Prästbristen och nödsituationen inom själavården inom katolska kyrkan är ett allvarligt problem. Denna gång är det Österrike som har försökt påverka Vatikanen med goda praktiska förslag till åtgärder. Dock förgäves. Påven åter slagit dövörat till.
Men det jäser därute på olika håll i den universella kyrkan.
I Österrike har ett ”Lekmannainitiativ” bildats som hittills fått 11715 namnunderskrifter och som också fått österrikiska biskopskonferensens ordförande kardinal Schönborns godkännande.
“Lekmannainitiativ” hotar med lojal olydnad.
”Det romerskt-katolska ”Lekmannainitiativet” skärper tonen gentemot ämbetskyrkan. Om man fortsätter att inte ta hänsyn till förslagen att åtgärda nödsituationen inom själavården – där avskaffandet av obligatoriskt celibat ingår – kommer det att leda till ett brett organiserande av lojal olydnad förklarade en av organisationens initiativtagare fd advokaten Herbert Kohlmaier vid en presskonferens i fredags .” (2 okt)
Det Herbert Kohlmaier syftar på är ett Memorandum underskrivet av 11000 människor som inte besvarats av Vatikanen. ”Nu ska de outhärdliga bristerna i det klerikala systemet på ett tydligt sätt synliggöras”
http://religion.orf.at/projekt03/news/0910/ne091002_laieninitiative_fr.htm
Memorandumet hade överlämnats 4 juni till ordföranden i österrikiska biskopskonferensen. Kardinal Schönborn uttalade sin förståelse för Lekmannainitiativets önskemål och fastslog rätten och till och med plikten att kräva en framställan (till Vatikanen) om samvetet påbjöd det.
Memorandumet har 4 punkter
1 Att låta präster som avskilts från prästämbetet pga äktenskap få återgå till prästämbetet
2 Avskaffa obligatoriskt celibat
3 Möjliggöra att kvinnor vigs till diakoner
4 Prästviga ”viri probati ”
http://www.laieninitiative.at/memorandum
// Irène
PS Mycket sorgligt att åter behöva läsa hur påven slår dövörat till för vad som rör sig hos Gudsfolket.
Med lite god vilja skulle påven kunnat gå Lekmannainitiativet till mötes genom att åberopa en tusenårig tradition inom katolska kyrkan med gifta präster.
Men icke.
Påven har fått obligatoriskt celibat på hjärnan och åberopar därför hellre traditionen från senaste 1000-talet.
Påven fjäskar hellre för SSPX än lyssnar på Gudsfolket.
En celibatär förintelseförnekare har omhuldats mer än goda präster som tvingats lämna sitt prästämbete pga äktenskap.
En tröst är att läsa att katolska lekmän utan sanktioner av sina kyrkliga företrädare tillåts ilskna till nere på kontinenten där tonen nu skärps och ”lojal olydnad” kommer att utlysas bland Gudsfolket.
Påvens envishet när det gäller obligatoriskt celibat ”är inte klokt ” skulle man kunna säga.
Eller för att uttrycka det hela lite finare.
Klokhetens dygd lyser med sin frånvaro i Vatikanen när det gäller att fatta beslut
Varför inte därför där ta och fräscha upp sina kunskaper om kloka beslut, klokhetens dygd och samvete i katekesen §1788 skulle man kunna fråga påven.
”För att uppnå detta (kloka beslut) bemödar sig människan om att tolka fakta som vunnits av erfarenhet och tidens tecken med hjälp av klokhetens dygd och råd av sakkunniga människor. Den helige Ande och hans gåvor ger också sitt bistånd. [1806]”
Och varför inte ta och kolla graden av sakkunnighet hos sina rådgivare ?
// Irène
Är det inte dags att hyfsa debatten?
De senaste inläggen på KV:s blogg (i första hand av Irène Nordgren) är ovanligt aggressiva när det gäller den nuvarande påvens person. Påven sägs sakna personlig praktisk erfarenhet av församlingsarbete (avses själavård eller administration?), han lyssnar inte, han sägs vara envis och hårdnackad, han lider av amnesi, han ”fjäskar” för SSPX , han slår dövörat till för vad som rör sig hos ”Gudsfolket”, han har fått obligatoriskt celibat ”på hjärnan” och anser sig ”veta bättre än Jesus själv”. Dessutom beskylls han indirekt för lögn: uttalandet att han inte visste om ”biskop” Williamssons förintelseförnekelse kommenteras bara med ”tro’t den som vill”. Allt ont i Kyrkan tycks bero på ”påvens TOPPSTYRE” (versaler i originaltexten).
