Påvens tredje encyklika ”Caritas in Veritate ” har sedan den offentliggjordes 29 juni i år hunnit kommenteras från olika håll och kanter.
Den i mitt tycke hittills mest värdefulla och tankeväckande kommentaren stod att läsa i NCR (National Catholic Reporter) 3 augusti i år skriven av Tissa Balasuriya OMI, Centre for Society and Religion på Sri Lanka.
I sin artikel beskriver först Tissa Balasuriya det positiva i hur påven tar upp en mängd av vår tids mest aktuella och brännande problem som
” the ethics of business, globalization, the role of technology, the right to life, sexuality and family life, abortion, euthanasia, migration, labour unions, outsourcing of production, consumerism, mass media and communications, climate change and dangers to the environment and the future of humanity on planet earth .”
Tissa Balasuryia beskriver vidare påvens medvetenhet om faran i att ”fastna i olika ideologier, om korruption, om relativism och totalitarism, om religiös frihet och interreligiös dialog och om gemensamma åtgärder för allas gemensamma bästa och universellt broderskap.”
Efter detta positiva omdöme kommer dock också skarp kritik från Tissa Balasuryia som påpekar vad påven missat
”This encyclical is a valuable document, but has some missing dimensions. It does not analyse the way the modern world has been set up as an association of Christians with governments and colonial powers, especially from 1492 to 1945. The pope seems to overlook the inadequacies of the church in the course of history.”
“How have Christian peoples and countries treated problems of global migration? Have they practiced genuine love and openness towards others in need? The new encyclical does not deal with this major issue that will be crucial in the 21st century with foreseeable demographic trends.”
TB påminner om hur katolska kyrkan under seklens lopp tvingats till att korrigera sig själv och om kyrkans tidigare anspråk på att ha monopol på Gud.
”This reflection shows that the Catholic church has had to correct herself on several issues during the course of the centuries. Some issues include the claim that the Catholic church is the sole possessor of the truth about God, ignoring that the Spirit of God is present to all persons, cultures and historical events and processes and unique and necessary path to human salvation.”
Från kyrkans syndaregister framhåller Tissa Balasuriya särskilt nedanstående
- “marginalize women in church and society and exclude them from decision making.
- violence as a means of spreading the faith,
- adopt authoritarian ways to suppress dissent on doctrines.
- tolerate and even encourage colonial imperialist policies and profit from them.
- teach that the way to human salvation depends on amends made to God the Father for the sins of humanity by Jesus Christ by his death on the cross.”
”Kristen spiritualitet har under 15 sekel fram tills helt nyligen mer handlat om välgörenhet än social rättvisa. ”
“During 15 centuries, until recently, the accent in Christian spirituality was more on charity and works of mercy rather than social justice. There was no insistence on the need of reforming the unjust world order which Christians helped to set up. Thus, even at the beginning of the 21st century, Euro-Americans, controling most of the land and resources of the world, forgetful of the core teaching of Jesus on sharing with the needy. “
Till slut får sig även den katolska mässan och liturgin en välförtjänt känga.
“In the process the Catholic liturgy was made more a ritual than an expression and experience of the love of God and neighbor. Thousands of Holy Masses can be celebrated in a country without much serious reflection on and impact on social justice in a world of great inequalities and armed conflicts. Prayer and meditation can be, de facto, indifferent to unjust social realities and to gross violations of human rights. “
“It would be beneficial if pluralist groups would dialogue on these issues for our common good. “
http://ncronline.org/news/caritas-veritate-much-offer-needs-perspective
// Irène
PS Tissa Balasuriyas kritik är grundad i det faktum att påvens utsiktspost över världen är stationerad i det romerska imperiets forna huvudstad Rom varifrån också dagens världsimperium – den katolska kyrkan – styrs av vår tids Pontifex Maximus, påven.
Tissa Balasuriya blickar ut över världen från Asien, från Sri Lanka. Och därifrån blir panoramat annorlunda än från Rom vilket medför att Tissa Balasuriya kan fånga upp perspektiv och dimensioner som tycks ligga utanför påvens blickfång, vilket illustreras när TB beskriver katolska kyrkans forna roll som kolonialmakt och de konsekvenser detta fört med sig ända in i våra dagar.
