Gränsöverskridande kärlek = panenteism ?

Tack Elisabet Albertson för tipset  från face-book  där du länkar till  fantastiska filmklippet   om   elefanten Tara och hunden Bella från FB Judy Mendryk.

http://www.cbsnews.com/stories/2009/01/02/assignment_america/main4696340.shtml

Judy Mendryk  länkar på face-book till panteism

Själv  identifierar jag mig som PANENTEIST  och citerar och länkar gärna till

Annika Spaldes artikel ”Panenteism: en teologi med framtiden för sig”

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=panenteism&source=web&cd=2&ved=0CCIQFjAB&url=http%3A%2F%2Fwww.viacordis.se%2Ffiles%2FPanenteism.doc&ei=b9-jTtatOsKL4gS1w8GhAw&usg=AFQjCNEg3o4isTl4U5e3rsF1jx5XT4zOtQ&cad=rja

”Varför har då denna teologi stärkts under de senaste decennierna? Ett skäl kan vara att vi har blivit mer känsliga inför andras lidande. Guds kärlek måste ses i relation till det lidande som vi ser runt omkring oss i världen. Enligt Brierley kan man se panenteism som det teologiska svaret på upplysningen och vetenskapens utmaningar. Men också mer allmänt som en motreaktion mot statiska uppfattningar inom det klassiska teologiska tänkandet. Han menar att inflytande från mystik andlighet kan ha varit en inspirationskälla till denna reaktion. Det handlar om en övergång från ”substance ontology” (“substances are spatial and cannot overlap”) till ”relational ontology”: relationer blir mycket centrala för hur man uppfattar världens beskaffenhet.

”Den panenteistiska ecklesiologin handlar framför allt, enligt Brierley, om att benämna Gud och Guds aktivitet. Kyrkan har inte monopol på godhet och frälsning. Istället är kyrkans uppgift att använda sin tradition för att förverkliga mer godhet i världen. Kyrkan använder sitt speciella språk för att visa på verkligheten. Och det är en viktig uppgift, för den ökar förutsättningarna för att kärlek och rättvisa ska uppfylla världen.”

// Irène

PS  Ur Annika Spaldes artikel vill jag till sist citera vad hon skriver om Teilhard  de  Chardin, min katolska  favorit och tillika panenteist.

”Utan att förlora kopplingen till den jordiske Jesus ville Teilhard utvidga de kristnas förståelse av Kristus. Det var den universelle Kristus, den kosmiske Kristus, som han ville öppna människors ögon för. Det är Kristus inkarnerad i alla kroppar, i all materia, i hela kosmos. ”Kristus, genom sin Inkarnation, är inomvärldslig” skriver han, ”… rotad i världen, till och med i själva hjärtat av den minsta atom.”

Han menade inte att han uppfunnit något nytt, utan snarare att han sammanfört Nya Testamentets teologi om hur allt är skapat i och genom Kristus med vetenskapliga insikter om universum och jorden. Teilhard såg framför sig en bild av treenighetens inre liv där det skapade fanns mitt i. Han var övertygad om att hela den kosmiska processen, evolutionen, strävar mot Gud Skaparen genom Kristus, i Anden.”

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

13 svar på Gränsöverskridande kärlek = panenteism ?

  1. agneta sofiadotter skriver:

    Irene,

    Vad det känns rätt!

    Kristus i själva hjärtat av minsta atom istället för ett statiskt konstaterande av vem Gud är, var Gud är, vem som vet vad Gud är och vad Gud straffar och belönar. Det finns jämte ett uppvaknat intresse för mystik o en nyfiken öppen vetenskap för teism även den för många katoliker så föraktade nyandlighet som har ett uttryck som inte alls är dumt eller ytligt. De säger ”universal feedback”. Och med det menar de att det du sänder ut får du tillbaks (se det dubbla kärleksbudskapet). Om du relaterar dig till djuren på ett gott och öppet sätt så ger djuren dig tillträde till deras värld liksom om du spelar Mozart för krukväxterna. Allt detta brukar de religiösa statisterna … jag skriver medvetet ’religiösa statister’ förlöjliga vilket säger mer om deras statiska tilltro till klassisk teologi än om deras lyssnande och bejakande av ”nu är din kunskap ringa” av självaste Paulus.