Om jag inte minns fel, är det bara något år sedan det hölls ett stort biskopsmöte i Rom där bl.a. prästämbetet diskuterades. Biskoparna nådde konsensus om att ett upphävande av celibatskravet inte var någon mirakelmetod för att avhjälpa prästbristen (t.o.m. orientaliska biskopar, som själva har ett gift prästerskap, instämde i denna syn) och att frågan inte nu står på dagordningen i den romerska kyrkan. Är det verkligen ”toppstyre” av påven att hålla fast vid biskopskollegiets ståndpunkt?
Paradoxalt nog säger IN samtidigt att påven ”med lite god vilja” skulle kunnat gå lekmannakrav på upphävt celibat ”till mötes”. Vad vore detta om inte ”toppstyre”, givet biskopsmötets konsensus? Blir kanske ”toppstyret” rumsrent eller rentav önskvärt, bara det innebär beslut som IN gillar?
Är det inte dags att hyfsa debatten och spara på invektiven? ”Gudsfolket” (som väl utgörs av betydligt fler än KV:s sympatisörer?) borde väl ha ett språkbruk mer i linje med 1 Kor. 13:4? Annars börjar man nog undra om dess röst inte härrör från någon annan än Gud.
Bästa Gudsfolket
I för sig är det positivt att ha blivit så grundligt läst och studerad som ovan av signaturen Gudsfolket som nu tycks ha vaknat till från att ha varit ”Tröttnad”.
Men då jag också råkar se avsändaradressen och inser att signaturen Gudsfolket alias Tröttnad inte är katolik utan ortodox blir det hela raskt mindre positivt och den stora omsorgen om påven får en speciell förklaring.
Inget har ju sedan den stora schismen för 1000 år sedan så kunnat få vissa falanger av ortodoxa och katoliker – och OBSERVERA även deras FÖRETRÄDARE – att falla i varandras armar som frågorna om kvinnopräster och homosexuallas likaberättigande.
Detta är ju ett tidens tecken som helt ligger inom våra dagars nya fenomen av TVÄRKYRKLIGA förbindelser där inte längre samfundsgränserna är avgörande för solidaritet och gemenskap utan specifika frågeställningar.
Jag står helt beredd att diskutera tidens tecken och gränsöverskridande samfundsallianser med såväl protestanter, ortodoxa och katoliker i de konservativa lägren. Men däremot inte med LÅTSASKATOLIKER.
Hälsningar
// Irène
PS En sak till. Jag motstår med en smula självbehärskning frestelsen att servera bibelcitat tillbaka.
Förlåt mig – jag visste inte att man måste vara (romersk?) katolik för att kommentera på KV:s blogg. Jag har sett många inlägg av folk som t.o.m. är lutheraner. Inte heller visste jag att man då etiketteras ”låtsas-katolik” och inte är värd att debattera med. Min omsorg gällde dock inte påven – jag tror inte han läser KV:s blogg – utan debattstilen på KV:s blogg. Förspilld omsorg, uppenbarligen.
Vänliag hälsningar
”rösten”
Gudsfolkets röst
Som sagt etiketten ”låtsas-katolik”speciellt framtagen åt dig. Och du vet mycket väl orsaken.
Bäst att du inte tvingar mig bli indiskret.
Jag måste också få tillägga att jag inte på något sätt uppfattade att du var ute för att debattera.
Jag uppfattade det hela mer som att du intog katedern slog näven i bordet och röt till ”Är det inte dags att hyfsa debatten?”
Därefter en räcka med citat som staplas på varandra utan sammanhang och som avslutning en helt egenhändigt hemsnickrad slutsats.
Att du därefter stiger ned från katedern och jämrar dig över att du inte känner dig ”värd att debatteras med ” får du nog tillskriva din mycket originella sk debattstil.
”Förspilld omsorg” skriver du.
Que ?
Spara på dina pärlor.
// Irène
Irène,
Det kan vara bra att ”klä av” signaturerna en smula, varför en tydligen ortodox person inte vågar sätt ut sitt namn är ju märkligt.
Men för att hålla sig till sakfrågan vilket inte är något svartmålande av påven utan de österrikiska lekmännens förslag. Så verkar det så långt jag kan se konstruktivt, praktiskt och ur min synvinkel är det en bit på vägen mot att helt låta Gud stå för kallelser till präster i och med att kvinnor föreslås få bli diakoner.
Kardinal Schönborn och de övriga österrikiska biskoparna verkar också ha uppfattat det som positivt och framförallt har de en öppen attityd till lekmännen. Samt förstås mod och civilkurage att stå för det.
/Anneli
Anneli
Tack för ditt tålmodiga stöd.
Håll ut.
Det kommer bättre dagar. Istiden kommer att ge vika.
Tecken i tiden talar för det.
