Det känns inte bra Maria Hasselgren att Du som stiftets pressansvariga står som en fröken med pekpinne och talar om hur världen är och inte är samtidigt som du kastar påvens encyklika i ansiktet på folk(bladet) och spydigt hälsar Välkommen till verkligheten !
Tror Du på fullt allvar att det är rätt taktik att få människor intresserade av en katolsk encyklika ? Vad ger Dig rätten att kräva att Din verklighetsuppfattning ska betraktas som den enda sanna ?
Du är tröttsam i Din nit att också oombedd försvara makthierarkin oavsett hur den bär sig åt. Det blir kontraproduktivt.
Hälsningar
// Irène
11 juli skriver Torsten Nilsson i Folkbladet
”En klassisk högerkupp”
”Vänstervågen i Latinamerika som började i de stora länderna – Brasilien, Argentina, Chile, Uruguay och Venezuela – har på senare år nått de mindre länderna på kontinenten, till exempel Peru och Bolivia, och i Centralamerika, däribland Honduras. Honduras är ett av världens fattigaste länder som styrts av en liten rik inhemsk elit, de amerikanska bananjättarna Chiquita och Dole, katolska kyrkan och CIA i skön förening. Högerkuppen var oväntad, men ändå inte helt överraskande. ”
http://www.folkbladet.se/NyHeTeR/artikel.aspx?articleid=4934148
15 juli replikerar Mara Hasselgren, stiftets pressekreterare
”Dela inte upp världen i svart och vitt”
”Ja, tänk om världen vore så svart och vit. Hur enkelt skulle det inte vara att peka ut vilka som är alltigenom goda och vilka som är alltigenom onda. Nu har katolska kyrkan 1,1 miljard medlemmar och där finns en rad olika åsikter och förhållningssätt företrädda. Kardinal Rodriguez i Honduras varnade för att det skulle bli blodbad om Zelaya återvände. Han fick rätt – människor sköts till döds trots att Zelaya inte ens tilläts landa. När det gäller ideologiska ställningstaganden är det inte helt okänt att många katolska präster, lekfolk och biskopar kräver rättvis fördelning av resurser och jord. Biskopar och präster och nunnor har till och med mördats för sitt krav på rättvisa och en hållbar utveckling för alla människor.”
http://www.folkbladet.se/opinion/kronikor/artikel.aspx?articleid=4935951
Idag 31 juli lämnar jag också ett bidrag i Folkbladet
”Påven styr långt ut mot höger”
”Det stämmer att det inom den världsvida katolska kyrkan finns en rad olika åsikter och förhållningssätt företrädda. Även inom katolska kyrkan i Sverige. Problemet är att dessa olika åsikter och förhållningssätt inte är rättvist representerade inom katolska kyrkans ledningsstruktur.
När det gäller ideologiska ställningstaganden är det inte helt okänt att många katolska präster, lekfolk och biskopar kräver rättvis fördelning av resurser och jord. Dessa personer har aldrig varit populära i Vatikanen utan fått reprimander och motarbetats. Senaste exemplet är jesuitprästen Jon Sobrino i El Salvador.
Befrielseteologer i Latinamerika har systematiskt bytts ut mot konservativa Opus Dei företrädare. Påven styr genom sin utnämningsmakt katolska kyrkan klart åt höger.”
http://www.folkbladet.se/opinion/ledare/artikel.aspx?articleid=4946809
// Irène
PS Den som undrar över kopplingen mellan den inom katolska kyrkan så omhuldade personalprelaturen Opus Dei och högerkrafter av fascistvariant kan nedan läsa när grundaren Josemaría Escrivá de Balaguer gratulerar Spaniens diktator Franco i samband med föreningen av kyrka och stat i Spanien och undertecknar med
”De Vuestra Excelencia affmo. in Domino”
”Most devotedly yours in the Lord”
Året var 1958 men trenden håller i sig.
”Föd mina lamm” står det skrivet.
Undrar hur det kommer sig att Petri efterträdare gjort det till en specialuppgift att alldeles särskilt föda de brunfärgade ?
http://www.odan.org/escriva_to_franco.htm
Originalbrevet på spanska
http://www.odan.org/escriva_to_franco_spanish.htm
Läs också som jämförelse hur det går för kyrkans svarta får.
