Vänner,
På stiftets hemsida står följande att läsa:
|
|
| 2009-09-08 |
| Återigen ser jag mig tvungen att påpeka att ”Katolsk Vision” på intet sätt återspeglar det som är den Katolska kyrkans tro och att man inte har något bemyndigande att kalla sig ”katolsk”.
Jag beklagar den ofta aggressiva kritik som ”Katolsk Vision” riktar mot Kyrkan, ofta i ett tonläge som inte har något med evangeliet att göra. Från stiftets sida har vi försökt att föra samtal med ”Katolsk Vision”, men intresset för att delta i dessa samtal har inte varit så stort som jag förväntat mig mot bakgrund av den skarpa kritik som framförts från ”Katolsk Vision” gällande svårigheter att komma i dialog med Kyrkans ledning. Jag vädjar till dem som står bakom ”Katolsk Vision” att ompröva sina ställningstaganden och söka sig tillbaka till det som är Kyrkans tro. Stockholm 8 september 2009-09-08 + Anders Arborelius OCD |
Biskopens inlägg ger anledning till några enkla kommentarer.
1. Katolsk Vision är ett manifest och en ”anslagstavla”, dvs bloggen. Katolsk Visions enda åsikt är manifestet. Hur detta kan beskrivas som aggressivt har jag svårt att förstå. Att Katolsk Vision, som inte är en förening, utöver Manifestet inte har några åsikter alls känner biskopen väl till.
2. Katolsk Vision uttalar sig alltså inte om någonting alls. Däremot händer det att personer som undertecknat manifestet uttalar sig i olika sammanhang. Det rör sig då alltid om dessa personers högst privata åsikter. Det förekommer över huvud taget inget samråd mellan Manifestets undertecknare om vad enskilda personer skall skriva, säga eller tycka. Detta känner biskopen också väl till.
3. Vad som är katolska kyrkans tro är som bekant omstritt. De synpunkter som framförs i Katolsk Visions manifest delas delas helt eller delvis av ett stort antal katoliker, inklusive framträdande teologer, biskopar och kardinaler. Men om biskopen talar om vad i sak han syftar på skall jag gärna svara – dock bara för mig själv. Jag företräder inte Katolsk Vision och det gör ingen annan heller. Även detta känner biskopen väl till.
4. Biskopen skriver att vi skall ”söka oss tillbaka till kyrkans tro”. Vid ett personligt möte med biskop Anders på Johannesgården i Göteborg frågade jag om han anser att jag lämnat kyrkans tro. Biskopen svarade då nej. Sedan dess har ingen förändring företagits i Manifestet.
5. Undertecknare av manifestet har fört ett stort antal samtal med biskopen på Biskopsämbetet. Själv har jag inte deltagit eftersom jag anser det vara i överkant att åkta tåg tur och retur Stockholm från Göteborg för en timmas samtal. Min grundinställning är att det finns ett mycket större behov av ett friare samtalsklimat i Stockholms katolska stift än samtal bakom stängda dörrar.
Gert Gelotte
Jag själv skulle vilja veta av biskopen vilken ”aggressiv” kritik från min sida han åsyftar. I min korrespondens med honom har han inte tagit upp några exempel. Som biskopen väl vet kan ”Katolsk vision”, alltså Manifestet, inte framföra något överhuvudtaget, vare sig kritik eller andra omdömen. Hans uttalande är höljt i dunkel. Jag ser också fram emot biskopens offentliga beklagande av den föga evangeliska ton som möter aldrig så försiktigt kritiska röster inom kyrkan — några korta besök här på bloggen ger snabbt exempel på detta.
Jag kan förstå att ni vill påpeka skillnaden mellan ert manifest och vad enskilda undertecknare av detsamma ger uttryck för i diverse sammanhang, såsom denna blogg.
Men samtidigt måste ni förstå att inlägg som postas här kommer sammankopplas med begreppet ”Katolsk Vision”, det är på gränsen till hårklyveri, kanske till och med naivt, att argumentera för något annat; och i ärlighetens namn har det förekommit en hel del aggresivt formulerade bloggposter här (ibland har det rent av varit svårt att inte uppfatta en del inlägg som raljanta och oförsonliga).
Lite självkritik kan vara rätt klädsamt ibland.
V,
Biskopen kan omöjligen sväva i tvivelsmål om vad Katolsk Vision är och inte är. Han är grundligt informerad om den saken.