Tissa Balasuryia OMI exkommunicerades 1997 bla för sina radikala åsikter om jungfru Maria utifrån sin bok ”Mary and Human Liberation”.
1998 upphävde dock Troskongregationen exkommuniceringen efter massiva protester runt om i världen.
Som jag tidigare skrivit brukar Troskongregationen vara mycket träffsäker i att pricka rätt på morgondagens profeter. För dagen dock ofta av kyrkan betraktade som heretiker.
Märkligt att det enda positiva du kan se i kyrkan är när någon säger något negativt om kyrkan. Tänk efter vad det är du sysslar med egentligen!
Tissa har fel rakt av. Han har inte förstått kyrkans väsen. Kyrkan äger inte sanningen utan är bara en värd för den. Sanningen är allas. Samtidigt som du ständigt klagar på den detaljerade katekesen så kräver du att kyrkan – i mässan till och med? – ska behandla frågor som väpnade konflikter och sociala orättvisor. Nå – då har man missat vad kristen tro är – inte svaret på alla frågor utan källan till sanningen och den dagliga omvändelsen.
Om man går missnöjd genom livet måste man ta itu med något. Med sig själv!
PS Tissa Balasuriyas exkommunicering upphävdes inte alls efter omvärldens protester, utan efter ett tre dagar o nätter långt samtal med bl.a. ärkebiskop Ranjith, som resulterade i att Tissa tog tillbaka vad han skrivit om Maria!
Jonas K
Får jag vänligen be dig att acceptera att världen liksom katolska kyrkan är mångdimensionell vilket är ett sätt att beskriva att människor uppfattar kyrkan i allmänhet och Tissa Balasuryia i synnerhet på olika sätt.
Jag kräver inte att du ska dela mitt synsätt. Bara att respektera det.
Nedan några exempel från en flod av information som finns att tillgå på nätet för den intresserade och som ger en försmak om att din beskrivning är en högst förenklad och hemsnickrad sådan.
Fallet Tissa Balasuryia
http://natcath.org/NCR_Online/archives2/1998a/013098/bala2.htm
Om prestige, strategi och teologiska formler.
”Since no one we know has seen God, whose essence is notoriously hard to tie down, theological problems are usually about ill-fitting words, cultural biases, ego, turf and such. Since our words are imperfect, no single set of them is absolute. This leaves room for improvisation, compromise, trying out formulas. When these don’t produce immediate magic — because, after all, there are many ancient issues between us — it’s time for timeout, called by former coach Singer, who knows a thing or two about strategy, momentum, when to shoot and when to pass. Theology as hoop dreams.”
http://natcath.org/NCR_Online/archives2/1998a/022098/022098g.htm
Om Sensus fidelium
”Fr. Charles Curran, himself censured by the Vatican in 1986, said he considered the Vatican turnaround to be “very significant,” both in timing and fact.
“To my knowledge, this is the first time they have backed away from anything so quickly and publicly,” he said. “Obviously they gave in to the sensus fidelium” — the sense of the faithful. “The whole thing was so patently unjust and offensive they must have realized they made a mistake.”
http://natcath.org/NCR_Online/archives2/1998a/013098/bala1.htm
// Irène
OK Det var ärkebiskop Nicholas Fernando och inte Ranjith. Och förhandlingarna pågick i sex dagar, inte tre. Men de slutade alltså i att Balasuyria erkände att
”the meaning of dogmatic formulas remains always true and unchangeable, though capable of being expressed more clearly and better understood.” Och han lovade att alltid söka imprimatur innan han publicerade sina skrifter.
Detta löfte har han inte hållit. Uppenbarligen!
Är detta samma sak som att ”Troskongregationen upphävde exkommuniceringen efter massiva protester runt om i världen”? Knappast!
Om du nu inte tror dessa mina ord, så kanske du bättre tror dem om de kommer från ditt husorgan NCR:
http://findarticles.com/p/articles/mi_m1141/is_n16_v34/ai_20339309/?tag=content;col1
Jonas K
Vad ska detta meningsutbyte tjäna till ?