“54,104 signatures for world-wide petition on Second Vatican Council –Congregation for the Doctrine of the Faith not ready for reception”
http://www.petition-vaticanum2.org/mediapool/77/772478/data/PRE_090722_Petition_en.pdf
I. Nordgren,
var är den erforderliga självkritiken i allt detta? Kanske, bara en enda gång, att det är du som har fått något om bakfoten men ändå försvarar ståndpunkten med näbbar och klor?
Så vitt jag kan minnas har jag inte läst något på KV om de problem som socialistregimerna i Sydamerika innebär, inte minst för kyrkan. Förresten, vad tror du dig kunna uppnå genom att spy galla över kyrkan, påven, hierarkin i Honduras och stiftets pressekreterare i vänstertidningen Folkbladet?
Rätta mig om jag har fel, men jag tror att du inte egentligen har några problem med Hasselgrens modus operandi, hennes värsta brott i dina ögon torde vara att hon inte alltid företräder dina intressen. För övrigt stämmer inte påståendet att Verkets präster skulle ha upphöjts på löpande band i Rom, och den marxistanstrukna befrielseteologin har inte varit förenligt med ortodox tro… någonsin.
Irene tycks tro att man måste välja mellan socialism och utsugande kapitalism. Så förhåller det sig emellertid inte. Inte heller är socialismen folkets vän. F ö är likheterna mellan kapitalism och socialism slående för den som tar av sig de ideologiska glasögonen för en stund. Jag föreslår att Irene upptäcker Chesterton, Belloc och distributismen.
I förbifarten: höger och vänster är överhuvud taget inga katolska kategorier.
Och så till sist: Franco räddade Spanien (och den spanska kyrkan) och tackades härför av Pius XII i ett för envar tillgängligt brev. Nej, världen är inte svart-vit. Inte ens brun-röd.
Jag har med stort intresse och ofta med stort utbyte följt KV’s blogg ett tag nu. Ibland har det hettat till och någon gång kan man tycka att det blivit lite väl hätskt. Men Irenes senaste påhopp på Maria Hasselgren var nog det värsta hittills. Så infamt! Så ressentimentsfyllt! Man kan inte låta bli att undra om här finns något personligt? Hon framställs som en fröken med pekpinne som kastar påvens encyklika i ansiktet på folk. Kanske skulle Irene först montera ut den gigantiska bjälke som skymmer synen för hennes egen blick. Irene har ingen pekpinne: hon svingar en stor *”#¤^klubba och spyr galla inte bara i nyllet på Maria Hasselgren utan även över bloggläsaren. Tror Du på fullt allvar att detta är rätt taktik att få människor intresserade av – din syn på verkligheten och på KV’s agenda? För att ytterligare travestera dina egna ord: Vad ger Dig rätten att kräva att Din verklighetsuppfattning ska betraktas som den enda sanna ? Du är tröttsam i Din nit att vara oförskämd och hatisk. Det blir kontraproduktivt.” Men visst, du får ju skriva vad du vill på din egen (och KV’s) blogg, men här tappade i alla fall jag lusten att följa med längre. Synd.
Magnus Holmberg
”Vad ger Dig rätten att kräva att Din verklighetsuppfattning ska betraktas som den enda sanna ?”
Det var värst vad jag tycks uttrycka mig otydligt Magnus Holmberg.
Synd att du inte har förstått att det är det motsätta jag anstränger mig att tydliggöra.
Min verklighetsuppfattning är att det I N T E bara finns E N verklighetsuppfattning utan fler.
Underförstått jag kräver I N T E att min verklighetsuppfattning ska betraktas som den enda sanna.
Men för att trivas som katolik kräver jag att Ä V E N min verklighetsuppfattning som katolik ska vara företrädd inom katolska kyrkans makthierarki.
Jag är ju helt överens med Maria Hasselgren när hon skriver
”Nu har katolska kyrkan 1,1 miljard medlemmar och där finns en rad olika åsikter och förhållningssätt företrädda.”
Jag är också helt överens med Maria Hasselgren när hon skriver
”När det gäller ideologiska ställningstaganden är det inte helt okänt att många katolska präster, lekfolk och biskopar kräver rättvis fördelning av resurser och jord. Biskopar och präster och nunnor har till och med mördats för sitt krav på rättvisa och en hållbar utveckling för alla människor.”
Det jag underförstått pläderar för är att de ”biskopar, präster och lekfolk” som Maria Hasselgren här åsyftar skulle erkännas av Vatikanen redan F Ö R E döden
och inte bara E F T E R döden.
