Motu Proprio och ”påvens särskilda och faderliga omsorg”

Påvens ”särskilda och faderliga omsorg om SSPX ” har 8 juli tagit sig uttryck i ett påvligt brev – Motu Proprio – ”Ecclesiae Unitatem” där påven beskriver hur Ecclesia Dei kommissionen ska omstruktureras och knytas till Troskongregationen och kardinal Levada och trotjänaren Monsignore Guido Pozzo.

”In a Vatican communiqué, Cardinal Levada explained that with this document, ”the Holy Father desired to demonstrate particular and paternal solicitude toward the Society of St. Pius X in order to overcome the difficulties that still remain to achieving full communion with the Church.”

Kardinal Levada skulle kunna tillägga ”to overcome the difficulties that still remain to achieving full communion with the Church.” behöver påven garanterat säkra ja-sägare som medhjälpare vilket han härmed nu också sett till att ha fått.

Sista etappen kommer nu att gå som smort och snart har vi SSPX också i Sverige.

Först lite diskret som ”katolskt olagliga ” men rätt vad det är har Eccclesia Dei kommissionen lyckats få till det och biskop Anders kommer att få svårt att inte tvingas bita i det sura äpplet och hälsa SSPX präster – om inte varmt- i alla fall välkomna till Stiftet.

”The difficulties have now been overcome” kommer det att heta från Vatikanen

Fast alla vet att det inte är sant.

Läs här

// Irène

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

23 svar på Motu Proprio och ”påvens särskilda och faderliga omsorg”

  1. Anneli Magnusson skriver:

    Iréne,
    När jag läser artikeln verkar det vara ett krav från Påven att SSPX accepterar Andra Vatikankonciliet. Det blir intressant att se om de gör det, försöker krångla sig ur det på något sätt, eller tackar nej till inviten.
    /Anneli

  2. Jon K skriver:

    Anneli,

    Godtar d u Andra Vatikankonciliet? I den mening kyrkans läroämbete lägger i det ordet? Katolsk Vision gör det inte. Och har heller inga läxor att ge andra härvidlag.

    http://dantesnyheter.kristkonung.se/#post735

  3. Krister Janzon skriver:

    Jon K,
    Upp till bevis om Ditt påstående om Katolsk Vision.

    Krister Janzon
    PS Din URL-länk leder för närvarande inte till något.

  4. Krister Janzon skriver:

    Irène,
    Jag har tidigare varit mer optimistisk än du i fråga om tilltro till styrkan i påvens
    hävdande att SSPX måste läromässigt acceptera Andra Vatikankonciliet. Nu börjar jag frukta att du får rätt enligt ditt inlägg ovan.

    Anneli,
    Jag tycker det verkar uppenbart att SSPX aldrig kommer att tacka nej till någon invit från påven. Vare sig inviten att inte förbli/vara schismatiska i förhållande till påvedömet, eller inviten att accepteras läromässigt. Frågan är mer om SSPX kommer att acceptera i själ och hjärta.

    Krister Janzon

  5. Jon K skriver:

    Krister,

    Vad behöver jag bevisa? KV godtar kyrkans lära lika litet som Wir Sind Kirche och Hans Küng. Och har sin alldeles egna tolkning av Vaticanum II, en tolkning som läroämbetet underkänt. Det är hela poängen med KV. Det räcker att läsa ert manifest för att se att ni inte omfattar kyrkans lära. Och det är därför som biskopen uppmanade er att vända om. Men insisterar du tycker jag att vi gemensamt skall vända oss till Troskongregationen.

    Min tidigare länk leder till följande ur Dantes nyheter. Jag saxar (länken fungerar NU, men inte tidigare idag 11 juli):

    Bloggen återkommer till frågan vad trohet mot Vaticanum II innebär, en fråga som de stundande samtalen mellan Rom och FSSPX aktualiserar på nytt. Men också en fråga, som påven ställde i förgrunden i sitt tal till kardinalerna, 22 december 2005: kontinuitetens hermeneutik eller brytningens hermeneutik? Ja, för vad gagnar det att tala om trohet mot konciliet om vi inte kan enas om konciliets innehåll?