Min poäng låg i nedanstående citat ”från mitt husorgan NCR” som jag trodde att du delade
“Since no one we know has seen God, whose essence is notoriously hard to tie down, theological problems are usually about ill-fitting words, cultural biases, ego, turf and such. Since our words are imperfect, no single set of them is absolute.”
Alltså varför vill Troskongregationen förgöra troende och hängivna kristna medmänniskor när ändå INGEN har den absoluta sanningen om Gud ?
Under det år som Tissa B var exkommunicerad skedde mycket såväl framför som bakom kulisserna. Förhandlingarna = teologiskt finlir och rollspel som DÄREFTER skedde var ett resultat av allt sammantaget.
Det hjälper nu föga att du och jag fortsätter kasta olika citat på varandra. Vi tolkar ÄNDÅ skeendet OLIKA utifrån olika bevekelsegrunder.
Läsarna får själva bilda sig en uppfattning.
Tissa Balasuruyia (85 år) har levt MITT bland sitt folk och sett hur kvinnor och barn farit illa av inbördeskrig. Han har med sitt liv stått på de svagas sida bokstavligen. Inte levt i akademiskt skyddad verkstad och inte förskansat sig i Vatikanens ELFENBENSTORN som påven (82 år)
Påven kan teologi TEORETISKT. Måhända är han världsbäst på detta. Kan läsa evangeliet på originalspråk, kan argumentera teologi på olika språk.
Tissa Balasuryia har LEVT evangeliet. That’s the big difference.
Du må säga vad du vill Jonas K. Så länge jag kan andas kommer jag att framhärda i att den som LEVER evangeliet är den som har störst möjliget att leva sig IN i det.
Kan du låta mig få ha den uppfattningen? Tolerera detta ?
Det innebär sluta fördöma mig .
// Irène
PS Tissa Balasuryia har levt sig in kvinnors och barns erfarenheter av kaos och oroligheter i inbördeskrig på Sri Lanka och jämfört detta med oroligheter i dåtidens Palestina. Sett likheter mellan mödrars livssituation i oroligheternas Sri Lanka med jungfru Marias livssituation i Palestina och TB Mariologi / kvinnosyn är därför annorlunda än den av kyrkan gängse föreskrivna som vill se kvinnan som ”jungfrulig”, passiv, beroende och ”upphöjd”.
TB ser Maria som en aktiv, jordnära och självständig kvinna som till slut blir den som är den första som vid sin sons död kan säga ”Detta är mitt kött och blod.”
Därför anser TB till exempel att även kvinnor ska kunna vara präster i dagens katolska kyrka.
Om fdr Tissa har levt evangeliet så är det ju märkligt att han har förklarat att han inte tror på det. Han har förnekat Kristi gudom, arvssynden, dopets nödvändighet, Marias jungfrudom, jungfrufödseln, hennes titel ”Guds moder”, hennes ärorika upptagning i himmelen… och han tillbakavisar också att kyrkans lära skulle ha utvecklats under gudomlig ledning. Sedan må han varit en utmärkt person och levt bland och för de fattiga. Men det är ju inte alls detta som fallet handlar om, utan vilka läror han som katolsk präst företräder. Han har avlagt ett löfte till sin biskop angående just detta. Men löften är inget som denne man tar så allvarligt på, uppenbarligen.
Att du sedan menar att påven (inte heller Johannes Paulus II då?) inte lever evangeliet, är bara grovt och plumpt. Det är inte ”fördömande” att påpeka detta. Det måste få sägas.
Jonas K
Vad jag menar med att ”leva evangeliet” är bland mycket annat att i ORD OCH HANDLING förkunna att det inte finns ÖVER OCH UNDERORDNING mellan män och kvinnor.
Vår påve har såväl i ord och handling förkunnat motsatsen. Naturligtvis inte rakt ut.
Men påvens sex och samlevnadsråd till världens katoliker – procreation till varje pris – håller i praktiken kvinnor i tredje världen i livslång underordning.
Det var vad jag syftade på. Varför skulle detta vara ”grovt och plumt” att framföra ?