    Detta är vad jag brukar titta på om och om igen. Det gör mig salig. Om ni inte har sett det så önskar jag er en salig stund.

    http://www.youtube.com/watch?v=rkglYMYbyeo

    Det är så långt ifrån statiskt tänkande som något kan bli och det är verkligen även det en bild på panenteism.

    Tack gode Gud för internet! Nu kan vi själva komma fram till en god och fantastisk värld.

    Agneta

  2. Irene Nordgren skriver:

    Agneta

    ”ett statiskt konstaterande av vem Gud är, var Gud är, vem som vet vad Gud är och vad Gud straffar och belönar.”

    Katolska kyrkan kan nog skryta med att ha flest förstå-sig -påare på Gud i hela världen – ja kanske i hela universum – och som därför vet svaren på de frågor du räknar upp.

    // Irène

    PS Tack för filmen om Christian -the lion.

  3. Krister Janzon skriver:

    Irène,

    Tack för den lysande artikeln av Annika Spalde! Den var verkligen ett härligt och utförligt exempel på vad sr Madeleine brukar säga : ”Att göra teologi!”. Gav så mycket mersmak.

    Krister

  4. Jag är panteist säger en och en annan svarar jag tror på den allsmäktige guden och en tredje säger men jag är panenteist och tror på att Guds väsen är överallt närvarande. Nu träder en fjärde fram och säger bestämt att om dessa tre är döpta i Kristus blev de döpta i/av helig ande som genomsyrar allt. Dopet som ett tecken på att nu är människan emottaglig för den helige ande. Den heliga Ande är numera allomstädes närvarande. Hmm, mumlar buddisten o tänker att de kristna vill begränsa en individuell som kollektiv möjlighet att nå upplysning och detta alltmedan juden stänger dörren till sitt folks på Shekhinah.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Shekhinah

    Vem begränsar eller avgränsar?

    Jag förstår inte… what´s the problem? // Agneta

  5. agneta sofiadotter skriver:

    Skrev väl lite luddigt här ovan o får väl förtydliga mig (om det går) men jag undrar varför det är verkar som att det är fint/korrekt/rätt att tro på den Allsmäktige guden o mindre fint att vara panteist o mittemellanfint att vara panenteist….

    Jag förstår inte skillnaden mellan att allt är genomsyrat intill innersta atom och en Gud som är allsmäktig. Det är väl sak samma…så jag frågar igen: what’s the problem… för exempelvis de katoliker som skräms av synkretism?

    Vad är de egentligen rädda för undrar jag. Är de kanske rädda för att förlora sin personliga tro på Jesus…varför då?

  6. Irene Nordgren skriver:

    Agneta

    ”så jag frågar igen: what’s the problem… för exempelvis de katoliker som skräms av synkretism?”

    Jag citerar här gärna Bengt Malmgren som svar ”Utifrån att vi vet vilka vi själva är möter vi de andra. Det är den bästa utgångspunkten för att i samverkan arbeta för äkta fred. Svårare än så är det inte. ”

    Nej svårare än så är det inte. Alltså under förutsättning att vi vet vilka vi själva är.

    But that’s the problem. Dvs att alla inte riktigt är klara över sin egen identitet. Inte känner sig riktigt trygga med sig själva.

    Katoliker som skräms av synkretism kan jämföras med tex Sverigedemokrater – TYP- som skräms av det mångkulturella samhället och vill bevara Sverige svenskt.

    Den påve vi har nu har ett alldeles för snävt europeiskt CV för att riktigt passa som påve för en universell kyrka av vilken man skulle förvänta sig mer personlig erfarenhet av andra kulturer och religioner. B 16 har aldrig haft riktig feeling för tex interreligiös dialog eller mystik i asiatisk tappning.

    En person som har det skulle ALDRIG åta sig jobbet som prefekt för Inkvisitionen.
    Men Ratzinger var i sitt esse som prefekt och trospolis. Och någon som Ratzinger tex inte förstod sig på var Jacques Dupuis SJ.

    Hans bok ”Toward a Christian Theology of Religious Pluralism” – hörs ju på titeln- fick Ratzinger att se rött.

    Du skriver

    ”Vad är de egentligen rädda för undrar jag. Är de kanske rädda för att förlora sin personliga tro på Jesus”

    En befogad fråga.