    I sitt julibrev till stiftets präster redovisar biskopen av Basel sin irritation över den senaste tidens krav på förbehållslös trohet mot det senaste kyrkomötet. Biskop Kurt Koch tar sin utgångspunkt i citat från Vaticanum II:s faktiska texter (texter som få tycks känna till). Och frågar sig hur förbehållslösa kritikerna av Benedictus XVI egentligen är i sin egen trohet mot konciliet.

    Mässofferläran, latinets ställning som den latinska kyrkans normativa språk i gudstjänsten, den gregoriansk sångens bekräftade särställning… Sådant är nu en gång också konciliets innehåll. Vilket skall ställas mot biskop Kochs nedslående erfarenhet av den schweiziska kyrkan i dag: How can [what the Coucil tought on the Mass as sacrifice] be reconciled with my experience, made in many different parishes, that the sacrificial understanding of the Mass has been completely eliminated from the liturgical language and that the Mass is now understood only as a meal or ”the breaking of bread?” In what way can one justify this profound change by reference to the council? [fader Z:s övers.]

    I engelsk översättning återfinns texten här, jämte kommentarer.

    Bistumsseite für Pfarrblätter vom Juli 2009

    Was bewegt mich? Mehr Ehrlichkeit bitte!

    In den vergangenen Wochen ist von journalistischer, aber auch von pastoraler Seite viel über Papst Benedikt geurteilt worden. Darunter befand sich auch viel Halbwahres, Unwahres und Verleumderisches. Der schlimmste Vorwurf behauptet, der Papst wolle hinter das Zweite Vatikanische Konzil zurückgehen. Ein solcher Vorwurf ist deshalb schlimm, weil er unterstellt, der Inhaber des universalkirchlichen Lehramtes würde die Autorität eines Konzils untergraben. Ein solches Urteil ist aber völlig verfehlt. Benedikt XVI. hat bereits als junger Theologe viel zum Konzil beigetragen. Wer ihn jetzt als Papst nicht nur aus den Medien wahrnimmt, sondern auch liest, was er sagt, wird feststellen, dass er sein ganzes Lehramt am Konzil orientiert. Wie muss man dann aber den genannten Vorwurf verstehen?

    Nicht wenige haben eine Petition für eine uneingeschränkte Anerkennung des Konzils unterschrieben. Bereits diese Formulierung irritiert mich, weil ich niemanden – mich eingeschlossen – kenne, auf den dieses vollmundige „uneingeschränkt“ zutreffen würde. Es mag genügen, einige willkürlich ausgewählte Beispiele zu nennen:

    – Das Konzil hat das Latein in der Liturgie nicht abgeschafft. Es hat vielmehr betont, dass im römischen Ritus der Gebrauch der lateinischen Sprache, soweit nicht Sonderrecht entgegensteht, erhalten bleiben soll. Wer von den lautstarken Konzilsverteidigern hält sich daran „uneingeschränkt“?

    – Das Konzil hat erklärt, die Kirche betrachte den Gregorianischen Gesang als „den der römischen Liturgie eigenen Gesang“ und er müsse deshalb „den ersten Platz einnehmen“. In welcher Pfarrei wird dem „uneingeschränkt“ nachgelebt?

    – Das Konzil hat die staatlichen Obrigkeiten ausdrücklich gebeten, freiwillig auf geschichtlich zugewachsene Rechte auf Mitwirkung bei Bischofswahlen zu verzichten. Welcher Konzilsverteidiger setzt sich „uneingeschränkt“ dafür ein?

    – Das Konzil hat das Wesen der Liturgie als Feier des Pascha-Mysteriums und das Opfer der Eucharistie als „Vollzug des Werks unserer Erlösung“ bezeichnet. Wie ist damit meine Feststellung zu vereinbaren, die ich in verschiedenen Pfarreien machen muss, dass der Opfergedanke völlig aus der liturgischen Sprache verschwunden ist und die Messe nur noch als Mahl oder „Teilen des Brotes“ gesehen wird? Mit welchem Recht beruft man sich für diese schwerwiegende Veränderung auf das Konzil?