Att en del debattdeltagare har svårt att förstå att en blogg kan fungera som en debattforum i en tidning får vi leva med. Det är många tidningsläsare som inte klarar av skillnaden mellan tidningens åsikter och enskilda skribenters åsikter. Så problemet är inte nytt.
Information om vad KV är och inte är är lätt tillgänglig för alla. Mer kan vi inte göra och mer har vi ingen anledning att göra.
Gert Gelotte
Som utomstående kan jag hålla med biskop Anders så tillvida att bloggen skulle vinna mycket på en mer lågmäld ton. Att det behövs en dialog och öppen diskussion antar jag att jag inte är ensam om att tycka. Det ligger, så vitt jag förstått, i kyrkans natur att ständigt pröva och ompröva hur den lyckas följa Kristus.
Jag måste dock säga att jag tycker att de extrema traditionalisterna i (?) kyrkan som emellanåt uttrycker minst sagt skrämmande åsikter på bloggen borde vara mer angeläget för biskop Anders att komma till rätta med.
I SvD:s understreckare idag diskuteras ondska och grymhet, vilket passar bra att fundera över med tanke på ovanstående. Där står mycket men bl.a. hänvisas till filosofen Hannah Arendt som anser att människor som utför grymma handlingar, i synnerhet då i samband med politiskt igångsatta skeende ofta har en oförmåga till kritisk reflektion och en tendens att vara alltför auktoritetsbundna.
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3490127.svd
/Anneli
Anneli,
Vad jag märkt har de ”traditionalister” som kommenterar här (hur man nu skall urskilja dem mera exakt) inte för vana att ifrågasätta kykrans lära (sådan kyrkans läroämbete definierar denna), inte ens när de uttrycker sig oklokt. Tron kommer före god ton, som fördenskull inte är oväsentlig. Traditionalister är heller ingen enhetlig grupp.
Hur som helst finns i Sverige inga på ett eller annat sätt organiserade traditionalister med en hemsida som ifrågasätter kyrkans lära och vars förgrundsgestalter sedan profilerar sig som katoliker i medierna. Vad biskopen skulle kunna fördöma är därmed svårt att se.
I övrigt håller jag med V: Gerts svar är idel hårklyverier. Biskopens poäng är solklar och svarar på ett lämpligt sätt på olika KV-bloggförfattares påståenden, enligt vilka visionens manifest och bloggens mot manifestet svarande idéinnehåll vore förenliga med den katolska läran. Vilken lära biskopen har i uppdrag att försvara från förvanskning.
Det bästa kanske vore att lyssna på Kyrkan, biskopen och påvarna istället för bilda sig sina egna lärouppfattningar. Om man nu nödvändigtvis inte kan det så bör man lämna Kyrkan och gå med i Svenska kyrkan, där ni är mer än välkomna.
Jack och Anton B.
Traditionalisterna kanske inte finns i grupper och är säkerligen inte många, men likafullt är det viktigt att fånga upp personer som anser att demokrati är trams inte bara för kyrkan utan i hela samhället, att om våld och förtryck accepterades i GT så måste det vara godkänt idag, för att inte tala om de antisemitiska kommentarerna osv. Det måste ni hålla med om.
Det gläder mig att Jack anser att man ska lyssna på kyrkan, biskopen och påvarna. Det måste i konsekvensens namn innebära att just du inte kommer att klaga på Andra Vatikankonciliet som påvar och biskopar står bakom.
Eller är det så att det bara är de påbud som tilltalar dig som ska följas? I så fall har du bildat dig en egen uppfattning, eller hur?
/Anneli
Anneli,
Det du skriver är rörigt och spretigt, varför det blir svårt att besvara. Jag ser heller inte att det utgår från empiriskt iakttagbara fenomen. Dina fantasmer om traditionalister är t ex en sak; verkligheten en annan.
Om Vaticanum II borde du lära dig grundläggande distinktioner. Och beakta, åter, verkligheten. Läs om kontinuitetens hermeneutik (påvens tal till kardinalskollegiet 22/12 2005, och senare), och se att det inte går att tala om Vaticanum II som något färdigt paket som man antingen sväljer eller fördömer. Läs om msgr Gherardini och Romano Amerio. Läs msgr Ocariz och p. Karl Becker. Läs kardinal Ratzingers tal till de chilenska biskoparna 13/7 1988 (t ex här).
(Jag noterade din medvetna felläsning av mig. Emellertid är traditionalisterna i t ex Frankrike eller USA tillräckligt många för att sätta ytterligt tydliga avtryck i statistiken. Och bara Sverige har tre prästkandidater hos Pius.)