2004 pläderade 2 teologer Kenneth Himes och James Cordien för en förändrad syn på äktenskap och skilsmässa i Theological Studies, jesuiternas tidskrift i USA.
I juni i år publicerades en ” motartikel” i samma tidskrift efter påtryckningar från Vatikanen
“INDISSOLUBLE MARRIAGE: A REPLY TO KENNETH HIMES AND JAMES CORIDEN”
Peter F Ryan SJ , Germain Grisez Theological Studies juni 2011
Artikeln – skriven i en oförsonlig och hård ton – avslutas i följande ordalag
“Blindness to marriage’s indissolubility afflicts the postlapsarian human condition. Compassionate pastors who recognize the disastrous consequences, not least for children, that plague any society that regards marriage as dissoluble are grateful to Jesus for healing that blindness and renewing marriage. They rejoice that the Church, led by the Holy Spirit, enables sacramentally married couples to know that they are indissolubly one. Far from thinking that the Church would be compassionate if it, like the world, accepted dissolubility, such pastors realize that true pastoral compassion offers the world the fullness of the gospel ? all the blessings God has entrusted to the Church, including the blessing of covenantal marriage.”
http://periodicals.faqs.org/201106/2368382761.html
Samtidigt uttalar sig idag ordföraden för tyska biskopskonferensen Robert Zollitsch för en förändrad syn på katolsk äktenskapslagstiftning. ”Det är fråga om barmhärtighet.”
”3 veckor före påvens besök i Tyskland meddelar Zollitsch att han av och till blir förargad över det långsamma förändringstempot i kyrkan. Ibland blir jag trött och tänker Varför går det inte fortare ? När det gäller frågan om skilda par som gifter om sig tror Zollitsch att kyrkan kommer att utvecklas inom hans livstid.”
http://www.zeit.de/gesellschaft/familie/2011-08/zollitsch-katholiken
// Irène
PS Zollitsch tankegångar går i samma riktning som Kenneth Himes och James Cordien i Theological Studies 2004 .
Jag har svårt at tänka mig att en vetenskaplig teologisk tidskrift FRIVILLIGT skämmer ut sig genom att publicera en så utpräglad apologi för en totalt oförändrad äktenskapssyn som artikeln ”Indissoluble marriage”
Ett argument som används av Vatikanen när det gäller förbudet mot kvinnliga präster är att ekumeniska samtal med ortodoxa kyrkorna skulle försvåras om Rom ändrade uppfattning.
Då måste ju en förändrad katolsk syn på äktenskap för lekmän och präster förbättra relationerna med de ortodoxa.
Irène,
De tyska katolikerna är tuffa!
Eftersom skilda och ibland omgifta katoliker blir allt vanligare så blir förstås mer och mer bråttom för församlingsprästerna att hitta en vettig lösning.
Vem kan förstå logiken i att präster får ”skilja sig” från sitt ämbete och fortsätta ta kommunionen, brottslingar även prästdito likaså, men inte lekmän som är skilda och omgifta?
/Anneli
Anneli
”De tyska katolikerna är tuffa!”
Jag kan slå vad om att det är Memorandum som gjort susen i Tysktalande områden.
Efter första chocken i vårt eget Stift och den öronbedövande tystnaden ett par månader därefter omtalas nu Memorandum tex på Bengts blogg och Signumbloggen som den naturligaste sak i världen.
Vi brukar ju ofta tala i termer om Gud som vår Fader och vi människor som Guds barn.
Tanken förefaller mig absurd att en Fader har specialregler för vissa av sina barn – de romersk-katolska.
Dessa barn ska inte få skilja sig när de blir stora och eventuellt har misslyckats i sina äktenskap, fast alla deras andra kristna syskon får göra det och gifta om sig om DE misslyckats.
Och romersk -katolska pojkar som har prästkallelse får inte som alla sina andra kristna bröder välja om de vill leva i celibat eller gifta sig utan för dem gäller antingen – eller.
// Irène
PS Och en ”riktig ” far gör heller inte skillnad mellan sina söner och döttrar och heller inte mellan hetero- eller homosexuella barn.
Och jag tror att Gud är som en ”riktig” far / ”riktig” mor eller kanske farmor.