Hälsningar
// Irène
Referat för tyskkunniga:
”Die kirchenfeindlichen österreichischen Pensionistenvereinigungen ‘Laieninitiative’, ‘Wir sind Kirche’ und ‘Priester ohne Amt’ haben sich erneut gemeldet.”
http://www.kreuz.net/article.9945.html
Fick denna reflexion till Stormuftins inlägg om ”De kyrkofientliga österrikiska pensionärsföreningarna ”Lekmannainitiativ”. ”Wir sind Kirche” och ”Präster utan ämbete”.
Antingen – eller.
Antingen spelar ålder i sig ingen roll eller så gör man ålder till det utslagsgivande om något / någon rent principiellt ska betraktas som seriöst / seriös.
Antingen raljerar man med åldersfaktorn eller så gör man inte det.
Antingen säger man ha-ha och bla-ha åt pensionärer eller så gör man inte det.
Detta sagt med tanke på att katolska kyrkans högsta överhuvud är 82 år gammal och inte BÖRJADE sitt arbete som påve förrän han var 78 år gammal.
Var så god och välj Stormuftin !
// Irène
Irène,
Bra rutit, både pricipiellt och konkret; det kliade i mina arma pensionärsfingrar att genmäla något, men jag avstod i väntan på det mer stilistiska svar som du levererade till den bedrövliga parodin eller lyteskomiken som Kreuzartikeln och Stormuftin excellerade i; inte ens som humor tyckte jag det var roligt.
Krister
PS Både stormuftin- och påverollen kreeras väl oftast av åtminstone 65+ personer. Och det är tur att Sverige internationellt sett inte är ett föregångsland med vår åldersdiskriminering
Stormuftins uppenbara poäng var att ungdom ansågs vara ett argument i den radikla kyrkodebatten 1970. Och fortfarande anses göra det när unga kan användas som radikalt slagträ. Däremot inte när unga föredrar traditionen. Vilket idag är det vanliga. Stormuftin konstaterade även att det som visionen står för inte ger några kallelser, inga katolska barnfamiljer, d.v.s. saknar liv och dör ut. Precis som Emile Poulat påpekat.
Comprende?
Ja, ja, ja!
Visionen dör ut! Precis som resten av det liberala Västerlandet! Preventivmedel tar kål på dom. Medan traditionella katoliker har tio barn. We will rule!
Läskunnig
”Stormuftins uppenbara poäng var ……….”
Din kompis Stormuftin har såvitt jag kan se bara gett hänvisning till en viss länk med en viss text .
Du väljer att skriva under signaturen Läskunnig vilket jag tolkar som att du är mycket stolt över att vara läskunnig. Det har du all rätt i världen att vara utan att för den skull kunna kräva tolkningsföreträde (= läsa in ”uppenbar poäng”) på en angiven text varken för din egen eller din kompis Stormuftins räkning.
Comprende?
// Irène
Irène,
Ja, jag tror faktiskt också att det kommer att bli bättre, dels för att jag är en stor optimist, dels för att det blir fler och fler katoliker som också vill påverka och därmed ta ansvar för kyrkans framtid. Nu talar jag framförallt om mittenkatoliker som, i likhet med mig själv, väcktes av vinterns skandaler inom kyrkan. Sedan gissar jag att du har betydligt bättre information än jag om saken.
Förslaget från Österrikes lekmän är i likhet med det från de holländska dominikanernas lösningar i första hand på en kris, men leder också vidare mot en mer långsiktigt hållbar situation.
/Anneli
Irène och Krister,
Typiskt svenskt att se ner på pensionärer! Men den allvarligare sidan av saken är att pensionärer inte på samma sätt kan drabbas av repressalier från kyrkan som t.ex. yngre teologer. Kan det vara en del av förklaringen till att dessa tar initiativet?
/Anneli
Klubben för inbördes beundran, ser jag… Så länge här finns speglar och annelisar behöver Irene och Gert bara sig själva. Jag drar. Min mormor bjuder i vart fall på varma bullar.
Läskunnig
”Min mormor bjuder i vart fall på varma bullar.”
Då ska inte jag vara sämre.
Var så god !
http://lh6.ggpht.com/mickeonline14/RwUA9qDOlYI/AAAAAAAAACQ/GxyDZLQ5RFQ/kanelbulle_thumb.png
// Irène
Har du några barn Irène? Du låter så hätsk.
Judith
”Du låter så hätsk.”
Läsaren har tolkningsföreträde.
Frågan om jag har barn har jag dock svårt att förstå i sammanhanget.
// Irène
Hur kan man kalla något för ett lekmannainitiativ som endast handlar om ämbete och hur man skall bli ämbetsbärare?
Dessutom är kyrkans praxis en apostolisk disciplin och kommer aldrig att förändras.