    – Wohl kein zweites Amt hat das Konzil derart neu gewichtet wie das Bischofsamt. Wie ist damit die weitgehende Relativierung dieses Amtes in der Kirche in der Schweiz unter Berufung auf das Konzil zu verstehen – so wenn z.Bsp. Hans Küng den Bischöfen ein Lehramt überhaupt abspricht und ihnen nur das pastorale Amt der Leitung lässt?

    Diese Litanei liesse sich unschwer verlängern. Sie dürfte auch so zeigen, warum ich in der heutigen Auseinadersetzung um das Konzil mehr Ehrlichkeit einfordere. Statt anderen, zumal dem Papst, vorzuwerfen, hinter das Konzil zurückgehen zu wollen, wäre man gut beraten, über die eigenen Bücher zu gehen und zu überprüfen, wie man selbst zum Konzil steht. Denn nicht alles, was nach dem Konzil gesagt und getan wird, ist bereits deshalb nach (=gemäss) dem Konzil – auch im Bistum Basel nicht. Die vergangenen Wochen haben mir jedenfalls gezeigt, dass ein Hauptproblem in der gegenwärtigen Situation eine fehlende und teilweise sehr einseitige Aufnahme des Konzils ist – auch bei Katholiken und Seelsorgenden, die das Konzil „uneingeschränkt“ verteidigen. Diesbezüglich haben wir alle – mich wiederum eingeschlossen – noch einigen Nachholbedarf. Deshalb nochmals meine dringliche Einladung: Mehr Ehrlichkeit bitte!

    + Kurt Koch
    Bischof von Basel

  6. Anneli Magnusson skriver:

    Jon K.
    Jag tillhör inte Katolsk Vision, vilket jag förmodar att inte heller du gör även om du skriver under signatur. Bloggen är som du märkt öppen även för andra än KV.
    Jag accepterar och vad mera är uppskattar Andra Vatikankonciliet och är allvarligt oroad över de som säger sig vara katoliker men inte gör det. Sedan är det om jag uppfattat saken rätt också så att konciliets deltagare var väl medvetna om att kyrkan inte är statisk utan utvecklas genom tiden. Det var andan av öppenhet mot omvärlden och omvärderingar som var nytt och det viktiga.

    Krister och Iréne,
    Nej SSPX är förmodligen måna om att få vara med, men jag kan inte tänka mig och hoppas att de inte kommer undan med mindre än att acceptera Vatikan 2. Deras vägran att göra det var ju anledningen till att de hamnade i kylan.

    /Anneli

  7. Anneli Magnusson skriver:

    Jag har ett citat ur Norman Tanners SJ utomordentliga bok The Church and the World för att illustrera att det är inställningen som är det viktiga. Han skriver angående Gaudium et Spes ”It states that Gudium et Spes is adressed to all people, not just Catholics and Christians….It repeats that many of the conditions with which Gaudium et Spes is dealing are changeable and historically conditioned, and that therefore much of the teaching should be seen as helps and suggestions rather than fixed norms.”

    Det handlar om kyrkans attityd till sig själv och omvärlden snarare än om detaljfrågor som tridentiska mässor och latin.

    Jag tycker mig märka att Jon och flera signaturer här kräver en fullständig tolerans och hänsyn från alla andra, men inte är beredda att visa någon sådan själva.
    Det går t.ex. utmärkt att fira mässa på latin redan nu för den som så önskar, varför detta gnällande?
    /Anneli

  8. Johan J skriver:

    Krister: Detta forum verkar verkligen vara uppocknedvända världen. Nyheter får en speciell tolkning (och det har jag inget emot). Ofta mycket kritisk mot kyrkoledningen. När man har ett kommentatorsfält får man väl räkna med att alla inte tycker exakt som en själv? Jag kan faktiskt inte tycka att jag varit oartig. Om jag varit det så ska jag hålla mig borta härifrån. Kanske ni borde ta bort kommentatorsfältet och starta ett internt forum fritt från kritik?

    Anneli: Attityder brukar ofta konkretiseras i vad man tycker i olika frågor, som latin, mässan versus populum etc. Vidare har vi en uppenbarad religion som har fastslagit vissa läror dogmatiskt. Det jesuiten säger ovan verkar vara rena snömoset. En ny religion. Läs istället vad påven säger om kontinuitetens hermeutik.