Men då jag som allmän debattör av dig får mig slängt i ansiktet
”Om man går missnöjd genom livet måste man ta itu med något. Med sig själv!”
då talar vi om ”grovt och plumt ” enligt min värdeskala.
Det är allom bekant att påven har mycket ringa PRAKTISK erfarenhet av församlingsarbete i sitt CV.
Däremot desto mer akademiska meriter som i KOMBINATION med celibatliv ger en mycket ensidig bild och erfarenhet av verkligheten i betydelsen vanligt familjärt vardagsliv.
Och trots detta är det påven som har tolkningsföreträde att uttala sig om hur det ska gå till i människors sängkammare !!
”Det måste få sägas ” att detta är upp och nedvända världen.
// Irène
Jonas K
En sak till.
”Han har förnekat Kristi gudom, arvssynden, dopets nödvändighet, Marias jungfrudom, jungfrufödseln, hennes titel “Guds moder”, hennes ärorika upptagning i himmelen… och han tillbakavisar också att kyrkans lära skulle ha utvecklats under gudomlig ledning.”
Tror du att Gud på den yttersta dagen kommer att ha förhör i katolska DOGM – OCH KATEKESFRÅGOR ??
Det tror i alla fall inte jag.
Jag tror att Gud kommer att fokusera på helt andra saker. Riktigt hur det kommer att gå till är det ju ingen som vet men det liksom känns bombsäkert att dogmfrågorna inte blir det utslagsgivande efter döden.
Så varför skulle de vara det FÖRE döden ?
// Irène
“Om man går missnöjd genom livet måste man ta itu med något. Med sig själv!”
Det var ett mera generellt riktat budskap.
Om man inte tycker kyrkan hjälper fattiga kan man gå in i församlingen och starta ett projekt för de fattiga. Jag känner flera som gjort så.
Om man tycker predikningarna är dåliga kan man hjälpa prästen så han får tid att förbereda dem bättre.
Om man vill ändra fördelningen mellan fattiga och rika så kan man agera genom att engagera sig politiskt.
Rent generellt gäller alltså: Med allmänt missnöje brukar inte mycket åstadkommas. Bara ännu mera negativism.
Jonas K
Jag får tacka för alla goda tips som du i din stora omtänksamhet så generöst delar med dig av.
Och förstår jag dig nu rätt, så är det inte bara mitt bästa du tänker på.
Utan allas bästa
Men.
För den sakens skull vill jag inte gå miste om svaret på frågan om du tror att den levande Guden kommer att hålla förhör i katolsk dogmlära på den yttersta dagen.
OSA
Som en kommentar bara till tips nr 1
”Om man inte tycker kyrkan hjälper fattiga kan man gå in i församlingen och starta ett projekt för de fattiga. Jag känner flera som gjort så.”
God illustration till vad Tissa menar med att kyrkan betonat under århundraden = Välgörenhet på bekostnad av betoning och handlande för social rättvisa.
Nedan får du Tissa i repris.
“During 15 centuries, until recently, the accent in Christian spirituality was more on charity and works of mercy rather than social justice. There was no insistence on the need of reforming the unjust world order which Christians helped to set up. Thus, even at the beginning of the 21st century, Euro-Americans, controling most of the land and resources of the world, forgetful of the core teaching of Jesus on sharing with the needy. “
// Irène
”…reforming the unjust w o r l d order” var just inte Kristi mission. Utan sprida det glada budskapet om återlösningen ur syndens fasta grepp och hoppet om uppståndelse och evigt liv. Att sedan de kristna avskaffade människooffer, slaveri (jo – i många länder upphörde slaveriet i och med kristnandet, inte minst bland inkafolken och i Stilla havsområdet, även i vår vikingakultur) , kannibalism och häxkonster var bara en följd av tron på evangelium.
Jonas K
”“…reforming the unjust w o r l d order” var just inte Kristi mission. Utan sprida det glada budskapet om återlösningen ur syndens fasta grepp och hoppet om uppståndelse och evigt liv.”
Varför sätter du saker och ting i motsatsställning till varandra ?
”sprida det glada budskapet om återlösningen ur syndens fasta grepp och hoppet om uppståndelse och evigt liv.” G E N O M ”reforming the unjust w o r l d order”.