    Jacques Dupuis – som i allt var B16 motsats- och hade personlig erfarenhet av 36 år i Indien hade tidigt ställt sig frågan

    ”does God self revelation necessarily pass for all through the person of Jesus Christ?”

    Så här skriver Ratzinger i sin Notification till Dupuis

    “ It is consistent with Catholic doctrine to hold that the seeds of truth and goodness that exist in other religions are a certain participation in truths contained in the revelation of or in Jesus Christ. [8] However, it is erroneous to hold that such elements of truth and goodness, or some of them, do not derive ultimately from the source-mediation of Jesus Christ.”

    http://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/documents/rc_con_cfaith_doc_20010124_dupuis_en.html

    Idag är B16 84 år och sent ska syndarn vakna – och om 3 dagar är det dags för Assisi III- Jacques Dupuis ler i sin himmel……

    // Irène

  7. Anneli Magnusson skriver:

    Iréne och Agneta,
    Man måste vara så pass trygg i sin egen religiösa identitet att man kan acceptera att andra kan ha en annan religiös identitet tror jag.

    Det är också välgörande om man är befriad från ambitionen att ”erövra” andra religioner, ingen vill ju själv bli pådyvlad en annan tro än sin egen. Jag är övertygad om att det i själva verket är den räddslan som är en av drivkrafterna för dem som varnar för religionssynkretism. Vilket säger mer om dem själva än de är medvetna om.

    Sedan tror jag att det är konstruktivt att vara medveten om att tro, kyrka och religion inte nödvändigtvis är hänger ihop.

    Bär man detta med sig kan man tryggt ha en interreligiös dialog.
    Anneli

  8. Krister Janzon skriver:

    Lite om Jacques Dupuis:
    Hans stora blå bok står sedan en tid tillbaka utställd i en glasmonter
    på Eugenias kyrktorg! Inlåst, men troligen ej bakom pansarglas… Jag undrar om den står där för att hans
    ordensbröder äntligen idag ser JD’s stora värde? (Den pågående intereligiösa programserien kan ju också vara ett skäl.) Förre påven gav JD ett erkännande år 2001.
    Kaj Engelhart intervjuade JD mycket uppskattande, vid ett av dennes besök i Sverige, ca år 2000.

    Bland det nöjsamma i boken är dess tre bilagor, som är de tre notifikationerna: troskongregationens, den indiska biskopssynodens och den sista av ärkebiskopen i Calcutta.
    Läser man dessa noga, så ser man att de två senare är uppmuntrande och instämmande, hans ärkebiskop mest!

    Krister

  9. Alla,

    Jag tackar inte bara Gud för Internet utan även för KV-bloggen och ve o fasa för en del högdragna katoliker så tackar jag även för det dom ironiskt kallar Wikipediateologi där jag läser följande av Dupuis :

    “First, our knowledge of God is not absolute or definitive; it is necessarily limited. Second, the absolute Savior is the Father, who is the ultimate source of the risen Lord and of all reality. Hence, the uniqueness and universality of Christ the Savior are ‘constitutive.’ As the son of God incarnate, Jesus is the center of history and the key to the entire process on of salvation, and his resurrection confers universal significance on his human existence. In this sense, he is ‘constitutive’ of universal salvation.”

    http://en.wikipedia.org/wiki/Jacques_Dupuis_(priest)

    Dessa 7 år med KV är en resa som heter duga!

    Jesus som historiskt konstituerande av en universell frälsningsprocess är ett uttryck för inter-religiös befrielseteologi emedan Ratzingers åberopande av att Jesus Kristus är själva uppenbarelsen av mänsklig enda möjlig frälsning naturligtvis blir låsande.

    Man kan diskutera Muhammed, Jesus, Buddha, Moses o Zarathustras olika betydelser o roller som grundare av diverse religioner men faktum kvarstår som detta spännande inlägg gör gällande att den gudomliga kraften här presenterat som panenteism är densamma i alla troendes förståelse.

    Det gudomliga ljuset, anden, andningen, medvetandet, energin, Samuels kvantteori är densamma som det gudomliga själsrum där allt liv egentligen föds. Om de kristna fastslår att Gud är Allsmäktig så genomsyrar Gud allt skapat och allt skapat har sin boning i Gud. Allt är skapat av Gud o självklart: såsom du ropar får du svar.