    Självfallet är det fel att stjäla andras identiteter. Har det skett så beklagar jag det.

  9. Jack S skriver:

    Nä men vi ser ju nu helt klart att det är katolsk vision som vill öppna eget. Först är man med och kritiserar påven för att han är för ”katolsk” och dogmatisk och tycker t.o.m. att Vatican II är för ”konservativt” och som We The Church själva förkastar diverse stycken – nu helt plötsligt krävar man att andra grupper (FSSPX) ska med hull och hår svälja Vatican II. För mig så låter sådan argumentering något märkligt…

    kanske man rent av är avundsjuk för att SSPX kommer in i Vatikanens finrum när man själva inte gör det.

    Och ja, Biskop Anders kommer få bita i det sura, Stiftet skulle nog ha gått på Vatikanens linje redan från början – märkligt nog verkar man inte särkilt uppdaterad i Stiftet om FSSPX utveckling – något så då framställs av media negativt (Tyvärr) Ödmjukhet och tand för tunga.

  10. Jon K skriver:

    Anneli,

    1. Du kunde inte bättre ha illustrerat min och biskop Schwartz’ hela poäng: avgrunden mellan det Vaticanum II du avser (”konciliets anda” o s v) och det koncilium som läroämbetet talar om (de faktiska texterna, lästa i traditionens ljus). Den brytningens hermeneutik (”konciliets anda”) som KV och dess vänner företräder har helt enkelt inget stöd i verkligheten. Och FSSPX har förstås inte minsta skyldighet att underordna sig något av det. Vilket Troskongregationen snart torde göra övertydligt för envar. På samma sätt som Troskongregationen redan förtydligat flera av den efterkonciliära tidens tvetydigheter (jmf. ”Dominus Jesus”, skrivelsen om den rätta innebörden av ”subsistit” i ”Lumen gentium” o s v).

    2. På vad sätt ditt tal om tolerans och gnäll har att skaffa med det jag skrivit ovan, det vet jag uppriktigt sagt inte. Projektion?

  11. Irène Nordgren skriver:

    Har man lyssnat på intervjuer som Bernard Fellay givit EFTER det att påven skrev sitt berömda brev 10 mars (och där Fellay bla säger “Att någon skulle tvingas erkänna 2 Vatikankonciliet är mycket egendomligt, auktoritärt och tyranniskt och ovanligt inom katolska kyrkan.”) och därtill lägger den OLYDIGA handling som Fellay och hans medbiskopar gjort sig skyldiga till genom att fortsätta viga präster så hävdar jag att SSPX är lika självsvåldiga och uppkäftiga som 1988 då Prästbrödraskapet exkommunicerades.

    Ingen bättring har skett. Tvärtom har ju SSPX brett ut sig mer och mer.

    Skandalen började med att Vatikanen D A L T A D E med Marcel Lefebvre under 18 års tid.
    Redan 1970 startade Marcel Lefebvre sitt prästseminariium i Ecône. Inte förrän Marcel Lefebvre viger 4 biskopar 1988 ingriper Vatikanen. Många bedömare har gjort iakttagelsen vilken skillnad det är i tålamod och acceptans från Vatikanen när det gäller olydnad från höger och från vänster.

    Under 18 års tid tittade Vatikanen på när SSPX grundade alltfler prästseminarier, vigde präster och diakoner och på så sätt lät SSPX bre ut sig. ”Tillät ” SSPX ockupera en kyrka i Paris Saint-Nicolas-du-Chardonnet mm mm.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Saint-Nicolas-du-Chardonnet

    Idag vet vi mer om de 4 biskopar som Marcel Lefbvre (död 1991) vigde. Richard Williamson och Bernard Fellay är 2 av dem.

    Har man lyssnat till intervjuer som Marcel Lefebvre givit så blir man mörkrädd när man nu också så tydligt vet vilken typ av biskopar han valde att viga.
    Marcel Lefebvre rekommenderade officiellt franska katoliker att politiskt rösta på det högerextremistiska Front National grundat av Jean-Marie Le Pen som hade det poltiska program som ”låg närmast katolsk tro” enligt Marcel Lefebve.

    Att höra Marcel Lefebvre uttala sig om tex muslimer är en skandal. Direkt OKRISTET.

    Att vidare få in Marcel Lefbvres åsikter om ekumenik och kollegialitet i katolska kyrkan är en KATASTROF.
    Marcel Lefebvre hyllade poltiska åsikter som som kan sägas ligga nära tysk nazism men i fransk tappning.

    Det är ARVET efter en sådan man som påven nu tycker är lämpligt ska införlivas med KATOLSK TRO.

    Vatikanen har haft drygt 20 år på sig att undersöka vilka biskoparna var som Marcel Lefebvre vigde.

    Det är ju bara nonsens och trams av påven att efter Uppdrag Granskning försöka få omgivningen att tro att INGEN i Vatikanen under 20 års tid har vetat vad Williamson gick för.

    Man visste vad Marcel Lefebvre gick för i alla fall.

    Är det månne Sverigedemokraterna som goda svenska katoliker kommer att rekommenderas att rösta på ? Är det deras program som ligger närmast sk klassisk katolsk tro ?

    // Irène

  12. Johan J skriver:

    Irene: Ständigt denna politisering av tron. Det verkar vara livslusten hos KV.

    Jag har fortfarande inte sett ett enda försök av er att besvara Jon K:s fråga;

    ”Godtar d u Andra Vatikankonciliet? I den mening kyrkans läroämbete lägger i det ordet? Katolsk Vision gör det inte. Och har heller inga läxor att ge andra härvidlag.”

    Ni kastar sten i glashus. Det är uppenbart. Hoppas troskongregationen granskar er och er påstådda ställning i stiftet.

  13. Irène Nordgren skriver:

    Johan J

    ”Irene: Ständigt denna politisering av tron. Det verkar vara livslusten hos KV.”

    För femtielvte gången.

    Var och en på KV blogg svarar för sig.

    Då ovanstående är riktat direkt till mig ska jag svara.

    Ja det är min STORA rädsla och SKRÄCK för högerextremism såväl INOM som UTOM katolska kyrkan som just nu driver mig.

    Det finns få saker jag avskyr så mycket som HÖGEREXTREMISM pga av att dess ideologi går stick i stäv med kristendomens innersta väsen om ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE.

    Det är inte jag som ”politiserar tron” utan SSPX som ANVÄNDER tron som kamouflage för diskriminering av olika grupper i samhället.

    Dess anhängare ligger och trycker i buskarna i Sverige och bara väntar på att OCKSÅ här få bre ut sig. Gott om pengar har rörelsen så man är inte beroende av att få låna kyrkor vare sig från katoliker eller protestanter.

    Har man lyssnat till KATOLIKEN Jonas de Geer som öpnnade dörren till Sverige för SSPX och läst det han skriver så är tongångarna skrämmande lika från olika välkända högerextremistiska regimer runt om i världen.

    Jag blir då djupt bedrövad att behöva beskåda vad som nu tilldrar sig inom den kyrka jag är född / döpt in i.

    Jag anser mig vara i min fulla rätt att i ett demokratiskt land få protestera precis så mycket jag vill och orkar. Tyvärr är ”motståndsrörelsen” nästan obefintlig i Stiftet.

    Jag är inte rädd för för någon Troskongregation.

    Jag önskar inte ”Sverige ska bli katolskt” i den bemärklesen som SSPX avser.

    // Irène

  14. Eric H skriver:

    Högerextremism?
    Jag undrar om ni hade reagerat lika mycket på vänsterextremism? Fast ni kanske tillhör dem som beundrar Stalin, Pol Pot, Mao och grabbarna.

    Förresten nu handlar det ju om politik och inte om tro.
    Vänta!!! det är ju det som hela Katolsk Vision gör dvs handlar om politik och inte om tro.

  15. Irène Nordgren skriver:

    Eric H

    Min poäng när det gäller EXTREMISM är att det är Vatikanen som BARA reagerar på EN typ av sådan.

    // Irène

  16. Stormuftin skriver:

    Se där, ett erkännande av att det KV verkar för är extremism…

    I. Nordgren,

    det låter som att du borde ta itu med din irrationella rädsla för Jonas De Geer, familjefar bosatt i en avkrok i nordligaste Skottland. Och du gör klokt i att hitta andra drivkrafter än RÄDSLA och SKRÄCK för ”HÖGEREXTREMISM”. Själv är jag mer rädd för versalexcesser. Något som är hälsosamt är gudsfruktan, tipsar

    Stormuftin

  17. Johan J skriver:

    Irene: Det är inte bra att vara rädd. Det enda du behöver är Gudsfruktan. Lägg allt i Hans händer! Tro!

  18. Jack S skriver:

    Men snälla Irene, Lefebvre sa att vissa muslimer dödar kristana?
    Var i detta argument finnes det felaktigheter?

    ”SSPX som ANVÄNDER tron som kamouflage för diskriminering av olika grupper i samhället.”

    Är djärvt påstående som är ljug och båg.

    ”självsvåldiga och uppkäftiga” – We the Church som ständigt ”viger” kvinnor för att de själva vill sätta sig emot Rom.

    Irene, kom igen. Visa lite allvar i din argumentering. Du kan inte fördöma SSPX för att inte vara lydiga när du själv vill göra allt för att kasta ut den rådande hierakin inom Kyrkan.

  19. Jack S skriver:

    Irene ju mer jag läser ditt inlägg ju mindre verkar Du veta vad SSPX är förnågot. Det är ju bra att du själv utan teologiska kunskaper vet om Ärkebiskops Lefebvres åsikter inte är förenliga med Katolsk tro. Att hans syn på ekumenik, torslära osv är helt oförenligt med Katolsk tro.

    Varför inte gå med i Svenska Kyrkan – ge nu ett bra argument varför du inte vill gå med SvK. Det har ju jack bett om nu sedan januari.

  20. Alle

    Jeg deler Irenes bekymring over at pavens faderlige omsorg kommer sterkere til uttrykk i hans forhold til de ultrakonservative og Piusbrødrene enn i forhold til andre tenkende mennesker i kirken. Men når det gjelder hans siste Motu proprio (Ecclesiae unitatem), fornemmer jeg faktisk også et lite lyspunkt:

    Kommisjonen Ecclesia Dei ble opprettet i 1988 for å ivareta dialogen med Piusbrødrene (Lefebvristene). Kommisjonen sorterte direkte under paven. Siden 2000 har kommisjonen vært ledet av kardinal Dario Castrillon Hoyos som selv representerer Vatikanets høyrefløy. Han har vært blant de ivrigste forkjmeperne for den ekstraordinære messeformen (feiret den i Westminster Abbey i fjor, og har gitt uttrykk for at alle prester bør lære nok latin til å kunne feire denne formen). Castrillon Hoyos har nettopp fylt 80 år, og paven har i sitt Motu proprio ”fritatt” ham for videre arbeid. Ikke bare det: Han har lagt kommisjonen inn under Troskongregasjonen og gjort Levada til dens sjef. (Kardinal Levada er prefekt for Troskongregasjonen.)

    Hvordan kan dette være en håpefull nyhet? Jo, hermed blir forholdet til Piusbrødrene ikke lenger noe ”privat” forhold mellom paven og ”gutta”. Nå når arbeidet skal videreføres av Troskongregasjonen, er det helt tydelig at det dreier seg om et læremessig spørsmål hvor vidt det skal bli forsoning eller ikke. Det synes jeg er et framskritt. Det var jo dette håpet på da vi med våre 52 000 underskrifterhar oppfordret paven til å kreve tilslutning fra ”brødrene” til Vaticanum II !

    Hilsen Anne Helene

  21. Irène Nordgren skriver:

    Anne Helene

    Ja det är smart att få det hela utåt att ”bara” handla om ”læremessig spørsmål ”

    Det har handlat om ”læremessig spørsmål ” från allra första början. Vatikanen såg genom fingrarna med ”læremessig spørsmål ” under 18 års tid.

    Det var först när det ÄVEN blev tal om disciplinproblem dvs när Marcel Lefbvre vigde de 4 biskoparna MOT Vatikanens vilja 1988 som latae sententiae trädde i kraft.