De ”biskopar, präster och lekfolk” Maria Hasselgren här åsyftar brukar ofta betecknas som befrielseteologer. Ett uttryck Maria Hasselgren undviker att använda eftersom det är ett allmänt känt FAKTUM att Vatikanen aldrig visat uppskattning för levande befrielseteologer.
Det jag pläderar för är att de ”olika åsikter och förhållningssätt ” som BEVISLIGEN finns på katolska kyrkan gräsrotsnivå som sagt ÄVEN ska vara representerade inom kyrkans ledningsstruktur.
Jag är alltså FÖR att en mångfald av verklighetsuppfattningar (= sanningar) ska vara representerade inom katolska kyrkans makthierarki.
Jag ger i mitt inlägg i Folkbladet konkreta exempel på att så inte är fallet idag inom katolska kyrkan.
// Irène
Irène
För det första en korrigering. Irene hänvisar i sitt förra inlägg felaktigt till en annan Magnus med snarlikt efternamn, som även han förekommer på bloggen. Mitt namn är Holmqvist. För det andra: tyvärr drog jag av bara farten min travestering lite för långt i mitt förra inlägg. Tänk bort meningen: ”Vad ger Dig rätten att kräva att Din verklighetsuppfattning ska betraktas som den enda sanna?”, för det var inte där andemeningen och intentionen låg i mitt förra inlägg, utan på ditt [Irenes] tröttsamma tonläge och oförskämda påhopp, hela ditt kontraproduktiva sätt att argumentera. Du bränner allt krut i ditt replikerande svar på att förklara dig i just den frågan. Nej, Irene, så otydlig har du inte varit att jag inte vet var jag har dig – exempelvis när det gäller din öppenhet i just dessa avseenden. Men som sagt, det var inte där tyngdpunkten i mitt inlägg låg…
Jag avslutar med ett litet lästips angående befrielseteologin. Jag förväntar mig inte att Irene ska nappa (men hugga!) eftersom författaren är en grånad, välmeriterad katolsk präst, och därmed man, därtill med titeln teologie doktor monsignore, ytterligare en i och för sig försvårande, för att inte säga omöjliggörande omständighet i Irenes underbara värld. Jag talar om Lars Cavallins fina bok ”Benedictus XVI – en teologisk introduktion”. För er andra därute i bloggvärlden med öppet sinnelag – oavsett teologisk/ideologisk hemmahörighet – som kan tänka sig att ta i denna bok utan pincett, rekommenderar jag att läsa sidorna 200-211. Klargörande, tänkvärt och klokt. Au revoir!
Magnus Holmqvist.
Ursäkta mitt slarv ang ditt namn. Särskilt du som skriver i eget namn har rätt att kräva att det inte blir fel. Absolut. Därom är vi överens.
Måste därefter dock få säga att jag upplevde ditt ovanstående svar som tragikomiskt.
Det är alltså inte bara dina riddarinstinkter att rädda Maria Hasselgren från en sjuhövdad drake som gör att du träder fram på scenen.
Förstår nu bättre var skon klämmer. Inte nog med att jag har mage att kritisera stiftets pressansvariga.
Jag har ju OCKSÅ haft mage att inte falla i trans för teol dr monsignore Lars Cavallins teologi och ”fina böcker”.
Hur kan något sådant vara möjligt ? Underförstått – det är inte normalt.
Som debattör får man finna sig i att bli projektionsskärm för allsköns tolkningar.
Hos Magnus i Underlandet får jag se mig förvandlad till manshatare, prästhatare, titelhatare mm
Och vips får Magnus ihop sin världsbild.
Men det tragiska ligger i att hade det här utspelats för 400 år sedan hade jag nu legat riktigt risigt till.
Eller hur ?
// Irène
Irène
Du högg! Jag visste det! Och som debattör får således även jag finna mig i att bli projektionsskärm för allsköns tolkningar. Ditt sätt att argumentera är inte bara tröttsamt i ett 400-årsperspektiv utan även ur evighetens. Men du får fritt föra fram dina giftiga ord, och det är bra. Och tro det eller ej: även jag är för det fria ordet och det kritiska förnuftet.
Men nu får det vara bra för min del. Nu ska jag ruska av mig allt detta och sätta mig att läsa i en bok som du kanske känner till: Bibeln heter den. En riktig klassiker! En ”fin” bok dessutom! (Varsågod å hugg!)
Bonne nuit Magnus !
// Irène