    Om du ropar från djupet av ditt kärlekslängtande hjärta så får du från djupet ett kärleksfullt svar.

    Det är hög tid för Vatikanen att ropa frå djupet av ett kärlekslängtande kristet hjärta!

    Om kristna behöver en specifik personlig väg genom ett personligt försanthållande att deras Jesus är människosonen och Gudssonen i vad skiljer det sig från alla andra som hör hemma i samma själsrum och andliga födelseplats?

    Ord, begrepp, behov av myt, behov av tryggande förklaringsmodeller … miljarder teologiska tolkningar….så kallade ”urkunder” (what???)

    sandkorn…Gud lever i själva sandkornet.

    Om Jesus säger till kvinnan vid brunnen att hon ser vem han är mer än hans egna lärjungar är kapabla att göra varför skulle inte Jesus om han mötte Zarathustra, Buddha eller Muhammed vid samma brunn definitivt kunna säga detsamma till dem?

    undrar Agneta

  10. ps. Tack Irene för spåret Dupuis, ska läsa mer// Agneta

  11. Irene Nordgren skriver:

    Agneta

    Apropå när du skriver att du ”tackar Gud för internet ”

    Du för då mina tankar direkt till min andra favvo Teilhard de Chardin.

    ”Den kosmiske Kristus framträder i en tid då allt medvetande samlas enligt principen av ”mittpunkternas sammanväxande.” Varje mittpunkt, varje personligt medvetande, leds nämligen till ett allt intensivare samarbete med de andra medvetandecentra med vilka det står i kommunikation. Det är detta som ger upphov till noossfären. När det enskilda alltmer blir ett med allt, utan att för den skull förlora sin individualitet, tilltar medvetandet. Här fungerar ”Omega” som ett slags attraktionskraft, både på individuell loch kollektiv nivå. Mångfaldigandet av centra som återspeglar helheten av harmoniserade centra bidrar till den andliga uppståndelsen eller den kosmiske Kristi uppenbarelse. Teilhard de Chardin föreställde sig noossfären som ett slags hölje av mänsklig kommunikation som omger jorden. ”

    Nu kommer det

    ”Många har anmärkt på den förbluffande likheten mellan denna vision och internetet, som kom till fyrtio år efter den franske tänkarens död. Även globaliseringen kan sägas ha förutsagts av Teilhard de Chardin.”

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_Teilhard_de_Chardin

    2 favoritcitat av Teilhard

    ”We are not human beings having a Spiritual Experience. We are Spiritual Beings having a human experience”.

    “He that will believe only what he can fully comprehend must have a long head or a very short creed.”

    Agneta, varken Jacques Dupuis eller Teilhard de Chardin gick under sin livstid hem bland de DOKTRINÄRA VATIKANMÄNNEN.

    Förklaringen är mycket enkel. Vatikanman vill du bara bli om du är mer intresserad av LÄRA än av TRO dvs mer intresserad av DOKTRINER än av den LEVANDE TRON på den LEVANDE GUDEN, vars yttringar män som Jacques Dupuis och Teilhard de Chardin dock lyckades fånga upp ända bort i Indien och Kina.

    // Irène

  12. Irene,

    ”Vatikanman vill du bara bli om du är mer intresserad av LÄRA än av TRO dvs mer intresserad av DOKTRINER än av den LEVANDE TRON på den LEVANDE GUDEN”

    Ja…flyende akrobater

    ”We are not human beings having a Spiritual Experience. We are Spiritual Beings having a human experience”

    Ja,… handen söker stenens puls

    // Agneta

  13. Irene Nordgren skriver:

    Agneta

    Du skriver

    ”Den heliga Ande är numera allomstädes närvarande”

    Det får mig TYVÄRR att tänka på den kända historien som här kommer i repris

    ”One day, up in Heaven, the Father, Son, and Holy Spirit were trying to decide where to go on vacation. So the Father suggests Florida. The Son replies that there are too many old people there and it’s too hot. He then suggests the Vatican for its history and architecture. The Holy Spirit says “Yeah! I’d love to go there! I’ve never been there before! ” ”

    // Irène

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *