ni backa Katolska kyrkan?
Anneli
