Katolska ledare är noga med att påpeka att även barn med funktionshinder ska vara välkomna. Samtidigt som man skuldbelägger par som gör abort för att fostret är skadat, sorterar man, om jag uppfattat saken rätt, bort fysiskt funktionshindrade som vill bli präster. Den mentala statusen hos prästkandidaterna är man bevisligen inte lika noga med.
Lika lite som när det gäller gifta män och kvinnor finns det några teologiska hinder för att fysiskt funktionshindrade ska kunna bli präster. Så vad hindrar Katolska kyrkan att tillämpa den öppna inställning till människor med fysiska funktionsnedsättningar som man kräver att alla andra ska ha?
Anneli Magnusson
