Lena Andersson skriver idag 9 juli i DN under OPINION/LEDARE SIGNERAT om nödvändigheten av normupplösning.En utmärkt kolumn tycker jag, även om jag personligen skulle kallat temat ”normutvecklande” utifrån erfarenheten ”utveckling fordrar en hel del upplösning”
Lena ger flera exempel på förändringar – som av nästan alla uppfattas som goda i efterhand – vilka aldrig skulle kommit till stånd om”vanligheten fått bestämma”. Det går ju att hitta exempel från alla områden, i alla ideologier och kykor.
Jag nöjer mig med att nu citetera slutklämmen i Lena Anderssons kolumn:
”För egen del är jag tacksam mot dem som gått före och plockat isär varje tids tvingande konventioner, så att jag kunnat avstå från att omhulda familjeliv och moderskap som vägen till mänsklig fullbordan, och bryta mot gamla snäva regler för kvinnors beteende.
Kulturradikalismen är antikonformistisk till sin natur och handlar ytterst om friheten att få välja livsstil och värderingar bortom de förväntade. Vanligheten klarar sig alltid, eftersom den definitionsmässigt är månghövdad.”
Krister Janzon