Hur skulle det hela annars gå till hade du tänkt ?
// Irène
Vad du/Tissa förespråkar är en politiserad kyrka som använder mässan för att påverka dagspolitiken. Intressant. Inte ens koncilietexterna gick så långt. Ska vi då låta biskopar och präster ställa upp i presidentval och prästerna tala om för oss vad vi ska rösta? Jag har inget emot lite mera engagemang för vårt samhälle från prästernas håll men…när biskop Arborelius knystade om kd blev det ju ett himla liv…
Det är lite rörigt med både Jonas B. och Jonas K. om det inte är samma person som råkat skriva fel.
Jag kan hålla med om att kyrkans roll snarare är att framföra det glada budskapet och att göra det på ett sådant sätt att det verkligen når fram.
Vilket förstås i så fall genomsyrar vardagen och inte kan leda till krig, förföljelse, utnyttjande av andra o.s.v. utan att man verkar för det goda.
Men jag kan inte se varför inte präster och systrar också ska kunna vara engagerade i t.ex. rörelser för fred eller mot miljöförstörelse? Även i deras liv måste tron få ta konkreta uttryck, eller hur?
/Anneli
Jonas B
Är det en annan Jonas (B ) jag nu talar med?
”Vad du/Tissa förespråkar är en politiserad kyrka som använder mässan för att påverka dagspolitiken.”
Varifrån har du fått att jag vill politisera mässan?
Inte med en bokstav har jag någonstans förespråkat något sådant.
Syftar du månne på nedanstående citat av Tissa ?
“In the process the Catholic liturgy was made more a ritual than an expression and experience of the love of God and neighbor. Thousands of Holy Masses can be celebrated in a country without much serious reflection on and impact on social justice in a world of great inequalities and armed conflicts. Prayer and meditation can be, de facto, indifferent to unjust social realities and to gross violations of human rights. “
Detta tolkar jag ingalunda som att Tissa menar att mässan ska politiseras.
Nej vad jag TROR han är ute efter så är det faran för självgodhet hos välmående katoliker i den rika västvärlden som TROTS att de springer i mässan hur ofta som helst förhåller sig likgiltiga för vad som händer utanför deras synhåll.
Om katoliker i den rika västvärlden inte tillåter sig att låta mässan påverka dem på DJUPET blir den till enbart en tjusig ritual och den rika västvärlden riskerar bli som ett slutet system utan KÄNSLOMÄSSIG kontakt med tredje världens fattiga, hungriga och nödlidande människor.
Ang ”politiserad kyrka.”
”när biskop Arborelius knystade om kd blev det ju ett himla liv…”
Jag tror du och jag definierar ”knysta” på olika sätt.
Att hota kd med röstbojkott skulle jag inte kalla ”knysta”
Jag vet inte vad du menar med ”politiserad kyrka” ?
Men ett vet jag.
Att Jesus ALLTID ville framhålla MARGINALISERADE människors och gruppers likaberättigande i det rådande samhället.
Det skulle kunna inbjuda oss att fråga vilka som är vår tids samarier och tullindrivare ?
Kanske homosexuella ?
// Irène
Det här har jag skrivit förut, men eftersom det ständigt är aktuellt så… Jesus framhöll så vitt jag kan läsa ut ur evangelierna alla möjliga sorters människor, vilket hör till det som gör honom till obekväm för många.
Om kyrkans ledning börjar göra uttalanden och hålla predikningar där man tar ställning för en part eller politisk ståndpunkt tar man, så vitt jag kan se, på sig ett alltför stort ansvar för att bedöma komplicerade frågor rätt.
Å andra sidan så leder ju det kristna budskapet rätt förmedlat till en längtan hos människor att göra det goda. Svältande människor behöver hjälp både akut och för att kunna bygga upp sin tillvaro, miljön måste värnas, våld och förföljelser motarbetas.
Mycket av ovanstående beror på att mänskligheten sedan länge lämnat ”uppfyll jorden” och övergått till att överfylla den. Hur ska kyrkan hantera den problematiken? Strunta i det? Omvärdera? Eller något ytterligare alternativ?
/Anneli