    Så häver påven exkommuniceringen 21 jan 2009 men SSPX ”biskoparna” fortsätter att viga präster mot påvens vilja, men utan att latae sententiae åter träder i kraft.

    Nu talas det enbart om läromässiga problem trots att sitauatioen är status quo jämfört med 1988 dvs disciplinproblemet – som var den utlösande faktorn KVARSTÅR – men har nu kamouflerats.
    Vatikanen kan inte snacka bort att SSPX varit olydiga och vigt präster. Det går inte att göra till en tolkningsfråga, vilket däremot med LITE GOD VILJA går stt göra med läromässiga spörsmål. Så det kommer säkert att gå att ”snacka ihop sig” kring
    VAT 2.
    Påven och kardinal Levada och Monsignore Guido Pozzo är tre ”gutta” som kommer bra överens.

    Hilsen

    // Irène

  22. Ja, Irène, har antakelig helt rett. Kanskje leter jeg etter lyspunkter der ingen finnes. Men jeg tror Castrillon Hoyos har vært en katastrofe i forholdet SSPX. Han må også hele tiden ha kjent til Williamsons syn på Holocaust. Og han har fått holde på uten innsyn fra andre deler av det noe tvilsomme vatikanske byråkrati. Jeg forestiller meg at det må være en tanke bedre å få saken inn i Troskongregasjonen under Levada (som altså er en skikkelig Ratzinger-kompis, men en tanke mer moderne). Men neimen om jeg vet …

    Forøvrig: Hva er forskjellen på en pessimist og en optimist? Pessimisten får alltid rett, men optimisten har det morsommere underveis …

    Jeg synes det er merkelig at ikke de fire SSPX biskopene er blitt ekskommunisert på nytt. Men det forbauser meg ikke at de urkonservative har vind i seilene. Det blåser en tradisjonsfundamentalistisk vind gjennom alle religioner for tiden, både innenfor protestantisk og katolsk kristendom, hinduisme og Islam. På et tidspunkt kommer vinden til å løye. Inntil da får vi arbeide hardt og stå fast i tro og kjærlighet og HÅP. Jeg nekter å tro at Gud skulle la sin kirke komme helt på avveier. Selv om historien viser at det har gått riktig galt i perioer.

    Anne Helene

  23. Irène Nordgren skriver:

    Anne Helene

    ”På et tidspunkt kommer vinden til å løye. Inntil da får vi arbeide hardt og stå fast i tro og kjærlighet og HÅP. Jeg nekter å tro at Gud skulle la sin kirke komme helt på avveier. ”

    Om detta kära Anne Helene är vi HELT överens.

    Jag tvivlar inte en sekund. Den helige Ande är med oss.

    Det största beviset är just ”sammanträffandet” mellan upphävandet av exkommuniceringen och programmet Uppdrag Granskning.

    Hole in one by the holy Spirit

    Vilket streck i räkningen för påven, Castrillon Hoyos, hela Vatikanen och SSPX att få hela världens massmediala strålkastarljus riktat mot sig och sina överträdelser och misstag.

    För mig är Hans Küng den katolska teolog vars omdöme jag litar mest på.

    Få har som han överblick över den universella katolska kyrkan och få kan så knivskarpt beskriva läget.

    Den nedanstående länken går till en känd intervju som nu hunnit bli ett halvår gammal men är fortfarande URBRA.

    http://www.ksta.de/html/artikel/1233148779585.shtml

    Jag saxar från intervjun

    ”KÜNG: Es ist doch ein Schwindel, wenn man ohnehin illegal geweihte Bischöfe wieder aufnimmt, ohne dass sich diese vorher klar zu den Lehren der katholischen Kirche bekannt haben. Der alte Papst hatte das immer glasklar verlangt. Und wissen Sie: Ich bin sehr für Versöhnung. Aber dann soll der Papst sie doch zum Beispiel dem Befreiungstheologen Jon Sobrino aus El Salvador oder dem amerikanischen Jesuitenpater Roger Haight anbieten, die gerade wieder unter Lehr- und Publikationsverbot gestellt worden sind. ”

    Tack gode Gud för Hans Küng.

    // Irène

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *